filisur-ligur

Filisur, det är en rar liten alpby i Schweiz, och en ligur, ja, det är väl en person som är bosatt i Ligurien. Dessa ställen, och några fler, har vi besökt under semestern; jag och min L. Det var en fantastisk semester och det finns massor jag skulle vilja skriva om - men inte idag. Jag har så fullt upp!

Jag ska till exempel både hinna tvätt och lasagnelagning och att springa in de nya träningsskorna (passar extra bra nu när det är blött och lerigt, nyvitt sticker ju så i ögonen).

Så idag ska jag bara skriva lite om kajaker! Bara!

För längesedan paddlade vi kanadensare, jag och kompis L. Det är inte riktigt samma sak, men man paddlar ju i alla fall. Vi brukade paddla i Fryken, från Kil till Sunne, det tog oss nästan en hel dag och sedan campade vi och drack punköl, det var så det funkade när man var sexton-sjutton. Sedan var det också väldigt fränt, och väldigt ekonomiskt försvarbart, att planka in på Kolsnäsparken. Det var lätt om man hade båt eftersom parken låg på en udde. Vid något tillfälle dök killkompisarna upp och försökte samma knep, men de trasslade först in sig i flytvästarna och lyckades sedan kapsejsa, vilket måste varit något av en bedrift i den stadiga kanadensaren. Någon av dem tog sig nog ändå in, simledes. Hur kul det var att gå i parken genomblöt är en annan femma.




Hursomhelst. Så kommer vi; jag och min Lars, nu till Italien, och hyr varsin kajak. Jag kan ju liksom paddla - tror jag. Jag har ju paddlat kanadensare! För hundra år sen! Och kajak, en gång.

Fast den var större och hade roder. Den här lilla kajaken; en gul, roderfri tvålkopp, vill bara gå i zickzack och inte alls dit jag vill, trots att jag svär, paddlar för glatta livet och försöker tyngdöverföra. Sistnämnda är ju lite som på hästryggen, och det är ju inte så svårt.

Men nu går det inte!

Så medan Lars spurtar bortåt nästa udde, med granna ryggmuskler spelandes under brunbränd, svettblank hy, så kajkar jag runt i cirklar och känner mig tjejigt hopplös. Och ganska ensam, på havet, det blå! Vattnet är ju egentligen fantastiskt inbjudande; varmt och kristallklart, med sikt till säkert tjugo meters djup, eller mer. Man ser precis klippblock och stora stenar långt under sig, och en och annan konstig manet närmare ytan. Men så passerar Euro eller Lem eller någon annan av de större passagerarbåtarna och man får styra upp mot vågorna och plötsligt känns det ensamt, och lite läskigt, igen. Skulle man inte haft flytväst ändå?

Men nästa gång, då hyr vi dubbelkajak, och plötsligt går det så mycket bättre! Då paddlar vi snyggast och snabbast av alla, när jag bara kan mala på och Lars med, samtidigt som han sköter styrningen. Då är det bara kul och härligt! Och Lars intygar från sin plats där bakom, att även min rygg ser ok ut med muskler och svett på. Han är allt bra snäll!

Nu måste jag som sagt hämta tvätt, men, lugn, bara lugn, det kommer mera.. Bara inte just idag!

//sssS!

jag = klassisk

Kalla fötter, skrev jag om sist. Och det stämde ju precis! Med femtongradigt vatten och tolvgradig luft, så var det inte konstigt alls. Jag hade visserligen smort in med vaselin; vitt, på händer och armar och fötter och ben. Det hjälpte nog, lite, för händerna, i varje fall. Fötterna, däremot, konstigt vitbleka och helt bortdomnade, en lång stund efter. Det var som att gå på träben, eller träfötter! Jag gick ändå, förstås, tills jag snubblade och ramlade pladask, i duschtältet. Smidigt! Flera tanter rusade till undsättning, fast jag snabbade mig upp så klart och låtsades som inget. :-) Sedan skallrade jag tänder så illa att det blev förtur i duschkön. Tanter är snälla!

