only in Stockholm, part II

...skidar man mösslöst, och i jeans (okej, jag vet att det sker på andra platser med, typ i USA).

...skidar man medsols.

...är alla hundar okopplade, även de som nafsar (och hussar och mattar blir arga om man åthutar).

...sitter man i sin varma bil och tittar på när sex personer med handkraft försöker få loss en bil som hamnat på tvärsen.

Och, förrresten, så finns det väl ingen annanstans där instruktören på gymmet kommer undan med att skratta åt och håna sina deltagare? Något så i hästväg! Av alla ställen jag testat så var detta det sjukaste..

.

Men nu är det jul och alla är glada!

Knäck på er!

only in Stockholm...

...sitter tuffa tjejen i kassan på Lidl,
-Vaddå tjugitre? D e ju lesk för femton, de stod de i annonsen! gnäller manlig kund.
-Femton för läsken och åtta för godis! säger hon käckt.
-Vaddå godis?!?
-Ja, det du har i munnen!
Att hon är muslim och bär slöja gör det bara ännu tuffare.


...hänger lappar i gymmet som säger här har vi en anständig klädstil. Gymnastikskor, shorts och t-tröja/linne (EJ NÄTBRYNJA). Ändå har jag aldrig någonsin sett så många som tränar barfota, i flipflops eller träskor. Brynjan kommer säkert också, någon dag.


...hör man i damernas omklädningsrum tillgjort fnitter och ser några tjejer står och nypa varann i hullet; men kolla dig då, tihihiii, vad är det här då?!? Tihithitititiii! Man tycker det är lite märkligt med tjejer som nyps, så man tittar en extra gång. Och hajar till! Tre stadiga bitar på 185, hjulbenta, med manliga små rumpor, breda ryggtavlor.. Och bröst! Som stolt visas!


.
Listan kan säkert göras längre, men just nu måste jag sova.

Natti!

true blood

Så höstigt, höstligt! Bara fyra grader ikväll och en fullmåne som lyser upp något alldeles fantastiskt. Lätta molntussar, gråmörka men samtidigt nästan-vita, i kanterna. Det lär bli frost, inatt!

Sådana här kvällar ska man vara ute på joggen. Långt från ljus och lyktor och helst helt allena - fullmånemörker, det är inte alls mörkt; bara inbjudande. Som att gå in i en stor sal, med stjärntak och trädväggar. Jogga fram bland gransiluetter och lyssna på grusknaster under skorna. Knastrar det si så är backen frusen, knastrar det så så är den varm.

DET är mysigt, tycker jag.

Men ikväll har jag inte joggat. Jag har faktiskt inte joggat sedan i lördags, och då joggade jag tre mil. Det var alldeles för mycket. Mina ben fick kramp. Magen fick håll! Jag till och med längtade till Abborrbacken, bara för att få promenera lite. Efteråt var jag en riktig spazzer med helt vansinnig fot- och underbenskramp.. Stackars klena kropp!

Men vänta bara. Jag ska nog visa den att den kan bättre, kropprackarn. Nästa år?

Vad jag egentligen skulle skriva ikväll var att mitt favoritprogram och typ det enda jag följer på tv; Mitt i Naturen, har fått en konkurrent i form av True Blood! Trodde ni inte, va? Nej det trodde inte jag heller! Hitta-på och specialeffektsgrejer brukar verkligen inte vara nåt för mig.. men det här är ju skitbra!

Till arbetskompisar och andra som bara skakar på huvudena och avfärdar.. kan jag inte säga annat än: SEE FOR YOURSELVES!

Sookie & Bill, ain't they sweet?

Monday

Mattan snurrar i trumman, vattnet sumpskummigt. Kaffe. Runt-runt-runt, snurr-snurr-snurr, några tusen varv till. Fläckarna, de bleknar, men går inte bort. Jag kånkar hemåt igen, försöker hänga över pakethållaren. Mattan, min vardagsrums-, nu ett blöttungt femtonkilossjok, ihop med soffklädsel och vitbyxor. Efter halva vägen välter alltihop av och ned i gruset och jag känner mig så ensam, så ensam. Gångbanan tyst och tom, och så mörka kvällarna blivit! Alla har gått till sitt, till kvällsmat och tv.

.

Så jag gör väl det jag med, i sakta mak. Inte tappa igen.

Hemma är det rörigt, väldigt rörigt, det är för jag börjat städa - inför flytt. Då kan det bli så. Jag gillar ju rörelsen, men inte röran. Undrar om jag någonsin kommer att vänja mig.

Har tänkt lite på vad jag kommer att sakna här, om jag kommer att sakna något. Och om någon kommer att sakna mig? Om de t ex på gymmet kommer märka att jag inte är där längre? Jag har varit där två gånger i veckan de senaste tre åren, någon borde lägga märke till.. eller kanske inte. Alla upptagna med att stirra utmanande (ilsket?) på egna spegelbilden. Tjocka tanten på lillICA då? Eller de andra pendlarcyklisterna? Jag är inte säker. Man tänker nog inte så, inte på såna saker.

Och vad spelar det för roll?

Det jag kommer sakna mest tror jag i alla fall är den lilla kilometern till havet. De salta simmen, och klipporna. Kanske bokskogen om våren. Alla fina cykelbanor - och cykelgubbarna förstås! Mina nya vänner.

Men det sägs att det finns nya cykelgubbar i Stockholm. De är väl ungefär lika. Och fina bad, och skärgård. Det ni!

Där finns också en alldeles särskild person som vill vara min familj, tillsammans med sin lilla dotter. Det är ju något speciellt, det!

.

justja

Jag har nu betalt medlemsavgiften till cykelklubben (för er som inte vet så trampar jag med ett gäng farbröder på onsdagkvällarna). Vi är visst några som slarvat och det har varit lite sura miner över detta.. Men nu så! Då ska man också få förmånen att få köpa den heta klubbdräkten. Vilket jag väl ändå kanske avstår. :-)

Och farbröderna, ja, de är ett kapitel för sig. De må se roliga ut i sina fartdräkter, med sina ûbercoola cyklar och bandana under hjälmen. Men särskilt farbroderliga är de inte! Faktum är att Gûnther, skäggBerndt och allt vad de heter, de kör så svett och loskor ryker; sjutti km i timmen nedför och trettifem uppför, jag har inte skuggan av en chans!

