prochain arrét...

...Chamonix!

En veckas höghöjdssemester, precis vad man kan behöva inför Göteborgsvarv och andra trevligheter. Inte för att jag tränat något precis, men hög höjd har det ju varit. Högre än Varberg i alla fall.

För min del var det allra första gången i chartersvängen och det dröjde en stund innan jag fattade att det där med upprop á la förskola och guidade pub-crawls var på allvar. Tur att M varit med förr. Sedan så kunde man ju faktiskt välja vad man ville följa med på.

Så vi följde inte med på något.

Nu ljög jag, för vi följde faktiskt med på dagsturen till Italien; Courmeyeur. Väl där missade vi sånär både gemensamma lunchen och bussen tillbaks till Frankrike. Så egensinniga var vi! Lunchen var det inte så noga med men smått panikartat blev det när vi insåg att hemfärd var om 20 minuter och vi befann oss på fel sida av fjället.. Whoa. Men det ordnade sig, såklart.

Men för det mesta gjorde vi alltså egna små utfärder. Till det lokala badhuset, till exempel, där vi lekte av oss en eftermiddag. Jag simmade under vattnet och kom upp i ändan på en bister fransos, det var lite skrämmigt. Sedan förskräcktes vi över lössläppta damer i bastun, och, inte minst, så hade vi kapplöpning upp i vattenrutschtornet, med två snobbritter i tioårsåldern. :-) Det var jätteroligt. Ännu roligare blev det sedan när Chamonix' alla retards dök upp från ingenstans och skulle åka rutschkana. En hel drös kastade sig i, med asisstenter och allt, hack i häl på en förskräckt M. Sällan har hon fått sådan fart!

I chartern ingick frukostbuffé och trerättersmiddag varje dag. Så man fick ju lite koll på sina medresenärer, även om jag och M väl inte var de allra mest sociala i ligan. Vadfan då, vi pratar ju med servitrisen i alla fall, typ. Annars fanns det en och annan som var väldigt kontaktsökande, men jag var sval och M var direkt avvisande. Vem fan orkar med en hårig Viking med sexårig son som främsta raggningsknep? Eller Sprätten, Luggen, de Två Utan Huvud (M's definition på skallighet)..? Nä jag menar ju det.

I gänget fanns även Hjärnskadan; han korsade skidorna och störtdök, och fick åka helikopter redan första dagen. Aj aj.

Ja jag säger då det. Men, time flies, och igår kväll landade vi åter i ett regnigt Köpenhamn. Vi tog in på Hilton! Stiligt, lyxigt och svinigt dyrt, men whatthehell. Det gick varken tåg eller bussar, och istället för att sova på en bänk i terminalen.. Så imorse, före tvåhundrakronorsfrukosten, låg jag och njöt i ett av de största badkar som någonsin skådats. Även handdukarna var enorma, och morgonrocken.. För att inte tala om sängen, kuddarna, de fluffiga täckena!

Härligt!

Men nu får det vara nog.