Veckan har gått fort. Det har varit mycket att göra, både på jobbet och på fritiden. Det är knappt att jag hunnit vila middag, jag som alltid behöver vila middag. Jag är ju så trött jämt.
Igår skulle jag skynda mig hem, men planerna kastades omkull i och med att jag grävde ned oss i en lerhåla. Mig och H och bilen, alltså. Co-drivern H hade guidat mig in på en genväg, en skogsväg, och erfarenheten sa mig snart att här gäller det att gasa annars blir vi fast. Lera, djupa hjulspår och branta svackor, det kan bli ungefär hur roligt som helst. Man har väl inte övat på Örnäs för inte, tänker en Kilstôs. Såja! Ett stadigt tag om ratten och foten tungt på gaspedalen.
Men vad hjälpte det. Plötsligt var vi bara fast. Lirka framåt och bakåt hjälpte inte, och inte Hs tappra puttförsök heller (inte lätt för en flugviktare). Istället grävde vi oss så djupt att hela bilen stod på sned!
Vi tänkte bogsering och vi tänkte utrustning. Letade i gömmorna men fann varken det ena eller det andra - moderna bilar, alltså! Bogseringsöglor skruvas på plats i en lönnöppning i kofångaren! Ett fälgkors ser inte ut som ett fälgkors! Efter handbokskonsultation hittade vi iaf både det ena och det andra - mycket logiskt fastskruvat i golvet bakom förarsätet. Där fanns även rödflagg och en lapp med texten ON TOW. Vad är det? frågade H, och funderade i spegelvända banor, ett meddelande att sätta i vindrutan kanske, så den som bogserar oss kan läsa? :-)
Men tack till moderna mobiler och tack till bygdebekanta co-drivers! En halvtimme senare backade räddningen intill, en Ferguson, med en snäll farbror bakom ratten. Farbrorn skrattade och skrattade, lossade en kätting och det var bara att kroka i den fina bogseringsöglan som vi äntligen fått på plats. Nån minut senare var vi lösa och ledig igen. Lös var även plasten under kofångaren, men det var ju ganska lindrigt. Vi bröt av den sen, när vi var hemma. Det kändes bra.
Men NO WOT vad klockan blev mycket!
Gotta go.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar