chill

Så blev det vinter ändå, på riktigt!

Och frisk är jag, och snart foten med, tack och lov. Det var ingen fraktur, som först trotts, bara klämda nerver! Det konsterades efter röntgen med magnetkamera. Det var en ny upplevelse för mig, den där kameragrejen. Fötter och ben fick åka in i ett rör som förde ett fasans väsen, ja, det var riktigt skrämmigt - ända tills jag somnade (jag har ju en viss fallenhet för sådant, särskilt kring klockan tre på eftermiddagen). Så även idag när det skulle gjutas för inlägg. På mage fick man ligga, med fötterna inkletade i härligt ljummet gips.. zzzZZzzz.. fast ingenjören babblade på så det var bara att rycka upp sig.

Förresten så fick jag punka idag, när jag var som allra längst hemifrån. SkitSolna! Som tur var fanns en sömnig cykelhandel ett par kvarter bort och affärsinnehavaren verkade bli glad över lite arbete; slangen bytt på en kvart medan jag roade mig med att kolla på Orbearacers i prisklass 70-90 000. My oh. Sedan var det bara att vända styret hemåt. 15km och -10, tårna domnade strax bort, och vaknade inte ens i sista uppförsbacken där man brukar bli genomsvettig. Jag var förresten genomsvettig, om allt utom fötterna. Svårt att hitta nån slags balans i cykelkläder på vintern.

However. Nästa vecka ska de vara klara, skoinläggen, och då ska jag snart ut och springa igen. Hoppas det blir bra! Märkligt så halv man kan känna sig när man inte kan?

Nu, till tvättstugan!

/S

krasslig

När man är hemma och sjuk kan man roa sig med olika saker. Se film, spela tetris på mobilen, läsa bok. Eller varför inte baka vaniljbullar, skotta snö eller tvätta soffklädsel? Det kan vara lite svettigt kanske, i alla fall det där med att skotta snö, men när febern har lagt sig knappast skadligt Frisk luft, hälsosamt och stärkande!

Stillhetsvila är svårt. Men nu är jag snart frisk.

Det var nåt mer jag skulle skriva om. Dessvärre försvann det, just nu.. Här kommer i alla fall en bild från gårdagens snökaos. Visst är det vackert?!

//S

uppdatering..

Det har varit en sömnig period för bloggen. Både min egen och andras, vad det verkar. Men nu, dags för uppdatering! Bort med länkar till sovande bloggar, in med nytt, inspirerande! Och så ska jag berätta lite om hösten, den som inte alls varit sömnig utan precis motsatsen.

Jag har sprungit så jäkla mycket! Inget konstigt med det, tänker ni som känner mig. Mycket spring, det har det alltid varit. Men nu är det annorlunda. Inte bara stillsamma må-bra-turer, som förr, utan hårda intervaller och långlånga vändor, för att bli starkare, snabbare, tåla backar bättre.. Och det har gett resultat! Det var knappt jag vågade tro att det var sant i Lidingöloppet, det gick ju så lätt! Jag höll ihop hela vägen; utan kramp, utan stopp (tidigare har jag i princip självdött vid 20km). Helt otroligt! Sluttiden blev 2:39; tjugo min förbättring, och det var nästan så jag ville fälla en glädjetår vid mållinjen. Vilken känsla!

Sedan har det rullat på, med flera smålopp, och, faktiskt, med en och annan placering. En helg gjorde jag och Lars en utflykt till Nyköping. Där var det stadslopp, och vi bestämde oss för att ställde upp. Känslan var inte alls bra innan, jag var seg och trött, men det var bara att köra. Lars blev nia och jag vann! Visserligen utan elit på plats, men ändå! Det är ju något särskilt med att svänga in på upploppet och höra sitt namn ropas ut i högtalarna.. Här kommer så första dam, Sofia Eskfeldt.. i alla fall för mig, som inte tagit en enda medalj sedan finalen i 60m i femman.. Även Hellasloppet några helger senare var en upplevelse; det är vår hemmaskog och således bara att ösa på. Jag blev första dam i motionsklassen! Och tiden, 46 min, på den rejält kuperade banan, säger att nytt pb på slätt underlag finns inom räckhåll. Under 44?

