väntans tider

Det är nu vecka 23 och jag och magen är riktigt goda vänner. LillTrampe gympar på och verkar ha det bra därinne. I början var det däremot rätt jobbigt, inte för att jag mådde dåligt eller så, men just när magen började ta plats och kontakten med musklerna försämrades. Plötsligt insåg man hur mycket man använder sitt midriff! Att svinga sig upp på cykeln, lyfta nåt tungt, köra stakapparat, armhäva, eller bara sätta sig upp i sängen. Plötsligt fanns inte den där stabila "korsetten" längre. Och så flåsandet på det! Krympande lungor och jag som försökte göra de vanliga körningarna över Västerbron om mornarna... ja till slut fick jag ju bara inse att det är okej att de snabba försvinner i fjärran, och inte bli inte stressad för det. Och nu går det faktiskt helt ok. Men det krävde sin tillvänjningsperiod!

-4 och äntligen lite snö!

I övrigt verkar en viss mammaförsiktighet ha infunnit sig. Man aktar sig för att trilla. När jag är ute på jogg blir det ett väldigt trippande i nedförsbackarna; på sträckan där elljusen är paj saktar jag nästan in till gångfart, jag tjyvhåller på bromsen om asfalten blänker frostigt när jag kommer cyklande.. Så känner jag mig lite larvig och pensionärsmässig. Är det jag som tänker såhär? Bebisen ligger väl så skyddat och fint därinne, vad skulle det göra om jag ramlade? Fast det är väl bra. Att ta det lite lugnt.

Och så läser jag i Ett barn blir till (ärvd från mamma), och tänker att det går nog rätt bra ändå det här. Om man var gravid och rökare 1965 så rekommenderades man att dra ned till 5-7 cigg om dan (hellre än att gå upp för mycket i vikt), man skulle passa sig för hängbröst (bär stadig bysthållare!), använda gummistrumpor om benen svullnade och gärna en grossessgördel också. Och gå i mödragymnastik! Det är en fin bok. Fantastiska bilder, både inifrån magen och på unga blivande mödrar som gympar i kalasbyxor. Men på nåt vis känns det enklare att vara gravid idag. Å andra sidan verkar inte foglossningar ha uppfunnits då. EN fördel alltså. :-)

Men nu åter till lördagsmyset. Mera saftglögg, någon?

/S

höst 13

Veckorna rullar på. Det mörknar mer och mer. Men var är minusgraderna, var är vintern? Jag väntar med spänning. Nu är det iaf vinterstudio på tv så nånstans finns det visst snö. Bruksvallarna, jaja.

Hösten har varit trevlig. Vi har gjort lite av varje:


punkat till oss för fest

designat kläder...

..skaffat modern page



...å kurragömmat en växande mage

Nya tider väntar och allt är väldigt underligt. Man sitter på jobbet och planerar för vårterminen, men jag kommer inte att vara där?

 

Trodde inte min mage kunde bli så stor. Och då är det nästan halva tiden kvar! Hur ska det gå - kommer den explodera? Ja, det spörs.

 

Men nu har jag ingen lust att skriva nåt mer.

 

Ha det fint!

ssSs  

on the road

Provar det här med mobiltfn-bloggande för andra gången. Bökigt! Tar lång tid för ovana fingrar att skriva på låtsastangentbord! Å andra sidan är det just tid jag har gott om idag. X2000 rullar mot Gbg, men inte vanliga vägen utan via Västerås. Restid 4,5h istället för lite drygt tre. Nåja. Sitter ju inte i sjön. Har god lunch, saltisar, och till och med två flaskor cava i ryggsäcken om så skulle vara.

Det var ett frostigt, vitt Stockholm imorse. Väldigt vackert! Nu just lämnat Örebro, lite mildare, lite gråare. Luftade mig på perrongen en stund. Tänkte på att jag pluggat och bott ett halvår där, vilket känns väldigt overkligt. Skulle jag ens hitta tillbaks till Brickebacken idag? Högst osäkert.

Och vad lite jag visste då, att jag tolv år senare skulle bo i Sthlm? Mycket märkligt. Stockholm har egentligen aldrig stått på min önskelista. Möjligen Göteborg. How did it happen? Ja, jag skyller på Lars!

