Saturday night

Ensam-hemma-lördag och vad ska man ägna sig åt om inte lite skriv?

Det är v28. Magen är jättestor! Trampis har börjat stånga med hela huvudet så magen buktar än åt höger, än åt vänster. Ser heltokigt ut. Man associerar till nån Alienfilm. Men trevligt att kunna lägga handen på lilla huvudet och fråga vad som pågår. Ibland får man en rak höger till svar, ibland en krok (det känns iaf som en armbåge... eller är det kanske ett knä?).

Mitt midjemått är nu 94cm och vikten är gissningsvis 73kg. Det är mycket! Jag har bara vägt 70+ en gång innan och det var efter ett halvår i London efter gymnasiet. Minns att jag var i en super-spring-period när jag åkte dit, lätt och stark. Men väl där blev jag förkyld hela tiden och springet gick i stå. Så fick man skaffa andra intressen såsom att dricka öl varje dag och äta Cadbury´s och jam&toast. Ja det var tider! Hrm. Så blev jag aldrig heller någon Londontok. Tror egentligen att jag trivdes när jag var där, tyckte allt var spännande och det var kul att få prata engelska och vara waitress och få dricks. Men när jag tänker tillbaks idag så är det mera misär än något annat; personlig och miljömässig. Det nedgångna huset man bodde i, den sketna luften, det gråa vädret och den otrevlige chefen. Sedan vet jag ju att jag lärde mig massor och träffade mycket kul folk. Men ändå. Ingen stad, ingen livsstil jag längtar tillbaks till.

Ja det var ett sidospår. Tungt, handlade det om.

Konstigt nog känner jag mig inte så tung nu, fast jag är det. Däremot har akterpartiet varit ganska störande de senaste dagarna. Länd och ända är så stela och konstiga att det liknar ingenting. Om jag suttit en stund känns det som om jag sprungit ett Lidingölopp, minst! Fast ändå på ett annat sätt. Det är som att länden behöver vickas till, ruskas om. Och efter en cykeltur så lättar stramheten i baken och hamstrings. Rörelse är grejen. Sitta stilla är det sämsta!

Och nu har jag suttit alldeles för länge. Måste avsluta!

Men först, en bild! Man hade visst någon föraning vid sommarens USA-resa, för när det hängde ett par vintertights i strl XL på ett reaställ, då slog jag till. Trots att det var mitt i sommaren och de var alldeles för stora. Idag var det dags för invigning! Det är fortfarande lite att växa i men mycket sköna! Måtte nu vintern hålla i sig.

Adios!