falling

Var ute och sprang på kvällskvisten. Oj vad det blåste! Jag hölls i skogen, för att få lite skydd. Det var en bra idé. Fast många hade tänkt samma; hela den där orienteringsklubben, till exempel. Bitvis blev det riktigt trångt på spåret.

Någon form av farttest höll de på med, orienterarna. I min enfald försökte jag hänga på några långa, skrana, men fan så det gick, jag hade inte en chans! Snabbast av alla var en lång, slank i vitt; långt hår i tofs och långa, vägvinnande steg. Hon sprang snabbare än alla killar och jag var hur imponerad som helst. Jävel!

Men väl så. Jag harvade på bakom en tjockis och en låghalt, det blev väl rätt bra det också. Men sedan sprang de ifrån mig de med, när de gick in för spurten.

Så jag joggade runt mitt sista varv och kände mig rätt värdelös, alla hade sprungit ifrån mig! Men så kom den långa slanka i vitt igen, på nedjoggsvarv, och den här gången hann jag se att hon inte alls var inte en hon utan en han. Då kändes allt plötsligt lite bättre! Killar får faktiskt vara bättre, ganska mycket bättre, till och med. Jag står ut med det.
.

I helgen har jag varit i Stockholm. Vi har klättrat, sprungit och trivts, jag och finL. Det är han, det är L; det är vi! :-) Han är lika fånig som jag, och det är kul, nästan hela tiden. Inte just när han firar ned mig från klätterväggen i 120 km/h, men annars så. Annars! Och hjärtat kom ju ned det med, bara en stund senare.

Nu, sova.

Natti!

flyga drake

Idag skulle jag vilja skriva något smart om Livet. Fast jag har inget smart att säga.

Vi har ju bara passerat tid, idag, jag och kompis M. Promenerat, beundrat himmel, hav, drakar; ätit och solat. Sett tramsig dvdfilm och ätit gott.

Och Längtat.

Eller, jag kan bara tala för mig själv - JAG har längtat! Efter han; han som kanske ska vara Min. Min man!

Jag vet, säg inget! Helt sinnessjukt! Men fan. En dag! En dag kanske jag också kan använda såna uttryck utan att känna mig helt dum.

Kanske.
__________________________________________________

Igår var det knuttefest. Det var den tôligaste jävla knuttefesten jag varit på. Inte för jag varit på så många, men! Knuttarna var ovanligt knuttiga, musiken ovanligt dålig, och allt var bara så o-roligt det kunde bli. Knutt hit och knutt dit. Skägg här, skinnväst där, eller både- och. Så vi tog varsin öl, mat, snapshottade oss själva på en fatboy eller vad den kan kallas.. and then we were off! Lika bra.

Förresten, se månen ikväll! På väg in från tvättstugan lyste den, starkt, vitt, nästan full; med en skinande aura! Och gråtunga moln, snabbt förbijagande, på väg till Borås eller Jönköping eller kanske rent av Göteborg, fan vet.

Kram godnatt, hoppas ni har det bra, och är glada. Som jag.

Ps. Missa förresten inte http://collegecallgirl.blogspot.com, hon har en fantastisk hand med orden. I'm quite amazed.

I won't crap out

Varberg är rätt så fint för att vara Varberg. Eller i alla fall för att vara Varberg i en rätt så dyster årstid.. Eller är bara jag som är ovanligt nöjd? Så kan det vara.

Från en ganska så tyst och händelselös sommar har jag nämligen ramlat rakt in i något svallande och intensivt, fan vet vad det är. Men härligt, spännande, skrämmande..!

Det är han - det är L!

Och, vet ni. Jag känner mig inte det minsta osäker, utan bara glad!

Den här gången ska jag fan inte fega ur. Sådetså.

.S.
I won't crap out är för övrigt en rätt bra låt med Iggy P.

lidingö

Såhär såg det ut när de rusade iväg, C och de andra, i grupp fem. Tjugo minuter senare var det min tur, och gissa om adrenalinet pumpade! Desto mer frustrerande blev det då, när det visade sig inte alls gå att springa på; inte på första halvmilen! Min tänkta upplägg grusades alltså direkt - och inte blev det direkt bättre av att vi sprang fel! De allra snabbaste i grupp 7 hann ända fram till femkilometerspasseringens vätskestation innan misstaget uppdagades.. 5km på 5:05 minuter! Eat shit, Mustafa! ;-)

Komiskt, men rätt frustrerande där och då.