Det är ju så komiskt. Litegrann som att se sin egen farsa i den där utstyrseln; tajt tröja översållad av reklamtryck, cykelbyxor, rallyhandskar.. så otänkbart så det finns inte! Man blir full i skratt, men sen sätter man i halsen - för jävlar vad det går!

Ja, jag är imponerad.

Och NU ska jag gå och lägga mig.

(Och svära en lång ramsa åt mitt jävla ögonlock som nu har ryckt spasmiskt i tre veckor! Jag räknade häromdagen, arton ggr på två timmar! Så håller det på, hela tiden).

shop 'til you drop

Det är inte utan att man (jag) känner sig lite lurad när man (jag) varit på Netto. Det är inte ofta man (jag) ids cykla ända dit men när man (jag) äntligen gör det så är det med ett alldeles särskilt klipp i sikte. Billigt kaffe, billig kycklingfilé, ostrea.. nå't i den stilen.

Så kommer man (jag) dit, och, gissa vad? Jo, det är slut, alla extraprisvaror borta. Lastpallar gapar tomma, i kycklingfrysfacket ligger en ensam kalkon. Slut-slut-slut! Och som för att ge extra eftertryck åt det slutsålda, slutgiltiga, plöjer städtjejen runt med golvtvättmaskinen. BzzzzzzzzzzZZ!

Men så är man (jag) ändå där och handlar ändå de där dagligvarorna som man (jag) behöver. Plus lite annat, som man (jag) inte behöver och som man (jag) aldrig skulle köpt om man (jag) varit på Ica.

Jävla skitställe, det där. Lurar på folk en massa brôte.

Nu ska man (jag) ta kvällen.

Godnatt!

fredag kväll

Och jag sitter här och jäser. Har ätit gott och nu blir det kaffe och glass.. medan friidrottarna kämpar i ösregn på tv. Starka typer! Usain Bolt är ju en verkligen en tuffing framför andra, och den där tjejen som kallades för chicken legs, hon är min favorit! Och nu börjar förresten Linus T att hoppa på höjden med. Kul!

Sedan är det ju underhållning i sig, det här med idrottskillar och tjejer som blir så sura på varann.. Hör bara på vår egen blondinbella-sprinter som kartar sig åt höger och vänster över Usain Bolts osportsliga uppträdande (när blev glädje förbjudet?), och sedan inte ens kommer till start själv. Eller de där två amerikanska medeldistansarna som vägrar bo på samma hotell. Eller alla som skäller på hon den stackars sydafrikanskan som råkar vara född med en manlig genuppsättning i kvinnlig kropp (eller hur det nu ligger till). Det kan ju inte vara lätt att vara hon, precis!

Det är nog tur att man är en vanlig Svensson. Förresten så är jag så jättejävla vanlig att jag till och med har träningsvärk efter förra helgens bravader. Svagt!

Min älskling tog mig med på storkalas och dagen efter skulle vi prova wakeboard. Det är jobbigt att göra saker dagen efter. Men faktiskt så gick det rätt ok, i alla fall jämfört med sist. Men jag spände mig visst lite varstans.. vilket alltså känns fortfarande.

Storkalaset var förresten inte dumt det heller. Inte heller vägen dit. Vi cyklade, åtta mil. Badade, fick lunch, gjorde oss fina.. tog båten till kalaset. Sedan var det en himla massa aktiviteter och god mat och inte minst dryck. Och dans! När vi äntligen skulle båta hemåt var det alltså med viss promillehalt, och natten var mörk, så mörk.. Men det gick, det med. Med flytvästarna hårt snörda och ögonen på helspänn hittade vi precis mellan sund och öar. Sedan hade vi lite problem med att lägga till vid hemmabryggan.. men det är en annan historia. :-)

Vi har det bra vi! Nu ska chicken legs Felix springa, gotta go!

godkväll

Har inte alls tid med det här, för jag måste packa. Och sova!

Men jag bara säga några ord om katter. Eller mest om grannens katt (inte Gossen, utan den där som bor i min uppgång)! Kompis M var här och hälsade på, och hon är ju en såndär riktig kattfantast. Hon menar att alla katter gillar henne, och det kanske de gör med, de flesta.

Grannens är en prydnadskatt; brokig, långhårig. Ända sedan jag en gång blev biten av en perser vid namn Elvis, har jag varit misstänksam mot raskatter. De är lömskare än vanliga! Vill inte kelas eller sitta i knät! Förresten så gillar jag nog mest bara katter så länge de är små och hjälplösa och säger MI-MI på darriga ben. När de börjar MIau-a är det inget roligt längre.

Jag brukar schasa bort den, grannkatten. Särskilt om den sitter i trappuppgången. Fast jag har ändå varit lite imponerad av den, som, trots sitt långa fina hår, både kan jaga möss och andra katter, och, till och med, springa upp i träd! Jomen, jag har faktiskt sett det med egna ögon, alltihop.

Men, så kommer M och hälsar på, och ska förstås vara jättekompis med den här katten, som med alla andra katter. Ta upp den i famnen och gulla och sånt. Och det går ju jättebra, ända tills hon klappar den på magen. Då biter den till!

Det blir blodvite!

Han BET mig?!?! M ser mycket oförstående ut och jag skrattar elakt, VADVARDETJAGSA? Kattjävel!

Näää.. M, bekymrad på riktigt, tänk om han har herpes! ..Fia, tror du han har herpes?

Hon visar såret och skakar på huvudet. Vi tittar båda bort mot förövaren, som spatserat bort ett par meter och lättjefullt slängt sig omkull på stengången. Han ser avspänd ut, tvättar sig. Vi tittar på katten, och på såret igen. Tänk om han har herpes? På riktigt...?

NÄ VAD FAAN, nu slickar han sig I RÖVEN MED!!!

Jag säger då det. Katter - otäckingar! (fast det var nog egentligen inte herpes utan rabies hon menade).

