Jag har nya cykelbyxor, något proffsigare än de gamla, och visst borde de göra mig lite snabbare? Inte? Alltså, jag har försökt nu några gånger att försöka spränga 30km/h-snittet på min vanliga runda, utan draghjälp då. Det går ganska dåligt. Förra veckan hade jag i alla fall ett hyfsat försök när de första tre milen gick på 59 minuter. Sedan ballade det ur. Idag ballade det ur från början. Mjölksyran kom liksom innan jag börjat flåsa, skittråkigt för förra veckan var känslan en helt annan. Jag kunde ta i så jag lungorna stod som ett spjäll, ja så kändes det i alla fall. Kan man skylla på militärträningen?
Ja för hur var den där träningen egentligen? Jo, den hade sina ljuspunkter. Mycket parövningar som var roliga (inte särskilt troligt att jag skulle brottas med en indisk man om det inte var för att jag gått på det där passet ;-). Men ledarstilen med gap och kax, till kängor och kammobyxor? Nja. Höggljudd peppning är en sak, men att gå på med om vilket lag som är snyggast och starkast och lite bättre än de andra..? Hånet mot mannen som jag brottade ned? Visst, det är en jargong, och den får man tåla om man ger sig in i det. Så jag kommer inte ge mig in i det. No NMT for me. Det vart bara för mycket. Sedan blir jag väl extra anti då denna stil påminner om patetiska personer jag känt tidigare i livet.
Träningsvärk blev det i alla fall. Tackar vi för!
När jag rörde mig i kvarteren häromkring fick jag också syn på lite nya tejpobjekt. Nu var det de röda fordonens tur!
stackars lilla moppe |
2 kommentarer:
Haha, jag gillar dina tejpobjekt! Du får göra en konstutställning med dem!
ja varför inte! :-)
Skicka en kommentar