Tålamod är svårt.
I vår släkt tillhör man ena eller andra ytterligheten, either you got it or you don't. Tålamod alltså. Jag hör till skaran som saknar. Allt ska hända omedelbart, eller helst igår. Att stå och vänta på något eller någon, det finns bara inte. Har man en minut eller en halv över, ja, då kan man alltid starta ett nytt projekt under tiden.
Just nu är det värre än vanligt med det där tålamodet. Kanske för att så mycket hänt, kanske för att allting bara plötsligt avviker från Planen. Inte för att jag är särskilt planbunden. Vid närmare eftertanke så hade jag nog ingen. Men en liten skiss, en vag tanke.
Ingenting stämmer! Och jag är otåligare än någonsin.
Allting som brukar hända, händer. Men starkare! Jag blir så ARG! Och jag blir så LEDSEN!
Det är full storm, inuti. Simply.
När det blir såhär måste jag morra lite häråt, fälla en tår däråt, och förskjuta en eller annan person under tiden.
Den här vändan har jag mest krupit in i mitt skinn och hållit mig för mig själv. Men ett band har kapats, och över det känner jag lättnad. Den där vänskapen gjorde aldrig gott; där fanns för mycket i bagaget, i alla fall för mig. Han kände säkert inte detsamma, guys rarely do.
Så är det för mig. Och nu väntar jag bara på att saker och ting (och jag) ska lugna sig.
Att Livet ska få börja.
.
2 kommentarer:
Det är inte utan att jag börjar tänka på "Nyårsklockorna" och "Ring ut det gamla, ring ut det nya"...men jag förstår om det känns tungt. Faktum är att relationer som suger energi och inte ger lika mycket energi tillbaka kan vara befriande att komma ifrån.
Men nog av mitt nonsenssnack. Misstänker att du inte är särskilt intresserad av varken livserfarenhetsklyschor eller nyårsrelaterade texter...så i sedvanlig ordning: Kämpa på och håller tummarna att det vänder 2008!
den vise tvivlaren har talat! tackar för omtanken, Thomas!
Skicka en kommentar