Ja, det var lite komiskt, just då i alla fall.

Godnatt!

söndag

Det skulle ju bli mer semester här. Men faktum är att Lars redan skrivit, och så himla mycket finare än vad jag någonsin skulle kunna.. Så följ länken och njut av en underbar resa!

http://strongcomeon.blogspot.com/2009/08/schweiz.html

och

http://strongcomeon.blogspot.com/2009/08/italien.html

filisur-ligur

Filisur, det är en rar liten alpby i Schweiz, och en ligur, ja, det är väl en person som är bosatt i Ligurien. Dessa ställen, och några fler, har vi besökt under semestern; jag och min L. Det var en fantastisk semester och det finns massor jag skulle vilja skriva om - men inte idag. Jag har så fullt upp!

Jag ska till exempel både hinna tvätt och lasagnelagning och att springa in de nya träningsskorna (passar extra bra nu när det är blött och lerigt, nyvitt sticker ju så i ögonen).

Så idag ska jag bara skriva lite om kajaker! Bara!

För längesedan paddlade vi kanadensare, jag och kompis L. Det är inte riktigt samma sak, men man paddlar ju i alla fall. Vi brukade paddla i Fryken, från Kil till Sunne, det tog oss nästan en hel dag och sedan campade vi och drack punköl, det var så det funkade när man var sexton-sjutton. Sedan var det också väldigt fränt, och väldigt ekonomiskt försvarbart, att planka in på Kolsnäsparken. Det var lätt om man hade båt eftersom parken låg på en udde. Vid något tillfälle dök killkompisarna upp och försökte samma knep, men de trasslade först in sig i flytvästarna och lyckades sedan kapsejsa, vilket måste varit något av en bedrift i den stadiga kanadensaren. Någon av dem tog sig nog ändå in, simledes. Hur kul det var att gå i parken genomblöt är en annan femma.




Hursomhelst. Så kommer vi; jag och min Lars, nu till Italien, och hyr varsin kajak. Jag kan ju liksom paddla - tror jag. Jag har ju paddlat kanadensare! För hundra år sen! Och kajak, en gång.

Fast den var större och hade roder. Den här lilla kajaken; en gul, roderfri tvålkopp, vill bara gå i zickzack och inte alls dit jag vill, trots att jag svär, paddlar för glatta livet och försöker tyngdöverföra. Sistnämnda är ju lite som på hästryggen, och det är ju inte så svårt.

Men nu går det inte!

Så medan Lars spurtar bortåt nästa udde, med granna ryggmuskler spelandes under brunbränd, svettblank hy, så kajkar jag runt i cirklar och känner mig tjejigt hopplös. Och ganska ensam, på havet, det blå! Vattnet är ju egentligen fantastiskt inbjudande; varmt och kristallklart, med sikt till säkert tjugo meters djup, eller mer. Man ser precis klippblock och stora stenar långt under sig, och en och annan konstig manet närmare ytan. Men så passerar Euro eller Lem eller någon annan av de större passagerarbåtarna och man får styra upp mot vågorna och plötsligt känns det ensamt, och lite läskigt, igen. Skulle man inte haft flytväst ändå?

Men nästa gång, då hyr vi dubbelkajak, och plötsligt går det så mycket bättre! Då paddlar vi snyggast och snabbast av alla, när jag bara kan mala på och Lars med, samtidigt som han sköter styrningen. Då är det bara kul och härligt! Och Lars intygar från sin plats där bakom, att även min rygg ser ok ut med muskler och svett på. Han är allt bra snäll!

Nu måste jag som sagt hämta tvätt, men, lugn, bara lugn, det kommer mera.. Bara inte just idag!

//sssS!

jag = klassisk

Kalla fötter, skrev jag om sist. Och det stämde ju precis! Med femtongradigt vatten och tolvgradig luft, så var det inte konstigt alls. Jag hade visserligen smort in med vaselin; vitt, på händer och armar och fötter och ben. Det hjälpte nog, lite, för händerna, i varje fall. Fötterna, däremot, konstigt vitbleka och helt bortdomnade, en lång stund efter. Det var som att gå på träben, eller träfötter! Jag gick ändå, förstås, tills jag snubblade och ramlade pladask, i duschtältet. Smidigt! Flera tanter rusade till undsättning, fast jag snabbade mig upp så klart och låtsades som inget. :-) Sedan skallrade jag tänder så illa att det blev förtur i duschkön. Tanter är snälla!

However. Kompis Fia smsade idag; gôtt Fia, är du klassisk nu?. Och det stämmer ju. Akta er, snart kommer jag i pikettröja med En Svensk Klassiker-emblem.. Väska med emblem.. Klassikerfleece...

Eller inte!

Ser det inte inbjudande ut, så säg?

sommartid

Jag hinner inte skriva nuförtiden, ni kan säkert ana varför. Jag har besök, av sommarkillar tre.. och varje minut är späckad! Det är härligt, upptaget, full rulle, just the way I like it.. men visst blir man trött med. Familjesemester - moi?! :-)

Visst låter det konstigt, det tycker ju jag med. Men, det funkar, och faktum är att det är riktigt roligt! Men ännu roligare, det blir det sedan, i Alperna. När det är jag och L, bara vi. Semester, på riktigt!

För övrigt så går mitt sista klassikermoment av stapeln nu på söndag. Simning, i Vanån och Västerdalälven, eller vad de nu heter. Simningen har jag inte tänkt så mycket på innan, det är ju ett så futtigt litet moment jämfört med de andra grejerna.. och knappt har jag övat något heller. Men nu börjar jag få kalla fötter - tre km, så långt har jag aldrig simmat!

Well. Det får gå. Tiden bryr jag mig inte om, jag är ju ingen simmare.. Bara jag kommer fram! Men det är svårt i vatten, på något vis, svårt att utnyttja sin kondis när man inte har tekniken.

Fast nu måste jag göra nytta. Hej!

fröken fräken

Fryken. Inte fullt så söt.

Ja, det var en värmländsk helg, den som just passerade. Värmländsk och trevlig. Det var Stadsloppstider och babytider. Och gräsklippningstider.

