la Corse

Så har man tvättat Medelhavet ur håret för denna gång. Konstigt så mjukt och flygigt det blev, håret. Och luktar gott. Känslan är skön, men looken? Nja. Salt gör faktiskt bra för mitt hår. Skruvarna blir perfekt skruvade; rubbas inte av väder och vind. Strävt, hårt och totalt oborstbart är en annan sida av saken.

I alla fall så var det inte vilken resa som helst, det här. Det var Korsika, le GR 20, och västkust, nordkust, sol och bad. En fin ö! Exklusiv! Många spektakulära vyer, många spektakulära priser! Vad sägs t ex om en sandwich bestående av två skivor formfranska med en skiva ost emellan, 8euro (72kr). Eller bikinin som faktiskt passade perfekt (efter mycket spring och funderande för boutiquemadamerna), 75euro! Trés exclusif! OUI!

En speciell resa!

En veckas svettande i bergen. Några timmar upp, någon timme ned. Och så upp igen! Branta etapper var vår melodi, då var vi snabbare än de flesta. På slätten var det segare. Fast slätt var det inte så ofta. Ibland var det riktigt jättebrant så man fick klänga i kättingar och klättra på stege. Smått spännande, särskilt för stavgångande fransoser av äldre modell.

Sedan blev jag väldigt seg när temperaturen steg över trettio, tål inte värme så bra. Turligt nog fanns det ibland bra svalkställen!

Sedan en veckas rundresande, med tåg, buss, bil. Lite sightseeing, mycket bad, en båttur till Scandola naturreservat. Mycket vackert. Fast det där med att åka runt och bara titta, att ta det lugnt och "bara vara", blir snart långtråkigt. Måste blandas upp med lite spring, kajak eller annan aktivitet. Så det gjorde vi!

En väldigt skön resa.

Vår smekmånad!

komfortträsk, bye bye!

Värmen försvann, foten blev hel, och, vet ni vad, jag är på gång!

Dumt att ropa hej för tidigt, men nu har jag iaf lyckats tre veckor på rad att få till kilometerintervall i både terräng och på platt (inte fler än fyra-fem per gång, men ändå!)- med tider under 4:20. Hjärtat har nästan hoppat ur kroppen, särskilt i kväll.. men man hämtar sig snabbt! Och vill mer!

Och Xtremebanan har jag varit på igen, två gånger till och med, och det gick åt rätt håll hela tiden. Från 86 minuter till 77 på de kvistiga femton, sista gången med förnämlig draghjälp av Lars. Men det finns kanske mer att hämta? Tror nog det går att springa snabbare utför, när stukfoten är helt stabil.. hoppas! Xtreme, i höst!

Har även blivit mycket inspirerad av min käre Man, som sprang skogsmara i Oslo i helgen. Jag skulle agera hare sista fem kilometrarna men fick vackert "hara" åt långsammare typer medan Lars rygg försvann i fjärran. Hur fan kan man vara så pigg efter 38km? Fantastiskt att se i alla fall, jag bara skrattade. http://teamrockrunners.blogspot.com/2011/06/nordmarka-skogsmaraton.html

Ja nu jävlar. Nu får det vara slut på komfortjoggandet, även för mig!

Bye for now!

/S

heja sverige!

Nationaldag i vackraste väder. Fast jag är lite gnällig, tål inte värme så bra. Sen så går det inte att springa, fotleden svullen. Och cykla, jodå, men det blev sex mil igår, det får räcka. Sticka till Eriksdal och simma lite? Kanske. Eller, ôrker jag? Inte riktigt.

Så jag sitter här inne och tittar på bilder från helgen. Vi hade besök från westside (Varberg) och hann med allt från Gröna Lund till rundpingis. Med vissa inslag av grillat. Och vin, förstås.

Okej då. Hejdå, träna på, alla krya!

stukad

En sådan lördag, varm, blåsig, hela 25 grader i skuggan! Långpass på schemat, tre timmar, eller åtminstone bortemot. Så långt har jag ju inte sprungit på evigheter och var osäker på om jag skulle orka.. men Lars lovade att möjlighet att kliva av efter ca 2,5h. Så det skulle nog funka! Jag såg fram emot det hela. En svettig tur i reservatet, kan det bli bättre?

Så vi joggade väl iväg, så smått. Slingan eller stigen? frågade Lars (slingan= elljusspår, stigen= smal, knixig). Stigen! sa jag, för jag håller på att träna mig på besvärligt underlag och tycker jag börjar klara det rätt ok.

Då hände det, inte ens fem minuter in i passet. Snedtramp på en rot och pang i backen. Med ett läskigt knäpp i fotleden! AJ!

Jag blev skiträdd! Trodde nåt gått av, minst! Försökte ordna högläge, sittandes på stigen, och kompression med händerna, medan Lars ryckte hem efter linda.

Sedan föll det sig som så att de miljarder mygg som fanns där i dälpan gav sig på mig, så jag var bara tvungen att ta mig därifrån. Så jag ställde mig upp, tog något prövande steg. Och sedär, det gick ju fint. Ömt, förstås. Men jag kunde ju gå. Vilken lättnad!

Så kom bandaget, vi lindade hårt, jag linkade hem och Lars började passet på nytt. Nu har jag höglägat en timme och så pysslat maränger till kvällen (grillfest!), och foten, ja, den är öm, vill inte vickas i sidled. Men inte svullen, inte blå. Det var inte så farligt, alltså!

Jag måste verka värsta mesen, men faktum är att jag under mina 34år aldrig stukat foten, aldrig någonsin. Trampat snett, visst, men aldrig att det blivit sådär svullet och blått och hemskt. Nu trodde jag det var kört, flera gånger om, jag blev jätterädd!

