normaltillstånd?

Nu har jag varit förkyld en vecka. Det där med att träna känns avlägset. Har jag någonsin sprungit? Tror inte det. Bara att cykla Västerbron tar på krafterna - luften räcker liksom inte till. Idag är jag hemma.

Sitter i soffan och filosoferar. Lite tv. Kirschsteiger-pyssel i fyran, Falcon Crest på kanal 9. Brittiska husköpare på åttan. Ganska tråkigt. Kanske jag ska meka ihop nya bokhyllan? Städa lite? Sätta en pepparkaksdeg?

Kanske lite deg ändå. I min juliga sjuklingsoutfit.
.

På träningssajten har jag sett att folk börjat skissa inför för kommande år. Träningsupplägg och planerade lopp. Själv vill jag mest hålla ihop och kunna springa över huvud taget. Inte vara jävla sjuk och ha ont i fötterna.

Sedan inser jag att jag är anmäld till ett tremilalopp, redan i april. Snacka om nåt att bita i. Artonhundra höjdmetrar och bökig terräng, inte alls min cup of tea. Jag har ju stora problem bara på Ursviksspåret, och hur extremt är det? Not at all.

Så, även jag måste planera upp mig. Se till att få ihop mil, många. Och backar långa. Lära att springa på nedför, även i stenskravel. Tur vi bor granne med en slalombacke. Inte är den lång, men åtminstone lite brant!
Men först, bli frisk!