kråksång

På våra badklippor sitter de, och i tången; en tusenhövdad skara. Mörka, spetsiga siluetter mot skymningshimmel och kallt hav. Så många, och så märkligt tysta! Kråka på kråka. Vad gör de där?

Och lillskogen, boktopparna har fått liv, det prasslar och pratar - inte kvitter men inte heller krax - när vi cyklar därunder lyfter plötsligt taket. Ett moln av fåglar böljar över våra huvuden, ett skådespel! Overkligt, lite skrämmande. Men vackert!

Någonting märkligt är det med dessa fåglar! Hur vet de?

.

Men det fina i kråksången, det har inte med fåglar att göra. Det finns ju så mycket annat att ägna tankarna, och Livet åt! Det vet jag nu.

.

Man kan skida i tjugo minus, springa intervall tills man nästan spyr, vara skraj på en klättervägg, tjura i skidbacken, skrämmas på kyrkogårdar, spendera otaliga timmar i bil och på tåg.. Kanske konstigt men ofattbart bra. Och till och med ännu bättre sedan, efteråt; när vi trasslar ihop långskankerna i ett hett bad, äter något gott, umgås, pusslar ihop oss på soffan eller i smalsängen. Ja, till och med tv! Jag som aldrig haft ro.

.

Men ihop. Alltihop ihop. Då blir det något annat.

.

vi