However. Kompis Fia smsade idag; gôtt Fia, är du klassisk nu?. Och det stämmer ju. Akta er, snart kommer jag i pikettröja med En Svensk Klassiker-emblem.. Väska med emblem.. Klassikerfleece...

Eller inte!

Ser det inte inbjudande ut, så säg?

sommartid

Jag hinner inte skriva nuförtiden, ni kan säkert ana varför. Jag har besök, av sommarkillar tre.. och varje minut är späckad! Det är härligt, upptaget, full rulle, just the way I like it.. men visst blir man trött med. Familjesemester - moi?! :-)

Visst låter det konstigt, det tycker ju jag med. Men, det funkar, och faktum är att det är riktigt roligt! Men ännu roligare, det blir det sedan, i Alperna. När det är jag och L, bara vi. Semester, på riktigt!

För övrigt så går mitt sista klassikermoment av stapeln nu på söndag. Simning, i Vanån och Västerdalälven, eller vad de nu heter. Simningen har jag inte tänkt så mycket på innan, det är ju ett så futtigt litet moment jämfört med de andra grejerna.. och knappt har jag övat något heller. Men nu börjar jag få kalla fötter - tre km, så långt har jag aldrig simmat!

Well. Det får gå. Tiden bryr jag mig inte om, jag är ju ingen simmare.. Bara jag kommer fram! Men det är svårt i vatten, på något vis, svårt att utnyttja sin kondis när man inte har tekniken.

Fast nu måste jag göra nytta. Hej!

fröken fräken

Fryken. Inte fullt så söt.

Ja, det var en värmländsk helg, den som just passerade. Värmländsk och trevlig. Det var Stadsloppstider och babytider. Och gräsklippningstider.

Loppet gick bra; ett litet personbästa.. äntligen! Och babyn var söt, vännerna glada - och stolta, inte minst! Innan babyhållandet fick jag förresten både mat och öl, det var inte alls dumt.

Gräsklippandet gick det också, om än trögt. För mina fötter låg en treveckors vall och en mycket trött gräsklippare, ingen god kombination! Klipparen tugg-tugg-tuggade och dog, omåomigen. Till slut dog den en gång för alla och då fick grannens Husqvarna rycka in.

Sedan hände inte mycket mer än en promenad längs Fryken, som för dagen var mulen och ogästvänlig. Inte det minsta Fröken Fräknig, eller Lövens Långig, för att säga som Selma. Men det var fint ändå. Jag hittade två bra mackastenar och kastade en fint och den andra helt åt skogen. Kasta macka är förresten min enda dolda talang.

.

Men imorgon, då blir det äventyr! Min käre, och hans barn - nu kommer de, äntligen! :-)

the outsider

En fin park med märkliga statyer. Vackra, en del. Men otäcka, många. Vad är det för något, det här? Förintelsen, på höjd? En dödingfallos? De ligger så konstigt, vridet. Slappa kroppar, hängande huvuden.

Men solen skiner ju. Och medan småbarnsföräldrarna trillar vagnen ligger vi i gräset, jag och A, och pratar om Livet. Vilka vägar det tagit, och varför. Ödet? Det är ett år sedan vi senast sågs och mycket har hänt.

Omtumlande, men på ett bra sätt. Tror vi.

En bit bort kastar ungdomar frisbee, dricker öl. Andra övar parkour; svingar i trädgrenar, forcerar murar, gör frivolter. Det är skönt att ligga där i gräset. Solen värmer. Det är precis som vanligt, men ändå inte.

I det här sällskapet, bland några av mina allra närmaste.. känner jag mig plötsligt utanför! Jag längtar hem, och till min L.

Och jag kommer att tänka på den där ynkliga skatan därhemma, den som blivit plockad både på stjärt och rygg och hopplöst hoppar fram. Jag är som den, ibland.

Men annars är det bra.

Snart är jag hemma.

springtime?

Nedan följer en liten fånig frågelista [utmaning?] för fåniga joggare. Som jag!