Sedan lunkade det på, och var väl egentligen rätt så småtrevligt. Fina stigar, fin skog, rolig publik på sina håll.. Underhållande medlöpare. Vissa föll som furor, andra haltade sig fram, någon sluddrade och raglade, stödd på sjukvårdare, någon kom med käcka tillrop. Fast sedan fick jag kramp och då var det inte alls roligt längre. Sista sex-sju km var det jogga sakta - stanna och stretcha - jogga sakta - stanna och stretcha som gällde. Omåomigen.

Men nästa år! Då ni!

På kvällen; efter öl, chips och århundradets kanske mest välförtjänta dusch (...), blev det middag och vin, och mera vin. Gissa om det smakade! När jag sedan reste mig upp efter typ tre h till bords var jag så stel att jag knappt kunde stå - och dessutom apfull! På något vis hamnade jag ändå i säng och på finL's arm, och sedan sov jag säkert en hel halvtimma i sträck, innan jag var tvungen att ändra läge på min stackars ledbrutna kropp. Aj.

Sedan vill jag bara säga att L, han är snabb han, jävligt bögig men snabb. 2:09 sprang han på, 48 minuter snabbare än mig, jag säger då det. I wish I was more like him, eller kanske inte. Fast jag är väldigt glad! I honom!

Natti!

just wonderful

Men jodå, det är rätt så bra, det är det.

Jag skiter i mattefröken och jag skiter i simfröken (yet another stalker). Just nu måste jag bara koncentrera mig. På att Springa och på att Leva.

På lördag är det Lidingöloppet, och då ska vi springa. Både jag och C och finL, och kanske tiotusen andra. De andra vännerna startar i snabba grupper medan jag ska böka bland fotfolket, men jodå, det passar väl mig. Jag har ju bara ett mål, ett litet ett. Under tre timmar.

Sedan Lever vi, fredag, lördag, söndag. Och alla andra dagar! Lever och är glada!

Och nu vill jag egentligen länka fina Life is Wonderful men hittar bara skräpiga liveversioner. Så ni får något annat, smått söndersjunget, kanske. Men om ni inte hört dessa norrmän förr, så lyssna; ta in, förundras och lär. Dessa klockrena röster, dessa glesa tänder! Jag är fascinerad!
http://www.youtube.com/watch?v=T2NEU6Xf7lM

God natt!

lazee

Någon vill sätta dit mig, eller, i alla fall, ge dåligt samvete. Och vad ska man säga, det har lyckats - big time! Plötsligt är hon bara där, överallt; på tåget, vid övergångsstället, i mataffären..

Mattefröken!

Nog visste jag att lektionerna börjat igen när jag var på semester. Och nog tänkte jag väl gå dit så snart jag var tillbaka.. Nog var det väl så. Eller? Jodå, nog var det väl så. Men istället för att masa mig dit har mattetankarna masats allt längre bak i hjärnan, och de senaste veckorna faktiskt nästan förintats. Tills nu då! Jävla fan.

Hon ger mig samvete, tanten! Dåligt samvete!

Jag måste göra något åt det här; typ gå på en lektion. Kanske redan nästa tisdag!

.

Apropå matte och nästa tisdag så säger enkel huvudräkning att det då bara är fyra dar kvar till Lidingöloppet! Är inte det skrämmande, så säg? Samtidigt tjusande. Det hade man inte trott, inte för ett halvår, eller ens tre månader, sedan!

Men, faktiskt, jag kommer att orka! I helgen provsprang vi distansen, jag och Fia, och det var ju helt överkomligt om det bara inte gått så förbenat långsamt. Nu hade vi ju varandras sällskap och det var jättebra och jättetrevligt.. En sjukt social runda! Men fan ta om jag ska lubba runt och vara social nästa helg, nej, glöm det. Jag tänker vägra springa mer än tre timmar, så är det bara!

Men nu måste jag sova. Först ska jag bara lägga in en gladiolus, för nu vet jag hur en sådan ser ut. Varsågod!

smile

Ikväll är det Amy McD som får mig att le!

http://www.youtube.com/watch?v=c6MRYLWJb1o

Och jag vill ägna henne lite särskilt åt snyggL. Ja, det vill jag!

Och ni då? Sitt inte där och stirra!

.

I helgen ska jag hälsa på SmX, min kära vän. Hon har pool, säger hon. Fast först ska vi springa, skitlångt. Pust!

.

TJENA HEJ! Och gonatt.