Loppet gick bra; ett litet personbästa.. äntligen! Och babyn var söt, vännerna glada - och stolta, inte minst! Innan babyhållandet fick jag förresten både mat och öl, det var inte alls dumt.

Gräsklippandet gick det också, om än trögt. För mina fötter låg en treveckors vall och en mycket trött gräsklippare, ingen god kombination! Klipparen tugg-tugg-tuggade och dog, omåomigen. Till slut dog den en gång för alla och då fick grannens Husqvarna rycka in.

Sedan hände inte mycket mer än en promenad längs Fryken, som för dagen var mulen och ogästvänlig. Inte det minsta Fröken Fräknig, eller Lövens Långig, för att säga som Selma. Men det var fint ändå. Jag hittade två bra mackastenar och kastade en fint och den andra helt åt skogen. Kasta macka är förresten min enda dolda talang.

.

Men imorgon, då blir det äventyr! Min käre, och hans barn - nu kommer de, äntligen! :-)

the outsider

En fin park med märkliga statyer. Vackra, en del. Men otäcka, många. Vad är det för något, det här? Förintelsen, på höjd? En dödingfallos? De ligger så konstigt, vridet. Slappa kroppar, hängande huvuden.

Men solen skiner ju. Och medan småbarnsföräldrarna trillar vagnen ligger vi i gräset, jag och A, och pratar om Livet. Vilka vägar det tagit, och varför. Ödet? Det är ett år sedan vi senast sågs och mycket har hänt.

Omtumlande, men på ett bra sätt. Tror vi.

En bit bort kastar ungdomar frisbee, dricker öl. Andra övar parkour; svingar i trädgrenar, forcerar murar, gör frivolter. Det är skönt att ligga där i gräset. Solen värmer. Det är precis som vanligt, men ändå inte.

I det här sällskapet, bland några av mina allra närmaste.. känner jag mig plötsligt utanför! Jag längtar hem, och till min L.

Och jag kommer att tänka på den där ynkliga skatan därhemma, den som blivit plockad både på stjärt och rygg och hopplöst hoppar fram. Jag är som den, ibland.

Men annars är det bra.

Snart är jag hemma.

springtime?

Nedan följer en liten fånig frågelista [utmaning?] för fåniga joggare. Som jag!

1. Vilken typ av löpare är du? Bekväm! Är mycket dålig på att ta ut mig, har aldrig riktigt mött väggen och än mindre försökt ta mig över den - till skillnad från dessa två:
http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w (scary, huh?!)

2. Hur länge har du löpt?
Ca 17 år är det väl vid det här laget. Fan länge ju.

3. Hur mycket löper du per vecka? 2-3 mil skulle jag tro, har inte så bra koll.

4. Vilket är ditt "feelgood" tempo? Ca 5½ per km - då kan jag hålla på ett tag.

5. Vid vilken ålder började du springa? När jag var 15-16 och slutade med innebandy. Det var min orienterande kompis Fia som lockade ut mig i skogen.

6. Vilka andra sporter utövar du regebundet? Cykling, lite styrketräning.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass? Inte så mycket med mig som på mig, allra viktigast då skor och sportbehå! Fast jag har ju lite annat på mig med. :-) Nyckel har jag väl iofs alltid med mig.

8. Varför springer du? To stay sane.. Ja, för jag mår bra av det, helt enkelt!

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej det tror jag inte, vill jag springa så springer jag.

10. Hur ofta köper du skor? 1-2 gånger/år, blir det nog.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning? Sällan! De har ju rätt lång livslängd, träningskläderna - nästan så man hinner tröttna.

12. Var/hur handlar du utrustningen? I nån sportaffär! Fast jag försöker undvika hela jogginguniformer, det har ju alla andra. Inte minst Dobsom R90 med dragsko i knäna - våga vägra!

13. När föredrar du att springa? Eftermiddag eller kväll, året om. Gillar de flesta väder och alldeles särskilt nysnö! Fast det är ju så sällan.

14. Hur ofta tävlar du? Jag är ju såndär motionär så det kan väl knappast klassas som tävling.. Men ett par om året, Göteborgsvarvet har blivit lite klassiskt för mig, och Götajoggen (Karlstad Stadslopp).

15. Vilka distanser? 10 och 21km. Har försökt mig på 30 en gång med, men det var i längsta laget.

16. Vilken är favoritdistansen? Kortare är nog bättre.. fast samtidigt jobbigare eftersom man vill hålla högre fart!

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet? ..borde jag? Blir man snabbare då? :-)

18. Vilken typ av vätska dricker du? Vatten, bara vatten!

19. Springer du helst i grupp eller ensam? Inte i grupp men gärna i sällskap med nån kompis, det är det bästa.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass? Gärna ett bad, lite vila, mycket mat och dricka. Och godis!

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du? Ingen, det är ju så jobbigt! Men 1km-intervall är väl överkomligt.

22. Vart blir du oftast skadad? Skadad är att ta i men jag är alltid väldigt stram i bakbenen, det är inte heller skönt.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Har inga sådana drömmar!

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Inga sådana heller.. Jag längtar bara tills min käraste blir frisk i benet så vi kan träna ihop igen.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med? Nej fy, ingen, tack! Jag skulle få komplex.

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du? Jag själv (hur nu detta hängde ihop med jogging?).

27. Vem tänker du skicka vidare denna utmaning till? Ingen, men jag vet kanske möjligen någon som blir inspirerad av att se den här hos mig. Eller avskräckt? :-O

försommarkväll

Så var det måndag, och kväll. Benen stela och trötta, magen glad efter gott kvällsfika, och huvudet, det vill snart lägga sig på kudden. Det blir nog skönt det.

Inte lika skönt som att krypa in i Lars famn, förstås. Men rätt ok, ändå.

Hela skogen kvittrade när jag cyklade hem. Liv i varenda buske. De små svarta med gul näbb, koltrast, väl..? De och duvorna, springer runt och knäpper och kuttrar, lövprasslar och flaxar plötsligt upp. Änderna och måsarna vid dammen, de näpna andbebisarna som pilar runt i vattnet. Och de inte fullt så näpna måsungarna.

