s-kils

heja Sverige!

2012-02-11T08:06:00.001-08:00

Tänk att det skulle bli en svennebanan som satte super Dario på plats! Trodde man väl aldrig. Men så underhållande, dagens tremil! Visst tyckte jag synd om Dario, aldrig har han väl setts så desperat diagonalande förr.. men vad fan. Han vinner ju alltid annars! Nu har man en ny favorit; Johan Olsson, eller, Johan Bonnen Olsson, som jag kallar honom.

Han har en blogg med, ihop med sin skidande sambo/fästmö/fru: www.annajohan.se

Jahapp. Jag har också provat skidorna denna veckan, en gång. Skönt! Men rätt trögt. Och dåliga spår. Men imorn kanske vi tar oss till lite bättre spår?

Tjing!

fôgelhôlk

2012-01-29T09:44:00.000-08:00

Landet Runt måste vara ett av de långsammaste programmen på tv, med töntigaste programledaren i mannaminne; en riktig GöteborgsGlenn, full av fåniga kommentarer och ordvistar (som han själv skrattar åt). Rätt så jättekasst. Ändå kollar jag, nästan varje söndag?

Vet inte. Men ibland kommer det ett och annat intressant inslag. Ibland från Värmland. Idag om fôgelhôlkar! Fast så värst intressant var det förstås inte. Det där med ö och ô var riktig skåpmat.
.

Idag har varit en svullardag.

Fin långfrukost. Chokladbollar, gott kaffe. Ahlgrens salta bilar. Mera gott kaffe. Till middag blir det hemgjord pizza och god sallad.

En ganska inaktiv dag, för mig (maken är ute och kutar just nu, förstås). Men ett och annat har faktiskt uträttats. Såsom att kånka sängar, ned- och uppför trappor (lite svettigt). Slänga grejer på tippen (inte så svettigt). Storhandla på Bea (inte svettigt alls). Och just nu, frysavfrost (iskallt).

Sånt som måste göras, det med. Och man måste kanske inte svettas så jävla mycket varje dag.

Men nu till degen!

//S

Ps. Vecka 4 landar på 59km, spring alltså.

nöjd, del II

2012-01-25T10:14:00.000-08:00

Igår var en väldigt skön dag. Jag var nöjd! Det var kul på jobb! Nästan ljust vid hemfärd. Middagslur. Spring i skogen. Skön dusch. Potatisgratäng och kalvstek. Sedan mysa ihop sig med finLars i soffhörnet.

Kan man ha det bättre?

Idag har också varit en bra dag. Fast inte lika bra. Riktigt samma tillfredsställelse är svår att nå utan spring. Man kan avverka långa sträckor på cykel, gå på pass, svettas rätt ordentligt.. men utan spring, ingen riktig high. Inte för mig.

Men idag då. En sväng på stan. En alien-sväng! Mellan höga husen på Drottninggatan, där är det inte vinter. Folk går fint och ofunktionellt i höga skor, shoppingkasse på arm, inga vantar. Inga vantar! På min arm hänger hjälm, på ryggen ryggsäck, om byxbenen, reflexer. Ni hör själva. I'm an alien!

Jag uträttade mina ärenden i alla fall. Snabbt. Vände styret mot Hammarbyhöjden. Home, sweet! Tillbaks till vintern.

.

Men jag ville säga nåt om skogen, igår. Det var så skönt att komma ut på slingorna. Efter helgens isbanor har det kommit lite snö och fästet är nu helt ok. Det märktes på mängden folk som var i rörelse. Jag vet inte hur många löpare jag mötte, femtio? Cyklister, två. Skidåkare, tio? Promenanter, hundar, det vanliga. En orienterartjej ångade fram i spåret, spänstig! Inspirerande. Själv hasar jag mest fram, men det får vara ok just nu.

En ny väderdam pratar om fortsatt kyla på tv. Det är bra. Hon är lite vinögd. Vindögd. Hm.

En sak till. Jag var på "prova på" på Medborgarskolan, förra veckan. Pop- & rocksång. Riktigt kul! Vi fick sjunga stämmor och doa-oooa, i Adele och Arklåtar. Jag kan inte såntdär egentligen men det gick bra. Det fanns dock någon som hade lite problem, fast hon märkte det inte själv. Fullt upp med att stå bredbent och hålla Jerry Williams-handen för örat. Hon hängde kvar efter lektionen, efterfrågade kurser med mikrofonteknik. Bevare mig!

Tjing!

i spa´t

2012-01-15T13:09:00.001-08:00

Så har vi varit på Spa! Alla spaaktiviteter lite sådär extra skönt eftersom vi hunnit med en sightseeingjogg kring stan innan (Nynäshamn är ju Lars gamla hood!).

Finöl i bastun, ett snabbt havsdopp, bad i tunna, en kortis i innepoolen. Efter badet, svepa om sig den osnygga morgonrocken, hoppa i springskorna och skynda hem till "vårt" hus. Brr! En kylig afton, var det, nordanvind och några minus.