Jahapp. Så kan det vara. Ledsen över missat långpass men glad att det gick bra ändå. Till veckan springer jag igen!

//S

Ps. Mina DS Trainer fick iaf en provtur igår och de kändes mycket lätta och fina.
Ps II. Lägger med lite härlig bonnbränna, så kan det bli efter en dag på cykel alternativt en dag på Grönan.

a room with a view

..det är vårt kök, det!

Tjejen mitt över, henne kollar vi på varje kväll, där hon sitter i sin soffa, med datorn i högsta hugg. Om soffan någon gång är tom blir vi oroliga! Var är tjejen ikväll? Och hipsterparet, som gräver i rabatterna varje helg och fikar frukost på gården. Till toner av Cornelis och småbarn. Men kolla in den här snubben, var kom han ifrån? Tar han inte tänjandet lite väl långt?

Den här jävla joggingvågen börjar gå till överdrift.

Men håll med om att årets skor är snygga! Hittills enbart provpromenerade, men känslan är finfin! DS Trainer heter modellen. Test imorgon, kanske?

Natti!

fast and furious?

Var ute och kollade på marathonfolk i helgen. Riktigt frysligt var det, på Västerbron. Fin utsikt, visst, men en snål nordväst som pustade på ordentligt. Brrrr! Händerna domnade av i kylan, alla applåder och inga vantar.

Det var många roliga typer. Otroliga stilar. Lite kul kläder. T-shirten nedan tyckte jag var rätt fin, men obs för killen framför - springer och snackar i mobil! Såg även flera som fotade/filmade sig själva och kringvarande, under vägen. Löpteknik i modern tappning? En snubbe stannade också till och tog Lars i hand, Känner du inte igen mig? Det är ju jag, naprapaten! Lars undrar fortfarande vem han var. Fast sedan var det ju ett par bekanta ansikten med, Krisse från Karlstad och så en ur rockrunners; Jonas. Roligt att få heja fram dem!

Men allra roligast var förstås de snabba tjejerna! Isabella, min idol!

Inte utan att man blev lite inspirerad. Vem vill inte vara riktigt snabb?

Så på söndagen satte vi oss på cyklarna för att få vara lite snabba. Sju mil, vad är väl det? We'd do it really fast! Eller.. Nähäpp. Regn, motvind och massa frys gav en jäkla seg cykeltur. Jag borde inte klaga som kunde få lä bakom Lars ryggtavla, men faktum är att man blev ordentligt duschad av hans bakhjul - grusvatten rann längs kinderna!

När vi äntligen kom fram (målet var Lars föräldrar) var i alla fall ovädersmolnen som bortblåsta, bara att hoppa ur alla blöta kläder och slänga sig raklång på altanen; solvarm trätrall, så gôtt! Tina fötter och räta ut ryggarna.

Efter dusch och fika och middag och fika igen satte vi oss åter på hojarna och, se, då fick vi känna på hur det är att vara snabb! Med uppehåll och vind i rygg kunde vi rulla furiously, stundvis i farter över 40km/h - på platten! Nästan ingen biltrafik och bara däckens sus, vilken känsla! Fast, ovan som jag är, mjölksyran gjorde sig påmind i alla uppförslut och fyra mil fick räcka. Pendeltåg från Västerhaninge, ja tack!

Tjings!

S

sugar high

Blev erbjuden ett hälsotest genom jobbet; koll av blodvärden och kondis. Tänkte först skita i det. Jag vet ju att jag har bra kondis och rätt goda livsvanor, eller vad man säger. Fast så tackade jag ja ändå, bara för att det kunde vara kul. Har aldrig gjort något sådant test innan. Och det var ju bra att gjorde det, annars hade jag aldrig fått veta att mitt blodsocker är högt!

Allt annat var lågt, i alla fall det som skulle vara lågt. Blodfetter, kolesterol, blodtryck, vilopuls, vikt... Sedan så blodsockervärdet, i rött. SUGAR HI! That's me.

Min första tanke, tänk om de kollat när jag var o'boyberoende tonåring!

Fast, lite konstigt ändå. Visst, jag gillar kanelbullar, småkakor, choklad, lakrits.. men vräker väl inte i mig? Men tillsammans med ms Hälsocoach fick jag gå igenom en vanlig matdag och vad jag brukar stoppa i mig. Och oh. Lingongrova. Varsågod. Solklart. Och allt vad de heter, de där mjuka bruna bröden som är så goda och ser så hälsosamma ut. De har mycket socker i sig, visst. Och många smörgåsar blir det på en dag, jag är ju så hungrig!

Men nu har jag fått tips om andra sorters bröd och alternativa mellanmål och det ska nog ordna till sig.

Och att testa konditionen var ju väldigt smärtfritt. Sex minuters cykling på ergometercykel genererade höga fina staplar i datorn och ms Coach var mycket belåten. Bästa tjejvärdena hittills! Syreupptag, konditionstal och vad det nu var, jag minns inte så noga.

Jag tar det med en nypa salt. För de där fina värdena är inget jag märker av, så värst jävla lätt går det inte med spring och cykel i verkliga livet. Näpp.

Fast jag får väl erkänna att det nog funkade som en liten sporre ändå. Tillräckligt för att fira helg med spring fre-lör-sön, varav söndagens runda innehöll 4¤1000m terräng. How about it?

Jahapp. Nu ska jag se tv och INTE äta mackor.

//S

Ps. Om nån undrar varför söta Hammarbybacken är på bild så är det för att jag var där och hejade fram min bergspringarsambo och hans fellow runner i Rogers bergstävling( http://www.laget.se/sldk/) i måndags. Litet lopp men kul att kolla på, inte utan att man blev sugen på att delta!