All grönska, alla knoppar.

Jag känner mig nöjd. Det blev vår, igen. Och snart är det till och med sommar.

Och nu får ni se den finaste fina bilden, den som man blir så glad av. I alla fall om man är jag.

planerat punkterat

Det växlar snabbt, vädret. I måndags picknickade vi till dessa vackra skyar. Det var så fint! Ungdomar spelade beachvolley på stranden och det Stora Hotellets gäster rastade sig förnöjt på gångstigarna. Inte kunde man tro att vi bara en timme senare skulle huka för blixtar och dunder?

.

Men det skulle vi! Med inlines på fötterna hade vi rullat in i hamnen, där får man ju så bra sikt. För vi hade ju sett molnen börja torna upp sig, tjocka, låga, med riktiga kanter och skiftningar sådär som bara ovädersmoln har.

.

Och mycket riktigt brakade det loss! Månggrenade blixtar och mäktigt muller, och regn, i massor! M byggde oss en koja av en presenning, och där satt vi; kollade in skådespelet. Fränt och fint men rätt snart började vi (jag) frysa och hade långt gångna funderingar på att beställa en taxi till bakom kiosken, under presenningen.. men sedan ryckte vi upp oss. Hemåt - plask!

______________________________________

För övrigt så har jag, eller snarare lille Ville, råkat ut för två punkteringar på två dagar. Jag ville latmaska mig och lämna in honom till någon verkstad, men verkstadsgubben hade häcken full och sa, du måste ringa och boka tid i förväg! Så det ska jag komma ihåg, till nästa punka. Boka och planera. Viktigt!

.

Det var för övrigt cykelgubbe som ville kränga en racercykel i strl S till mig, fast jag är stor och lång. Storlek S kan vara bra för småväxta. Men, som han sa, det är ju inte säkert att du har jättelånga ben även om du är 177. Vilket han visst kan ha rätt i. Men har man korta ben har man förmodligen desto längre överkropp, och ramen bör ju passa även på den ledden. Eller, menade han att jag har korta ben, kort överkropp och lång hals? Då funkar säkert en storlek small. Var det så, kanske? Jag undrar ännu.

.

I alla fall. Jag fixade punkan själv och lille Ville klarade kvällens test, 65km racing med farbröderna. Ja, det var riktigt kul! Idag fick jag till och med ta i litet.

men tjena

Häromdan knäckte jag ett ägg rakt ned i kylskåpsfläkten på Willys, det var lite överraskande. Det bara hoppade ur förpackningen och kläcktes, knäcktes, jag hann knappt reagera. Och eftersom jag är som jag är så gjorde jag en Svensk och vände på klacken.

Och nu sitter jag här och tänker, hur gick det sen? Luktar hela Willys sådär fisigt ägg som bara ägg kan lukta?

Ja vem vet. Det märks väl kanske nästa gång jag är där.
.

Ikväll har jag cyklat, 48km på 1:35, det är rätt ok om man är av det lite långsammare virket. Men jag mycket att lära av gammgubbarna. Kurvtagning och utförs, för fan, man kan ju inte hålla på och fegbromsa sådär.. som en riktig tjej! Mesigt.

Men jag ska skärpa mig!
.

Nu är det Entourage på tvn och det vill jag faktiskt se.

Så hej på er!

the rose

En sådan röding, fining! Visst är den vacker? Noggrant utvald, till mig, förstod jag. Fast man undrar ju, visste han redan innan, min Käre, att jag hade just en sådan där strålande röd mitt på kinden? Ja, inte en ros, förstås, utan mera vulkan.. men, precis samma nyans. Match made in heaven!

Ibland är det nästan så man längtar tillbaks till fjortisår, när man inte hade finnar.

I övrigt har det varit en finfin helg. Mycket sol och uteliv, och lite spring. Nu är det bara tretton dagar kvar till Varvet, och jag ska nog orka runt den här gången också. Frågan är bara hur sakta det kommer att gå?

Men nu måste jag sova.

Godnatt!

polluted

Cyklade just hem. Ikväll, mörker, men ljumt, fint. Fast dofterna som bortblåsta, näsan alltför täppt. Och ögonen alltför röda, näsvingarna alltför snutna. Om man är ute en hel dag, särskilt en torr och blåsig en, så hinner man dra i sig mer än sin dagliga pollendos. Don't I know it?

Men jag ska inte klaga.

Istället kan jag tala om att vi åt grillat vid fästningen, me and the girls, och inte vilket grillat som helst, utan grillad falukorv! Ja, rynka ni näsan; men faktum är att det är riktigt gott! Mycket senap, lite öl och så god sallad till. Ger minnen från pluggår i norr. Mum. Jag åt jättemycket. Sedan cyklade vi till Harrys och jag drack två kaffe Karlsson och en öl på nolltid, slurp. Uppenbart att det rådde viss obalans i vätskesystemet, efter dagens långjogg!

.

Sedan vill jag bara säga att solnedgången, den var tjusig.

Good night!

yeah right

Jag cyklade just hem. En sådan vacker kväll! Grönskan! Ljuset..! Doften! En aning spiréa? Fast någon sådan syns inte till, däremot körsbär och forsythia, vitsippor och knoppig magnolia. Visst är det ljuvligt? Vår, I like!

Fast huvudet spinner vidare, och jag nynnar, som jag gjort hela dagen,

Why can't you see

What you're doing to me

When you don't believe a word I say?

...

Elvis, han har visst ett finger med i spelet hela tiden. Kanske han inte är död ändå, just a bit suspicious? Huh?

I övrigt så är nog allting rätt bra. Det är fredag, klockan är 22 och jag tänker lägga mig.

/S

stora stygga kroppen

Det var en artikel i GP om den, den stora stygga. Kroppen. Hur vi ser på den idag, jämfört med förr. Hur missnöjda vi är, nästan allihop; hur vi fixerats vid ytan.

Det är ju synd. Och jag vill vara tvärtemot, och skrika ut; jagärnöjdjagärprecislagomjagärbra!

