formtoppning?

Det rimmar väl ändå inte riktigt, det där med lugn och ro och vila, inför det som ofta omnämns som den allra största fysiska utmaningen i livet för oss kvinnor. Varva ned, visst, inte utsätta sig för stress, okej. Men sofflocksläge i veckor, vilken sorts formtoppning är det? Ska man tro på barnmorskan kräver förlossningsarbetet så mycket som femhundra kalorier i timmen, redan från tidigt skede, och om det är sant blir det bara ännu svårare att förstå på vilket sätt det skulle vara bra att ha slappat bort det mått av styrka och kondis man ändå lyckats behålla under graviditeten. Nej, det rimmar inte nåt vidare, i mina öron.

Så jag gör som passar mig. Förstås. Kroppen och lillTramp gillar när det rör på sig, och tillsammans ser de till att nivån blir passande. LillT och de nya, rundare formerna, väger en del, och lungorna har ont om plats. Då kan det inte bli annat än lagom. Smart ordnat. Och efter ett sådant lagomt pass tar vi gärna en lur på soffan. Aktivitet och vila varvat, det tror jag på.

Sedan återstår det att se, om sisådär sexton dagar, hur denna formtoppning funkat. Vad blir det för en målgång? Sällan har man varit så oviss inför något.

Ja det är ingen idé att grubbla. Det blir som det blir.

//S

Ps. imorse nös jag så lillTramp började hicka! Stackars liten.