fröken fräken

Fryken. Inte fullt så söt.

Ja, det var en värmländsk helg, den som just passerade. Värmländsk och trevlig. Det var Stadsloppstider och babytider. Och gräsklippningstider.

Loppet gick bra; ett litet personbästa.. äntligen! Och babyn var söt, vännerna glada - och stolta, inte minst! Innan babyhållandet fick jag förresten både mat och öl, det var inte alls dumt.

Gräsklippandet gick det också, om än trögt. För mina fötter låg en treveckors vall och en mycket trött gräsklippare, ingen god kombination! Klipparen tugg-tugg-tuggade och dog, omåomigen. Till slut dog den en gång för alla och då fick grannens Husqvarna rycka in.

Sedan hände inte mycket mer än en promenad längs Fryken, som för dagen var mulen och ogästvänlig. Inte det minsta Fröken Fräknig, eller Lövens Långig, för att säga som Selma. Men det var fint ändå. Jag hittade två bra mackastenar och kastade en fint och den andra helt åt skogen. Kasta macka är förresten min enda dolda talang.

.

Men imorgon, då blir det äventyr! Min käre, och hans barn - nu kommer de, äntligen! :-)