För det är jag ju, nästan jämt. Nöjd. Och lagom! Och kanske till och med lite mer än lagomt stark och frisk, vilket väl egentligen är det allra viktigaste.

Men nästa dag så trillar jag dit jag också. Jag försöker springa snabba intervall men det går inte, benen är som trästockar och ändan fladdrar flera meter efter. Hur jag än kämpar och till och med försöker fuska genom att välja medvindsrakan, så stannar klockan efter 200 m på 44s. Jag kan inte springa snabbt, det går bara inte!

Efteråt tittar jag mig i spegeln och undrar, hur gick det till? Vem plockade ihop delarna och ordnade det såhär? Det måste ha blivit fel i leveransen. Det säger sig väl självt att man inte kan foga ihop en överkropp så tunn så tunn med ben i elefantklassen och höfter av afrikansk bredd? Borde man förstå!

Åh vad trött jag blir!

Men jag vill inte vara en sådan där gnällis, det är så trist. Så glöm det här, direkt. Jävla trams.

satisfaction

Jag firade födelsedag i Göteborg, med tjejerna och A Camp. Spelningar är ju alltid kul och denna var i konserthuset. Stiligt och fint, men sittande? Kändes på något vis fel mot bandet, hann jag tänka - innan jag lurade till i mina sköna fåtölj. Å andra sidan hade de väl säkert valt själva, A Camp, alltså. Lokal med sittplatser. Det verkade bara rätt trist att som band få stå inför ett helt stilla folkhav?

Fast i sista låtarna brände det faktiskt till lite; Nina P lockade folk på fötter och en och annan syntes svänga med i takten och till och med sjunga lite.

I GP utdelades många fyrar och fina omdömen. "Råare rock live", eller något åt det hållet. Det låter jättebra, men jag undrar, råare rock? Var vi på samma konsert? I mina öron gick tre fjärdedelar av framträdandet i 60bpm; rena sömnpillret. Men visst, proffsigt och snyggt, och lite imponerad av Nina P blev jag allt. Hon hade faktiskt kraft i stämman, och det lät rent och snyggt. Lovefool-days are gone, jippie!

Men råare rock.. Jag vet inte. Möjligen på den här tiden:
http://www.youtube.com/watch?v=PVl9ndUqRSk

Nja. Fredagens flesta fyrar får, om jag får bestämma, gå till pizzan och strawberryshaken på Fratellis. Yum! Och till lille Ville, förstås, som bar mig upp till storstan - och hem med, för den delen. Han är fin! Och väldigt dammig.

Men varför är jag vaken nu, mitt i natten? Ja det undrar jag med, lite.

Men det är nog att jag varit lite orolig. Han skulle springa stafett, min Lars, Ursvik Ultra. På natten. Men hans ben var så ont, hur skulle det gå? Men han ringde nu, nyss, glad i rösten, det hade gått bra! Benet bar! De femton kilometrarna hade avverkats i rask takt och en och annan placering plockats.. Titta in här under morgondagen för att se hur det gått för laget:
http://teamrockrunners.blogspot.com/

Så, först kunde jag inte sova för jag var orolig.. Och nu kan jag inte sova för att jag är glad!

Och hungrig, lite.

Smörgås och mjölk?

.

playmate

Lille Wille

Såhär ser han ut! Och jag är så nöjd!

a list

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej, det är min väckare.
2. Vem såg dig senast naken? The girls at the gym.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Sprayad snedlugg, Balljeans, USA-sockar, stor collegetröja. Skitful, m a o.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Vithårig, verkar det.
5. Hur var du på dagis? Inte alls. Mamma var hemma!
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? En smooth arbetshäst som kommer överens med alla. Nästan.
7. Har du celluliter? Tyvärr.
8. Biter du på naglarna? Nej men på nagelbanden, det är värre.
9. Har du något handikapp? Ja, jag är ju halvblind.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Nej, de är så små.
11. Tror du att Gud är en man eller en kvinna? Den där guden finns nog inte.
12. Svär du? Lite för ofta.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Inte otrevlig men inte trevlig heller, skulle aldrig få för mig att bjuda in dem.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Väldigt o-homo, typ 2.
15. Tror du på utomjordingar? Nej.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Inte en aning. God sallad med pasta och sånt, brukar jag inte tröttna på.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Lax.
18. Har du blivit arresterad? Nej.
19. Ljuger du? Inte så ofta, tror jag.
20. Har du kysst en polis? Nej.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej, de är bara stora och dumma.
22. Har du någonting att dölja? Tror jag inte.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Så lite som möjligt; nycklar (tre). Förresten så har jag en kapsylöppnare med, vilket är rätt konstigt.
24. Är du/har du varit gift? Nej. Men jag tänker nog bli.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojk-/flickvännen från krogen? Absolut.
26. Kan du laga cyklar? Lagar ju punka ibland men det är väl också det enda.
27. Kan du fixa med bilar? Njae, men med telefonguidning av farsan kan jag klara ett och annat. Typ byta tändstift och lyfta på fördelarlocket.
28. Brukar du köra om? Jo.
29. Kan du baka bröd? Ja, en sorts limpa. Och så vetebröd förstås.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Ja det är ju bara att stänga av?
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Mitt i naturen, kan man välja det? Ser knappt på tv.

Sådetså.

vardagspyssel

Den fick fnatt, dataskärmen. Slocknade, mitt i arbetet! Först med tio minuters mellanrum, sedan oftare och oftare. Knäppa av och på, av och på, ja, var femte sekund till slut. Till slut lät jag den vara släckt och skrev på efter bästa förmåga. Så, sedan, knäppa på och korrekturläsa snabbt som ögat - med lite tur hann jag genom hela stycket!

Men jag blev förbannad, särskilt när jag försökte googla massa importanta saker. Så påminde M mig om Monstret. Och det var ju tur det, jag hade nog förträngt dess existens. Men jag tog tjuren vid hornen, eller snarare Monstret i famnen, och brötade upp i lägenheten. Det var svårt, bara, att passera dörrarna på vägen. Inte minst att låsa upp dem. Monstret är stort och tungt, svårt att greppa. Färden upp till lägenheten väckte minnen från liknande släpning och påföljande ryggskott 2003. Hemskt. Men nu gick det bra.

