När man bor såhär precis i kanten av storstan märker man att det inte bara är människor som blir city-slicka och coola, nänä, det gäller även djuren. De vet minsann hur man för sig! Det gäller att ta plats och inte vika undan.. Gärna röra sig i gäng! De är ena riktiga hårdingar, allihop.
Jättepaddorna utanför porten (med biceps som får Arnold att blekna!), de hoppar flera meter när man tittar åt ett annat håll men vägrar flytta på sig så länge man har ögonkontakt. Rådjuren flyttar inte heller på sig. Ibland får man nästan armbåga sig fram, de bara står där och glor, eller skäller, som de gör ibland. Man undrar om de över huvud taget är släkt med Värmlandsrådjuren som studsar iväg snabbt som ögat? Jag har visserligen sett några springa här, men då var det hela ungdomsligan, typ tio stycken, som var ute och röjde. De hade väl varit ute och grafitti-tagat nån vägg eller hittat på annat bus.
Ger man sig av inåt skogen kan man också se att småfåglarna käkar talgbollar - mitt i skogen! Är inte det urbant, så säg? Jag tänker mig att det är ungefär för dem som för oss när vi köper hem pizza. :-)
Folk som besöker vårt område häpnar. I alla fall kinesen som kom springande med kameran i högsta hugg vid sjutiden på morgonen, bakom ett lojt travande rådjur (skulle tipsat om att det stod minst fem till bakom våra hus!). Eller som när vi cyklade hem en sen kväll och mötte diverse partyprissar och en räv i kvarteret. Partyprissarna visste inte till sig. Fan, såg du, en re-E-E-e-v! Och vi bara; happens every day!
Ja, så är det här, in the Hammarby Heights, urbant värre. Och nu måste jag lägga mig!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar