39+2

..men ingen baby i sikte ännu. Fast en och annan förståsigpåare menar att det snart är dags. Någon tar det på magens utseende, en annan på min blick, en tredje på hur pass rörlig jag varit de här nio månaderna. Å andra sidan träffade jag arbetskompisarna igår, och av dem var det ingen som trodde att hen skulle komma ut före utsatt tid. Ja, vi får se vem som får rätt.

Arbetskompisarna har förresten bettat om kön, vikt, längd och födelsedatum, så nu måste jag tänka ut nåt bra pris till vinnaren (förslaget om att den som gissat närmast ska få välja namn är jag inte helt med på..). Förresten så var chefens gissningar mest underhållande, hon tror jag ska gå över tiden och sedan föda en minikubikare på 3,5kg och 40cm! Det kan säkert hända att fullgångna bebisar är så pass korta men nog vore det högst förvånande med tanke på de långskånkade föräldrarna? Nå. Helt säker kan man förstås inte vara.  

Apropå arbete så är det nu färdigjobbat för min del. Det känns mycket konstigt och tomt att vara hemma, särskilt om morgnarna. Man vaknar som ett ljus klockan 06 och sprätter ur sängen. Vad ska jag göra nu?! liksom. Så det blir att hålla Lars sällskap vid frukost och sen röja omkring med nåt projekt.. och sen.. sen dippar jag mer än vanligt. Idag tupplur redan kl 11! Så det är bra att vara hemma såklart, orken är inte som vanligt - även om jag gärna vill tro det.

Timmarna före tuppluren idag var iaf väldigt trevliga. Solen sken så grant och plötsligt flög ett joggsug på. Jag trodde jag hade lagt ned det efter en ganska bedrövlig runda förra helgen. Men idag blev det annorlunda, det gick fint att trava på en hel halvmil. Sakta, förstås, väldigt sakta, men ändå! Gissa om frukost no2 smakade bra sedan?!

Men nu måste jag nog ändå börja fundera över lunch, klockan är ju snart fyra.

Ska lägga med en bild, bara, på sånt jag tror jag kommer att hinna med under närmaste tiden. Både lite tjejigt romantiskt och lite annat. Tidningsprenumeration är nåt annat jag funderar över. Vore ju trevligt!