Fast att dra fram databord och lyfta skärmar avslöjar otrevligheter såsom dammråttor och gamla popcorn. Så, städastäda, dammadamma, ja, det blev flera vändor fram och tillbaks. Dammsugare och trasa. Det hör till saken att Monstret mycket intelligent och tjänstvilligt parkerat precis bakom mig, med följd att jag nästan-ramlade över den/det inte mindre än tre gånger.

Men. Den är på plats! Monsterskärmen, anno 1997! Och Jyskdatabordet bågnar, men finner sig. Den är så stor att man måste skratta!

Men funkar. Det är bra.

helgfunderingar

Det luktar "gå-ut" i trappuppgången. Parfym, lätt slöjad av rök. Man kan nästan höra dem ännu, festfolket; fnitter och klackar, uppför trappa, nedför trappa, och om igen. Killarna som håller porten på glänt, ölburk i näven och cigg i mungipan. Det klassiska kisandet mot röken. Vaxat hår.

Det har inte varit så mycket utgång på sistone, för min del. Jag har inte saknat det heller, det finns annat, roligare. Men dansa vill jag! Ett danspass på gymmet, om inte annat. Roligt behövs! Spring och cykling är bara motigt, motvalls, motlut.. det är så ibland, det är så just nu.

Lite roligt måste man ha.
.

Jag minns en bok som fanns i hyllan när vi var små, den var i form av ett hus, ett lägenhetshus. Väl uppslagen kunde man titta in hos de olika familjerna. Det var en fascinerande tanke. Jag hade aldrig bott i lägenhet, kände ingen som gjorde det.

Nu bor jag i lägenhet, och har inte en aning. Om vilka de andra är, om vad de gör. Man skulle ha en såndär bok!

Fast lite vet jag, förstås. Som att festerna oftast är i tonårsfamiljerna, på min våning eller en trappa upp. Föräldrarna verkar toleranta.. eller ofta bortresta? Ovanpå mig, ett yngre par; killen i fjunig mustasch och tjejen tantkappa. Högst upp en ensam man som joggar ibland och gör armhävningar på gräsplanen ibland.

Det är inte mycket att veta efter fem år.

Å andra sidan vet de väl inget om mig heller? De kanske tänker att jag är Kånkaren. För ofta kånkas det väskor, stora ryggsäcken, skidfodral, sopor. Eller så är jag Cyklisten, eller Joggaren II? Eller hon som plinkar på gitarr och sjunger falskt? För det hörs säkert. :-)

Jag vet inte.

Och jag skiter i det.

Trevlig helg!

öppet spår

Jag var ju så rädd, ni vet. Alla skräckhistorier. De som avfärdat mina ynkliga träningsmil, 40? Alldeles för dåligt, du kommer knäcka dig! Frostbitna fingrar, skavda hälar, felvallning, försvunna spår, brutna stavar, kramp.. För att nämna något.

Istället blev det ett fint dagsverke och faktiskt riktigt roligt! Lite krampkänning, visst, och trötthet emellanåt. Men det var ju så tätt mellan kontrollerna och så mycket att titta på! De rutiga tajtsen, som vi följde loppet igenom. Veteranfarbrorn; Jag var snabbare för 41 år sen! (idag 80+ och i varje fall snabbare än mig). Den hetsige skåningen. Killarna som puttade omkull varann. Och, inte minst, alla som föll av helt egen kraft - vilka praktvurpor! Jag var rädd å deras vägnar. Och ibland å min egen (man vet ju aldrig om någon tänker lägga sig mitt framför fötterna på en!).

Och var det inga roliga runtomkring så underhöll vi varandra, jag och min L; med fånprat och historier, och en eller annan sång (eller hittar jag på nu? Jag tror att vi sjöng). Och vips hade vi passerat Hökberg, och Eldris med, och det var bara fem km kvar. Och L sa, det här klarar vi under åtta timmar. Och det gjorde vi.

långben?

Det går utför och det går uppför, fast allra mest på tvären, just nu. Och det är ju meningen. För på måndag är det dags; de nio milen väntar! Det är rena rama dödsångesten, emellanåt, ja, jag är verkligen rädd! Vad har jag gett mig in i, jag som inte ens kan?

Så tänker jag på Pärra och Mini, som promenerade nästan nio mil en gång, en natt. Bara för att. Kan man gå så långt så måste man väl kunna hasa sig fram på skidor - det glider ju åtminstone en aning? Fan vet. Men jag ska kämpa. Jag kan, även om jag inte kan!

Igår fick jag i alla fall öva. Märkligt, bara, att skida uppe på en hög och hårt packad vall i annars helt snöfri terräng.. Men hårt och isigt är bra för farten, ja, kan ni tänka, 2,8 km gick på 9:02! Kul ju! Klart rekord för snigeljag. Fast sedan så var det den där dödens kurva där på slutet, varje gång man passerade så låg en eller annan och kravlade ute i terrängen. Även jag, en gång! Och M och T, de bildade hög, i vilken T snudd på bröt armen. Så de återgick till brasan och de hemsmidda grillspetten. Och höll fart i mig. ETT VARV TILL, FIA, ETT VARV TILL!!! Ingen rast, ingen ro.

Men jag behövde det. Idag ömmar ljumskar och triceps.. And I just want to have it overwith, alltihop!

enough is enough?

Hundra miljoner tramptag, genom skogen, nedför backen, in mot stan. Till kompis M och tillbaks. Nästan lika många fotsteg. Över stadens trötta kullerstenar, strandpromenaden, till lilla Ica härborta.

Jag kan den här stan nu.

Jag känner mig klar.

http://www.youtube.com/watch?v=SrZw8RToN2Y



And I won't change my mind.

fågelinfluensa

Skator, de är lustiga. Kraxar och skrockar mest, men ibland visslar de till; en lång, ren ton, alltid sjunkande. Det låter som ett flipperspel, när man får bonus. Har ni tänkt på det?