Igår skulle jag vara präktig och göra ren och byta däck på cykeln inför vintern. Satte igång direkt jag vaknade, vilket var tur för det gick helt åt skogen (tog alltså evigheter). Lyckades punka både fram-och bakslang när däcken skulle på! Fråga inte hur det är möjligt, jag fattar det inte själv. Aldrig har jag lyckats med det förr! Självklart hade jag bara en ny slang att byta med, och den andra fick lappas.  En bot som höll till frampå eftermiddagen, när vi hunnit längst bort på Söder. Pyyyyys... Ja, det blev en uppfriskande promenad hemåt i snålblåsten.

Som sagt, Sofia har alltid nåt att gnälla om.

Men nu tror jag minsann det är dags att hugga in på lunchen!

Tja!

uppbyggnad

Jodå man blev allt frisk till slut. Och den vackra hösten rullar på! Visst har det regnat nåt alldeles otroligt lite? Förra helgen var jag ute och joggade på småstigar som denna årstid vanligen är rena lerhålen. Nu tar man sig fram torrskodd, eller, nästan i alla fall.

Det är skönt att vara frisk. Men eftersom jag alltid måste ha något att gnälla över så har jag skaffat ont i menisk-knät igen. Vi var i klätterhallen i söndags och det var förstås jättekul! Men jag tänkte på knät och försökte låta bli stora sneda kliv (det var just så menisken skadades förra året). Men sedan så klättrade vi i ett hörn och det är ju så kul, hörn är min favorit! Jag tänkte mig för där med, tyckte jag. Men nånting var det som hände, för väl nere på marken så var knät plötsligt ömt, och nu är det ett obehag som är svårt att tänka bort. Ibland lite mer, ibland lite mindre. Trött i knät. Instabil. Ja, det är inte mycket att göra mer än gymma på. Stärka upp. Småjogga försiktigt. Se vad det blir av det. [sluta gnälla]

Annars är det bra. Intensivt på jobbet med två studenter att handleda. Men roligt! Dagen igår avslutades med tapas med kollegorna. Vi lagade och åt och drack. Det är minsann inte ofta vi har något slags AW, men desto trevligare när det blir av! Jag cyklade hem framåt 23-tiden, med ryggsäcken full av överblivna tapas och ett och annat köksredskap (kändes konstigt att trycka ned kökskniven i innerfacket). Det var en skön kväll och så snabbt det går när man är ensam på vägarna!

Fast riktigt ensam var jag förstås inte. Fyllon vid Hornstull och en räv vid Tanto. Kul med räven, han galopperade lite lojt efter mig i sisådär femtio meter. Vad hade den på hjärtat? Skulle man stannat?

Rävar verkar vara riktiga nattsuddare. Jag har bara sett en räv i Sthlm en gång tidigare, en snöig vinternatt. Plötsligt gick den framför mig och Lars och ett gäng andra på väg hem från krogen och t-banan. Kolla en REV! sluddrade nån, och räven travade på, ledde vägen. Mitt i vägen.

Jaha men nu har jag inte nåt mer att säga om det. Ska gå till Konsum och köpa frukost. Väcka min Käre. Blir det en jogg idag, eller gym? Solen skiner ju så vackert. Jogg!

Trevlig lördag!

kroppens förfall

Det där lät inte nåt vidare värst förstås. Men just så känns det efter snart två veckors förkylning! Som om det inte räckte med att huvudet är så täppt att det känns ända ned i tandrötterna? Nej, trött i ryggen ska man vara, onda knät gör ska göra sig påmint, och så lite ischias på det. Den enda fysiska aktivitet jag klarat denna period är att mig till jobbet på cykel, och att vara där förstås. Förresten har jag även fått tumartros av alla apelsiner och grapefrukter som pressats till juice dessa dagar...

Men nu får det vara färdiggnällt. Det är ju bara en förkylning!

Det har hänt bra saker med. Det har varit lite bestyr, med att flytta möbler och bo trångt, men det har det varit värt. För nu är golven slipade och lägenheten som ny!


kök före

 

..och efter
 

Mycket trevligt.

Jag har klippt mig. Nu är det ganska mycket kortare och lite mörkare. Behövligt!

Och hejat fram min pigga träningskamrat som gjorde sin första halvmara på 1.34 förra helgen! Från ett av de allra bakersta leden var det verkligen en prestation - vi stod vid 19km och fortfarande där var det vassa armbågar och zickzackspring. Vilken grej! Kul att heja på lopp. Man vill själv också, helst lika bra.

Det är bara att fortsätta drömma. :-)

Men nu är klockan snart nio. Snart dags för frukost, väl? (När ska man vänja sig vid att vakna 06 varje dag?)

