smurf

Vårens bralla - här i het kombo med Larsmysfleece. Le Grande Smurf! Jag var väldigt nöjd, ända tills brallan invigdes, igår. Det var konsert. Gissa vad kören hade på sig? Just denna blå nyans, i olika tappningar. Flera i chinos. Efteråt ville folk komma fram och gratta till skönsången. Som om jag skulle sjunga gospel? Not.Men de hade god smak förstås. Blått är flott!

.

Aprilvädret har härjat rejält här på ostkusten. Lördag morgon vaknade vi till snöstorm och det var inte utan visst motstånd som frukosten snabbt fick klaras av. Vi skulle ju till skogs. Långpass. Hur långt man nu orkar i 1dm blötsnö? Ganska långt ändå. Det värsta var att jag nog egentligen bara orkade halvvägs. Så lagomt att inse det när man är mitt ute i skogen! Snön blev liksom allt blötare, skorna allt tyngre, fingrarna allt kallare.. Och vinden, den ska vi inte ens prata om. Ja, det var en mycket sliten fru Lars fick släpa hem.

Men en halvtimme i badet, lite mat och godis, lite vila. Solen tittade fram. Drippdropp. Gästerna kom. Vi ordnade med cyklar, vi tjejer. Trampade genom slasket till Hellasgården och fick en skön timme i bastun. Tre uppfriskande dopp i Källtorpssjön, precis enligt instruktion från fyllbultarna i herrbastun. Vilken eftermiddag!

Nu är det vår igen. Marken är helt bar. Idag var det åtta grader, sol. Fågelkvitter. Det är svårt att fatta. Vi skulle fotat i lördags - jag vill ha bevis! De enorma skoavtrycken i snön. Strl 50? Kan vi verkligen mött plogen i Älta? Och slasklervällingen innan Brotorp (så jag nästan ramlade, tre gånger), kan den varit sann?

Det är april. Minsann!

no expectations

Så var det färdigpåskat för den här gången. Vi har kört omkring i en fräsig S60. Ätit massa mat, umgåtts. Jag har fyllt Veteran. Fått Veteranvärdiga presenter såsom hopprep, Bobathboll, träningskläder, bikini. Och en dammsugare. Det ni!

Det var skönt med lite ledigt. Fast jag har suttit för mycket stilla. Blivit väldigt stel, värre än vanligt. Det gör ont, framför allt att springa.

Och det är bara ett par veckor kvar till Frankrike och trailspring. Lopp! Varför? I början hade jag en målformulering i stil med Att ta mig runt utan att skämma ut mig. Förresten så hade jag en annan dessförinnan: Att klara de 33km på 3½h. Tyckte jag lät lite lagom sådär. Det var före jag fattat att de allra snabbaste tjejerna brukar gå i mål på typ 3:35.(Det där med 1800 höjdmetrar sa mig inte så mycket, som ni fattar). Men nu har jag fattat. Nu är ambitionen så låg den kan bli. Att ta mig runt (och skämma ut Sverige), det duger väl? Jag tror vi är bortemot tjugo svennar som står på startlinjen och nån måste ju vara sist.

Tur jag har en duktig Lars som kan hålla fanan högt. Han kommer säkert kuta finfint i sin 52-klass. Med sjuttifem miljoner höjdmeter. Sån skit.

Tills dess så ska jag kajka runt i lilla Hammarby-slalombacken och kanske, kanske, försöka mig på nåt långpass. Vi får se hur det blir med stelbenen. Annars skiter jag i det! Jag ska ju bara ut på dagstur i bergen. Oh la la!

sick-o, del II

Jävligt dumt att tro att jag skulle vara frisk sådär direkt. Frisk. Vad är det?

Snor och rossel, det är jag det. Äckligt. Äckliga jag.

Samtidigt har våren kommit. Hem från jobbet, krysskörning mellan shortsbeklädda joggare längs Årstaviken, fjorton, femton grader.. Smått otroligt att det så sent som i måndags krävdes tumvantar för att inte fingrarna skulle trilla av.

Isen har gått. Den var så fin, det sista. En stilig, mörknad parkett med stråk i ljusare nyanser. Men nu är den borta. En båt försvann i samma veva, en gammal skorv där i viken. Plötsligt en morgon var den bara borta. Ur isen stack det upp lite bråte, och kättingarna, fortsatt fästa i bojerna på ömse sidor om vaken. Jag såg mig omkring. Var är den? Ser ni inte!? Men det var ingen annan som verkade märka nåt. Märkligt. En hel båt, liksom!



