hoppfullt?

 

Går nu på övertid, 40+4 idag och det börjar bli ganska drygt. Egentligen är det nog blotta vetskapen om att lillTramp kunde legat här i soffan bredvid istället för att böka runt bland organen som gör att det blir jobbigt. Ända fram till det beräknade datumet gick det ju som en dans. Men nu är det tungt. Och drygt!  

 

Ja det är inte mycket man kan göra mer än att vänta. Har haft syster Lisa på besök så dagarna har ändå flutit ganska raskt. Cykelsightseeing, shopping, skogspromenader, limpbak och gym. Och jag har fyllt år! Fått fina presenter, hemgjord maräng- och jordgubbsglasstårta och ätit lyxig utemiddag. Jag tror förresten aldrig jag fått så många grattishälsningar, det måste vara nåt särskilt när man har stor mage? :-) Trevligt!

 

Igår besök hos barnmorskan. Precis som förra gången sa hon att nu syns det minsann att det är på gång, Du har den där tröttheten i blicken. Innan har du sprudlat av energi, nej, nu dröjer det inte många dagar! Ja, det är ju ingen avancerad matematik precis. Ju fler dagar som går desto närmare förlossning blir det, hur man än vänder på det. Eller hur jag än ser ut. Men det är klart man hoppas att hon har rätt. Lillen får gärna komma inatt eller imorn eller varför inte idag, nu direkt? Jaså, inte det? Nänä.

 

Nu är det i alla fall lördag morgon och jag känner mig pigg (morgonar är alltid bra, värre är det med eftermiddag/kväll). Ska sticka till gymmet när de öppnar kl 09 och ägna lite tid åt de kroppsdelar som klagar mest. Bakdelen har nu fått sällskap av axlar och rygg, ja, det är ingen måtta på gnället. Men det är förstås inte konstigt med tanke på de proportioner kroppen nu tagit sig. Jösses vilken putis!

 

I eftermiddag är vi bjudna på födelsedagskalas. Får se hur det är med energin och formen då.

 

Trevlig lördag! 



 

Trappspring, spänsthopp eller fönsterputs.. lillTramp låter sig inte påverkas.
"Jag kommer ut när jag vill!"