1. Vilken typ av löpare är du? Bekväm! Är mycket dålig på att ta ut mig, har aldrig riktigt mött väggen och än mindre försökt ta mig över den - till skillnad från dessa två:
http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w (scary, huh?!)

2. Hur länge har du löpt?
Ca 17 år är det väl vid det här laget. Fan länge ju.

3. Hur mycket löper du per vecka? 2-3 mil skulle jag tro, har inte så bra koll.

4. Vilket är ditt "feelgood" tempo? Ca 5½ per km - då kan jag hålla på ett tag.

5. Vid vilken ålder började du springa? När jag var 15-16 och slutade med innebandy. Det var min orienterande kompis Fia som lockade ut mig i skogen.

6. Vilka andra sporter utövar du regebundet? Cykling, lite styrketräning.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass? Inte så mycket med mig som på mig, allra viktigast då skor och sportbehå! Fast jag har ju lite annat på mig med. :-) Nyckel har jag väl iofs alltid med mig.

8. Varför springer du? To stay sane.. Ja, för jag mår bra av det, helt enkelt!

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej det tror jag inte, vill jag springa så springer jag.

10. Hur ofta köper du skor? 1-2 gånger/år, blir det nog.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning? Sällan! De har ju rätt lång livslängd, träningskläderna - nästan så man hinner tröttna.

12. Var/hur handlar du utrustningen? I nån sportaffär! Fast jag försöker undvika hela jogginguniformer, det har ju alla andra. Inte minst Dobsom R90 med dragsko i knäna - våga vägra!

13. När föredrar du att springa? Eftermiddag eller kväll, året om. Gillar de flesta väder och alldeles särskilt nysnö! Fast det är ju så sällan.

14. Hur ofta tävlar du? Jag är ju såndär motionär så det kan väl knappast klassas som tävling.. Men ett par om året, Göteborgsvarvet har blivit lite klassiskt för mig, och Götajoggen (Karlstad Stadslopp).

15. Vilka distanser? 10 och 21km. Har försökt mig på 30 en gång med, men det var i längsta laget.

16. Vilken är favoritdistansen? Kortare är nog bättre.. fast samtidigt jobbigare eftersom man vill hålla högre fart!

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet? ..borde jag? Blir man snabbare då? :-)

18. Vilken typ av vätska dricker du? Vatten, bara vatten!

19. Springer du helst i grupp eller ensam? Inte i grupp men gärna i sällskap med nån kompis, det är det bästa.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass? Gärna ett bad, lite vila, mycket mat och dricka. Och godis!

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du? Ingen, det är ju så jobbigt! Men 1km-intervall är väl överkomligt.

22. Vart blir du oftast skadad? Skadad är att ta i men jag är alltid väldigt stram i bakbenen, det är inte heller skönt.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Har inga sådana drömmar!

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Inga sådana heller.. Jag längtar bara tills min käraste blir frisk i benet så vi kan träna ihop igen.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med? Nej fy, ingen, tack! Jag skulle få komplex.

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du? Jag själv (hur nu detta hängde ihop med jogging?).

27. Vem tänker du skicka vidare denna utmaning till? Ingen, men jag vet kanske möjligen någon som blir inspirerad av att se den här hos mig. Eller avskräckt? :-O

försommarkväll

Så var det måndag, och kväll. Benen stela och trötta, magen glad efter gott kvällsfika, och huvudet, det vill snart lägga sig på kudden. Det blir nog skönt det.

Inte lika skönt som att krypa in i Lars famn, förstås. Men rätt ok, ändå.

Hela skogen kvittrade när jag cyklade hem. Liv i varenda buske. De små svarta med gul näbb, koltrast, väl..? De och duvorna, springer runt och knäpper och kuttrar, lövprasslar och flaxar plötsligt upp. Änderna och måsarna vid dammen, de näpna andbebisarna som pilar runt i vattnet. Och de inte fullt så näpna måsungarna.

All grönska, alla knoppar.

Jag känner mig nöjd. Det blev vår, igen. Och snart är det till och med sommar.

Och nu får ni se den finaste fina bilden, den som man blir så glad av. I alla fall om man är jag.