Loppet blev en hemsk historia. Inledningen alldeles för långsam (trodde inte det skulle bli sån trängsel i gr2!), vi stod bokstavligen still! Men när det sedan äntligen öppnade upp sig och det skulle gå att springa på, så började kroppen protestera, ganska så direkt. Jag joggade där och funderade på hur det kändes i andras ben och kroppar, det var ju många som pinnade förbi i härligt snabb fart. I min kropp fanns inget gensvar, inget utrymme för nån fartökning. De positiva tankar jag försökte frammana, höll bara i utförsbackarna. Sen var det nattsvart alltihop. Usch!
Summarum: 2:43:50, och en riktigt bedrövlig upplevelse; långt från förra årets när jag, helt utan förväntningar, zickzackade fram från startled åtta till en sluttid på 2:39. Då var det liksom bara roligt, hela tiden.
Well. Jag försöker glädjas åt dem det gick bra för! Är mycket imponerad över alla silvermedaljister (även om jag just nu försöker tänka, vem fan bryr sig om en sketen silvermedalj). Vet ju att de flesta av tjejerna jag hade runt mig fram till 15-17km klarade det.. Gula Ryssberget, Akele-tanten med armbågarna rätt ut, hon med stora ändan.. Heja er!
4 kommentarer:
Ja, första biten var inte kul alls. Jag höll på att tappa hela motivationen där och tänkte: Ska det vara så här trångt hela loppet då kliver jag av!
Du kommer igen nästa år, det är jag helt säker på och nu när jag sprungit loppet tycker jag att en tid under 3 timmar är imponerande för alla för det är inte enkelt med 30 km upp och ner.
tack för snälla ord, jodå, vi får väl se. sa först "aldrig mer" men nu börjar revanschlustan gro.
Men du var iallafall där!! bra jobbat!
Men du var iallafall där!! bra jobbat!
Skicka en kommentar