Jaha. Det är väl bara att gå till sängs. Sömn är viktigt, ju. Särskilt som jag ska orka med en tågresa till Gbg imôra.

sick-o

Igår var jag sjuk, så sjuk. Låg på soffan och ojade, hela dagen. Huvudvärk, feber, halsont. Ingen aptit.

Men idag. Idag är jag pigg!

Igår pärlade svetten i pannan bara jag gick nedför trappan. Idag hojar jag i racerfart till Globen, travar igenom nästan alla affärer och avslutar med storhandling på ICA. Visst, jag måste snyta mig ibland. Men ändå. Vilken skillnad!

Konstig bacill, det där. Kastade sig på. Försvann lika fort.

Ja, inte gör det mig nåt!

Men nåt spring blir det kanske inte denna helg. Det är ju lite tråkigt. Särskilt när Lars sitter med kartan här intill och förbereder långpass.. Jag får väl överväga en långpromenad. Om det inte vore för att det är så jävla trist, att gå, alltså. Eller så får jag passa på att gå på nåt såntdär tjejpass igen. Yoga eller nåt. Nåt lite lagom ansträngande sådär.

Jag testade ju pilates i torsdags. Det var verkligen lite lagom. Eller kanske snarare lite för lite. Vissa grejer var bra men annat på tok för lätt. Då tappar åtminstone jag intresset.

Menmen. Nu orkar ska vi ordna lite lördag här. Vin, någon? Något gott till?

Cheers, y'all!

vårspår

Det våras! Folk frisknar till. Blir lite gladare, kommer till jobbet. Det är skönt. Förra veckan var virrig. Plötsligt skulle man vara både gymnast, arbetsterapeut, pedagog. Och handledare till två studenter. Lite för mycket.

Men vår! Bästa årstiden. Folk fyller år. Snödroppar i rabatten. Ljusa morgonar, fantastiska solnedgångar - och klara kvällar. Lutar åt fullmåne, ikväll?

Gick hem tidigt idag. Pysslade. Tupplurade. Nu, väntan på maken. Intervall på schemat. Förra veckan begicks fartpremiär och som jag bävat! Hur skulle det gå? Jag kan ju inte längre! Men, tänka sig, det var inte så illa. Inte alls, faktiskt. Antagligen det just vad min protestantiskt stelbenta kropp behövde efter att ha tassat fram hela vintern med nåt konstigt antihalk-steg. Näpps. Inget bra. Fram för fart! Frånskjut, hållning, flyt.. någonting händer. Nåt bra.

(Säger hon och inser hur skönt soffhörnet är.. hur kallt och mörkt det är ute, hur det viner om knutarna.. Ska jag verkligen..måste jag? HJÄLP!).

...

Ses på andra sidan.. hoppas jag!

gammalt och nytt

Eftersom det inte händer så mycket spännande just nu och mitt springande går skitdåligt så kommer dagens inlägg handla om cyklar.

Det är nämligen så att mina eco-riding days are over! Jag har en ny kompis - SCOTTi.

Gamla Rex hade gjort sitt för längesen men jag drog på det i det längsta. Cyklar är dyrt ju. Plus att jag är sentimental. Vi har ju haft massa trevliga mil ihop! En gång nattrullade vi mellan Umeå och Husum, t ex. För att inte tala om alla pendlarturer mellan Varberg och Tvååker. Mellan Flogned och Åmot. Mellan Hammarbyhöjden och Kungsholmen.

Men formen har försämrats sista åren och nu var det inte mycket kvar att be för. Hela vintern har trampats med hoppväxlar och bara frambroms (opålitlig), så gissa om det är skönt nu. Man kan rycka över Västerbron, stå och trampa, bromsa i sista stund! Sån lyx. Cykla mjukt och planerat är inte så värst kul.



Men se så hon sunkat till sig efter bara ett par dar i förrådet! Skitig och dan. Står på sock, både bak och fram. Uscha!

NU TV.

heja Sverige!

Tänk att det skulle bli en svennebanan som satte super Dario på plats! Trodde man väl aldrig. Men så underhållande, dagens tremil! Visst tyckte jag synd om Dario, aldrig har han väl setts så desperat diagonalande förr.. men vad fan. Han vinner ju alltid annars! Nu har man en ny favorit; Johan Olsson, eller, Johan Bonnen Olsson, som jag kallar honom.



Han har en blogg med, ihop med sin skidande sambo/fästmö/fru: www.annajohan.se

Jahapp. Jag har också provat skidorna denna veckan, en gång. Skönt! Men rätt trögt. Och dåliga spår. Men imorn kanske vi tar oss till lite bättre spår?

Tjing!