Men. Allt roligt har ett slut! Springet fick ett abrupt stopp nu för nästan två veckor sedan, när jag fick akut ont i min stackars trötta framfot.. Men, skam den som ger sig. Tid hos ortoped väntar och sedan troligen avgjutning för inlägg, förhoppningsvis ska det hjälpa. För springa, det bör man!

Så just nu är det lite småtrist, och just idag ännu mer så eftersom jag är genomförkyld och hemma från jobbet. Men jag ska inte klaga! Har just haft en fin vecka på Kreta, med mor, far och kompis Mallen. Vi har turistat och vandrat (berget Ida, 2456m), badat och ätit gott, varje dag. Mmmm!

blixtar och dunder!

20100807

Vår Dag!

Ringar och André Clouet hemma, fin middag på Ruby's, sedan coctails på Debasers uteservering - ackompanjerat av tusentals blixtar och hällande regn. För oss!

hi-tech

Fan, det gäller att hänga med! Det är trådlöst och pekskärmat, snart ska vi nog slå till på en feting-platt-tv också, 42" får det väl vara åtminstone.. och bredbandstelefoni och vad mer man kan behöva för en någorlunda dräglig tillvaro i stan.

Vänta bara!



Förresten så undrar jag om det verkligen inte är nån mer som upptäckt Grabbarna från Angora på tv? Tyvärr finns inte så många klipp på nätet; det jag hittat har inte heller varit textat och då blir det lite tufft för den som inte snakker dansk. I alla fall så är det väldigt kul, särskilt när drengene tränar cykling och spelar boogie-woogie på piano!

See ya!

sommarlov

..och vilken sommar sen! När vi kom hem från Frankrike trodde vi nog vi skulle missa det bästa av den svenska sommaren; vi hade fullt göra inomhus, med att renovera sovrum, och tid tog det, flera dagar. Men sedan var rummet plötsligt klart, och solen fortfarande kvar!

Så vi passar på! Utefrukostar, sköna dopp, Gröna Lund, skärgårdsturer, korsord, förmiddagsjogg.. Man blir bortskämd!

Och jag trodde jag hade massor att skriva om men jag orkar visst inte. Så gonatt då!

ssSSss

on the roll

Så var den redan avklarad, årets långsemester. Så himla lång var den förstås inte, 12 dgr, men ändå - vi hade ju sett fram emot den så länge! Tio tvåhjulsdagar och två dagar riviera, den perfekta semestern för sådana som oss.

Åttio sköna mil på slingrande vägar, backar upp och backar ned, över höga collar och genom tunnlar. Mestadels i strålande solsken men ett par gånger med orage (regn och åska!). Vi träffade också på nysnö och fick bära cyklarna vid ett tillfälle. Och bott har vi gjort, på hotell, vandrarhem och allt däremellan; i medeltidsbyar och skidorter. Från kullersten och fårskit till skatepark och glaciärskidåkning, stora kontraster men alla med imponerande bergstoppar som fond.

Vi testade också på ett par klassiska etapper såsom Alpe d’Huez. Då får man cykla uppför i 14km, i en snittlutning av 10%. Det låter kanske inte så mycket och ser inte så farligt ut när man är på väg upp.. men på väg ned är det brant så det räcker! Många kamikazecyklister körde 70 km/h mellan kurvorna, själv bromsade jag så fingrarna domnade. Coward-style! Uppför gick i alla fall rätt okej; inte fort, men det var inte många som körde om (2 st! Den ena var Lars).

Sedan så kom vi tillbaks till Nice, där vi hittade ett hotell till reapris, parkerade cyklarna och roade oss i dagarna två. En tur till Monaco, besök på Musée Matisse, och så en massa gott vin förstås. På stranden fick vi många beundrande blickar, bonnbrännan gick inte av för hackor! Inte Lars badkonster heller.

Men nu orkar jag inte skriva mer! Kanske ska kolla hur det går i matchen, 1-1 hörs det?

Au revoir!

___________________________________________________________