hungrig

Att vara hungrig, det är rätt jobbigt. Jobbigare för mig, tror jag, än för andra. Nu har jag varit hungrig i flera dar - hela den här veckan i alla fall.

Frukosten mättar inte, inte lunchen, och sen tar man mellis och det är bara som nån jävla aptitretare. MATGEMIGMAT! Innan jag tagit mig hem med cykeln har jag nästan tuppat av.

Hur är den där känslan egentligen, när man är riktigt jätteproppmätt? Äckligt mätt? Jag vet inte, minns inte.

Är det en allvarlig sjukdom? Binnikermask?

Stegräknaren. Det måste vara stegräknarens fel. Vi har fått sådana på jobbet och jag gillar det inte! Å andra sidan har jag den knappt på alls.

Nä. Då vet jag inte.

Caesar. Som han ser ut i Cannes

Efter den här fina salladen var jag väl ändå riktigt ordentligt mätt? Eller? Minns inte. Det är ju snart två veckor sen.

övning pågår

Jag fick hopprep när jag fyllde år, i april. Nu har jag äntligen börjat använda det. Från barndomen minns man långrep och hur man hoppade hela rasterna. En-en-två, två-en-två, tre-en-två... och det gick ju bra. Alla kunde det där. Nu ska man hoppa själv och utan dubbelhopp och faktum är att det går riktigt uruselt! Igår lyckades jag hoppa kanske 20s i sträck. Nu har jag satt upp ett mål. Kunna hoppa till 3½ minuts Telephone med Lady G. Helt utan avbrott och helst med några specialeffekter såsom typ korsade armar, enbens- och lite sånt. Jag har inte satt upp någon deadline, och inga delmål. Kanske jag borde. Vet ju hur viktigt det är för framgång.

Det finns också en annan sak jag vill lära mig och det är att stå på händer. Varför kan jag inte det?

Men nu. Måste jag. Till mitt andra hem. Konsum. MAT!

På vårt Konsum jobbar ett udda gäng. Tanter från Polen som alltid skriker i falsett och yngre herrar i olika tappning. En som snackar som en riktigt dryg Söderkis på femtiotalet. Vare bra, så´ra?, en som ser ut som Beatles..et c.

Off I go!