Skön helg på er!

mek och tejp - nu med bilder

Det har varit rätt lugnt i Höjden sedan sist. Ökar på mina små joggar, och det funkar! Men gympass behövs. Knät ömmar emellanåt, och de protesterande hamstringsen är åter. Så nu gymmas det för hela benbaletten, och lite till. Det gör gott! Jag känner't! Nu längtar jag bara efter att springa lite fortare!

Racercykeln har fått stå sen sist, jag blev så sur när jag var så långsam. Vanliga cykeln, däremot, rullar på. Skramlar på, ska jag väl säga. Riktig Edsvallakvalitet* på den där skotten. Snart är varenda pinal som går att byta utbytt, inklusive de underhållsfria bromsarna. Igår var det dags för pedalerna, de satt som plockepinn ungefär. På cykelbutiken trollade expediten fram ett stort verktyg och lite smörjfett så jag kunde utföra ett flygande byte, på plats. Service! (Tyvärr blev bytet inte så värst flygande för jag var tvungen att fumla med fel pedal på fel ställe några minuter först. De är  liksom gängade åt olika håll).

Annat jag försökt meka med sen sist är datorn. Plötsligt en dag var den bara svart och efter telefonrådgivning med farsan vågade jag mig på att öppna upp och plocka ur minnena, ett i taget, för att utesluta att det var något av dem som ställde till det. Det gick jättebra att ta ur dem men lite mindre bra att sätta tillbaks.. Det ena hamnade iaf rätt. Så när datorn sedan kom till en riktig reparatör trodde han att han hittat felet direkt. Minnet sitter ju inte fast! Lite pinsamt för Lars, som fick erkänna att det var frugan som varit framme. :)

Kanske ska låta bli att meka nu ett tag. Någon annan ska däremot få komma hit och meka med våra golv. Ska bli som nya, sägs det! Ser vi fram emot.

Och nu skulle det bli lite sköna mekar- och tejpbilder, men det blev visst värre utan datorn. Skit!

Hejdå!

nu är bilden suddig, annars skulle ni bli impade av tejpvalet. kvalitet! 

* Edsvalla= värmländsk motsvarighet till Gekås.

Stockholmssyndrom del 2

Ensam-hemma-helg. Hade planer på att uträtta tråkiga men nyttiga saker såsom garderobsröj. Det blev inte så mycket av de där planerna. Vädret var för fint! Har badat och solat istället. Tittat på triathleter på stan, varit ute och cyklat. Sprungit. Varit med en kompis på Nordic Military-prova på. Målat byrå.

Jag har nya cykelbyxor, något proffsigare än de gamla, och visst borde de göra mig lite snabbare? Inte? Alltså, jag har försökt nu några gånger att försöka spränga 30km/h-snittet på min vanliga runda, utan draghjälp då. Det går ganska dåligt. Förra veckan hade jag i alla fall ett hyfsat försök när de första tre milen gick på 59 minuter. Sedan ballade det ur. Idag ballade det ur från början. Mjölksyran kom liksom innan jag börjat flåsa, skittråkigt för förra veckan var känslan en helt annan. Jag kunde ta i så jag lungorna stod som ett spjäll, ja så kändes det i alla fall. Kan man skylla på militärträningen?


Ja för hur var den där träningen egentligen? Jo, den hade sina ljuspunkter. Mycket parövningar som var roliga (inte särskilt troligt att jag skulle brottas med en indisk man om det inte var för att jag gått på det där passet ;-). Men ledarstilen med gap och kax, till kängor och kammobyxor? Nja. Höggljudd peppning är en sak, men att gå på med om vilket lag som är snyggast och starkast och lite bättre än de andra..? Hånet mot mannen som jag brottade ned? Visst, det är en jargong, och den får man tåla om man ger sig in i det. Så jag kommer inte ge mig in i det. No NMT for me. Det vart bara för mycket. Sedan blir jag väl extra anti då denna stil påminner om patetiska personer jag känt tidigare i livet.

Träningsvärk blev det i alla fall. Tackar vi för!

När jag rörde mig i kvarteren häromkring fick jag också syn på lite nya tejpobjekt. Nu var det de röda fordonens tur!



stackars lilla moppe

Ja det var den inte så jättespännande hemmahelgen. Därför får jag avsluta med lite skryt över min käre man som haft en slitsam men framgångsrik helg i trakten av Abisko. Fan vad de kan! Nu hoppas jag bara att SAS får hem dem någon gång. Planet skulle lyft 12.45 men det är många timmar sedan nu. Nu tror jag i alla fall att de är på väg!