Bara för det var jag tvungen att googla flipper och vad hittade jag då, jomen. Haunted House, som vi brukade spela hemma i garaget på åttiotalet! Så lustigt.

_____________________________________________

I helgen var vi i Sälen, den årliga trippen. Trist att det redan är över, men med oss hem bär vi många fina minnen. Så mycket snö, så många skratt, så mycket tokigheter (jag bar även med mig nån typ av snabbinfluensa och frossade hela vägen hem. Men den är snart glömd)!

Det var ju så mycket kul! Ofrivillig spagat på isfläck, P som herre på täppan, zombietacklingar, Ls pulkabacke, korvgrillning, pansardräkter i Trysil (underkylt regn förvandlade kläderna!), stugvattnet som tog slut, det oavbrutna snöandet.. Underbart!

Det finns massa mer att berätta men dataskärmen vill stänga av sig hela tiden. Jag bör förresten ändå vila ögonen lite, de är så trötta. Ni får nöja er med ett par bilder.

..före och efter afterski!

kråksång

På våra badklippor sitter de, och i tången; en tusenhövdad skara. Mörka, spetsiga siluetter mot skymningshimmel och kallt hav. Så många, och så märkligt tysta! Kråka på kråka. Vad gör de där?

Och lillskogen, boktopparna har fått liv, det prasslar och pratar - inte kvitter men inte heller krax - när vi cyklar därunder lyfter plötsligt taket. Ett moln av fåglar böljar över våra huvuden, ett skådespel! Overkligt, lite skrämmande. Men vackert!

Någonting märkligt är det med dessa fåglar! Hur vet de?

.

Men det fina i kråksången, det har inte med fåglar att göra. Det finns ju så mycket annat att ägna tankarna, och Livet åt! Det vet jag nu.

.

Man kan skida i tjugo minus, springa intervall tills man nästan spyr, vara skraj på en klättervägg, tjura i skidbacken, skrämmas på kyrkogårdar, spendera otaliga timmar i bil och på tåg.. Kanske konstigt men ofattbart bra. Och till och med ännu bättre sedan, efteråt; när vi trasslar ihop långskankerna i ett hett bad, äter något gott, umgås, pusslar ihop oss på soffan eller i smalsängen. Ja, till och med tv! Jag som aldrig haft ro.

.

Men ihop. Alltihop ihop. Då blir det något annat.

.

vi

klassiskt

History repeats itself. Gymmet är fyllt av nyårslöften; sorlet inte att ta miste på. Förväntan, upphetsning, fräscht nytt träningskort, fräscha nya kläder; det är fixat hår och ibland till och med make-up. Mest Damer, förstås, i blandade åldrar. I 55 minuter trängs vi tillsammans i lilla salen, mellan stepbrädor, stänger, hantlar, mattor, det är pump som gäller. Body pump. Vi plockar på vikter och tuffar till oss mot spegeln. Attityd, ni vet! Man måste ju kunna möta sin egen blick utan att skämmas - i alla fall om man är tjej.

Killarna skäms inte för sig. De lastar på vikter så de nästan skiter på sig, kastar upp stången för att överhuvud taget kunna rubba den - totalt teknikbefriat (och iq-befriat) - pustar och frustar, svetten stänker. Medan vi Damer tar i i underkant. Ja, det är rent rörande hur attitydstinn man kan vara med 1,5 kg på stången. För, Gud bevare, om man skulle stå där och bli röd i ansiktet!!!

Jag menar ju.

.
Klassisk är även kompis Ms omstart. 2009 = sund mat och massa motion! Hon har dock slopat gymmet och inledde igår med ett joggingpass. Tjugo makliga minuter med mig som hare. Inte illa, tyckte jag, men fick samtidigt vara lite på alerten; hon har nämligen en ovana att jogga med armarna och gå med benen.

Vilket förresten påminner om en häst på ridskolan back in the days. Freddy var en stor fin pålle, men hade lite svårt med motoriken. Gångarterna blandade ihop sig alldeles, särskilt i galopp. Det blev galopp med frambenen och trav med bakbenen, eller kanske tvärtom. Stackarn!

M har ju ändå bara två ben att hålla reda på?

.
För övrigt håller jag på med något som kallas för en Svensk Klassiker. Egentligen rätt töntigt men jag måste ju testa! Kan det verkligen vara så illa som alla säger? Jag tror det inte.
.

Men sluttramsat! Kolla in denna tuffa brutta istället:
http://se.youtube.com/watch?v=nwdXnlvUe3I

förtjusande?

..ett ord som inte används sådär särdeles ofta, inte av mig i alla fall. Men jag läste en otroligt tjejig tjejroman på tåget igår och ordet fastnade. Förtjusande, förtjusande, förtjusande! För fan.

Varenda karaktär var förtjusande! Var det inte ett par bärnstensfärgade ögon så var det vackra små öron, en envis haka, intressant huvudform(?), eller ett par bärnstensgula ögon. Alla sofistikerade och iögonenfallande figurer, how very förtjusing! Karlar i välskräddade, mörka kostymer och kvinnor i mandelgrön byxdress-

Byxdress? Mandelgrön?

Yeah!

.

Vi struntar i boken. Men apropå förtjusning så vill jag säga till alla, såhär i starten av ett 2009 som vi inte vet ett piss om:

NJUT! Livet är faktiskt rätt så jättejävla förtjusande!!

framryckning!

Det har varit ett fasligt farande under lovet. En icke likbent triangel från söder till norr till sydöst tillbaks till söder; hundratrettiotalet mil ungefär, bakom ratt. Utöver det cirka sextio, tågledes. Man kan bli trött för mindre!

För att palla får man se till att röra på sig. Och det har vi minsann gjort! Åkning på längs och på tvärs och på utförs; på spark och på lyran (eller lyset?).

.

Kallt har det varit! Krispig, lätt snö, knirrknarrande i stavtagen, rimfrost i håret och till och med utanpå mössan, frusna fingrar och kinder.

.

Men så härligt!

.

Jag vill ha snö, alltid! Eller i alla fall på vintern. Och jag vill vara med min Käre, alltid!

.

HEJPÅER.