lidingö

Såhär såg det ut när de rusade iväg, C och de andra, i grupp fem. Tjugo minuter senare var det min tur, och gissa om adrenalinet pumpade! Desto mer frustrerande blev det då, när det visade sig inte alls gå att springa på; inte på första halvmilen! Min tänkta upplägg grusades alltså direkt - och inte blev det direkt bättre av att vi sprang fel! De allra snabbaste i grupp 7 hann ända fram till femkilometerspasseringens vätskestation innan misstaget uppdagades.. 5km på 5:05 minuter! Eat shit, Mustafa! ;-)

Komiskt, men rätt frustrerande där och då.

Sedan lunkade det på, och var väl egentligen rätt så småtrevligt. Fina stigar, fin skog, rolig publik på sina håll.. Underhållande medlöpare. Vissa föll som furor, andra haltade sig fram, någon sluddrade och raglade, stödd på sjukvårdare, någon kom med käcka tillrop. Fast sedan fick jag kramp och då var det inte alls roligt längre. Sista sex-sju km var det jogga sakta - stanna och stretcha - jogga sakta - stanna och stretcha som gällde. Omåomigen.

Men nästa år! Då ni!

På kvällen; efter öl, chips och århundradets kanske mest välförtjänta dusch (...), blev det middag och vin, och mera vin. Gissa om det smakade! När jag sedan reste mig upp efter typ tre h till bords var jag så stel att jag knappt kunde stå - och dessutom apfull! På något vis hamnade jag ändå i säng och på finL's arm, och sedan sov jag säkert en hel halvtimma i sträck, innan jag var tvungen att ändra läge på min stackars ledbrutna kropp. Aj.

Sedan vill jag bara säga att L, han är snabb han, jävligt bögig men snabb. 2:09 sprang han på, 48 minuter snabbare än mig, jag säger då det. I wish I was more like him, eller kanske inte. Fast jag är väldigt glad! I honom!

Natti!