Sedan champagne! Middag med fina viner! En rar servitör och kändisspan i form av den där tjurnackade brottaren som var med i Let´s dance.

Idag var det slut på lyxen men innan vi for fick vi brunch. Inget överdåd och lite väl hälsosamt i mitt tycke (inte ens sötsakerna var söta; gräddfil i stället för grädde, nötter och frön i marängen, plättar på rågmjöl..), men ändå. Lyxigt är det, att bli serverad sådär!

Jahapp. Nu är vi hemma igen. Och det är lite synd om Lars, med sin opererade kind och nu också ryggskott! Aj aj.

Gokväll!

//S

Ps. v2 landar på 52km!

super Dario, del II

2012-01-08T07:18:00.000-08:00

Han gick och vann igen, Fantomen i svart, gentlemannaåkaren, min favvo! Lars säger att han ser ut som Federer (lite sotis kanske? :-)). Ligger kanske något i det, men med skidglajjorna på så är han stiligare än de flesta. Sedan kanske det ändå finns andra som är roligare att kolla på, såsom Petter! Inga fyra getter men väl en räv bakom varje öra. Idag hjälpte de dock inte när Hellner fick oväntad fart och knep andraplatsen! Yeah!

Skidåkning är kul! Jag längtar!

Nu är långa julledigheten snart till ände och det är inte utan viss ångest man ser fram emot morgondagen.. hela vårterminen.. Pust! MEN. Det är ju inte bara jobbigt utan rätt kul med, att jobba. Och sedan har man ett SOMMARLOV att se fram emot. Det ni!

Helgen har också förflutit på bästa sätt, med teater, långspring, en och annan öl och mycket god mat. Teatern var Dramaten; Hedda Gabler, med Maria Bonnevie i huvudrollen. Riktigt bra! Dessutom kunglig glans på läktaren (Victoria och Daniel) + ett och annat ansikte från kändisvärlden. Lite roligt, får man väl erkänna, även om jag inte ser mig som riktigt så kändistokig om vissa andra i sällskapet.

Apropå springet så har jag några mål för 2012:
Öka springmängden till 4okm/h (2011=30km)
Ta mig runt Trail des Balcons d'Azur utan att skämma ut mig
Klara silvertiden på LL (trött på detta skitlopp!)
Göra en platt mil på <44:26

2012, blir ett bra år!

Ps. Vecka 1 landar på 51km spring!

snyggt kaffe

2011-12-21T12:37:00.000-08:00

Skiktad blev den, kvällens cappuccino. God. Och lite extra snygg.

Inte snyggare, men ännu godare, var nog apelsinerna. Färskpressad juice, finns det nåt bättre? Skulle kunna bälga flera glas!

Absolut inte snyggast, men godast av allt; JOGG! Hade nu vilat så länge så hela kroppen gått i strejk. Tung och trött. Känning av ryggskott och smärtsamt strama bakben. Men, nåt hände, redan när jag klev i träningskläderna. Springhållning! Sprittande ben! Växte nog ett par cm på kuppen.

Så, ut i friska kvällen, ut i skogen. Visst lättar det i ryggen, direkt? Och benen, lite mjukare? Lätt! Som en fjäder! Stora jag.

Rena healingen. Jogghealing!

Imorn blir det mera.

let's dance

2011-12-19T09:34:00.001-08:00

Segdragen förkylning, detta. Det går lite upp, lite ned. I lördagskväll spratt det till benen, försökte mig till och på lite street á la -02.. hade glömt det mesta men rätt kul var det ändå. Pigg! Fast på natten; huvet klart för explosion (var det samma natt jag drömde om självmordsbombare?). Nåt fel. Bihålorna verkar fulla. Äckligt.

Idag slirade jag mig iaf iväg till jobbet. Uträttat en hel del, faktiskt! Bara ett par dar till nu, sen så. Lov! Och nu, vitt, fint, men ännu för milt. Men hoppet finns: skidor på lovet! Yeah!

I alla fall.

Har snart läst klart Life-boken (om Keith Richards). En självgod och tjatig typ, verkar det.. men vilken talang! Och vilket liv. Snacka om att ha varit med - om typ allt! Klart intressant.

Men nu gidder jeg ikke mer.

normaltillstånd?

2011-12-15T00:19:00.001-08:00

Nu har jag varit förkyld en vecka. Det där med att träna känns avlägset. Har jag någonsin sprungit? Tror inte det. Bara att cykla Västerbron tar på krafterna - luften räcker liksom inte till. Idag är jag hemma.

Sitter i soffan och filosoferar. Lite tv. Kirschsteiger-pyssel i fyran, Falcon Crest på kanal 9. Brittiska husköpare på åttan. Ganska tråkigt. Kanske jag ska meka ihop nya bokhyllan? Städa lite? Sätta en pepparkaksdeg?

Kanske lite deg ändå. I min juliga sjuklingsoutfit.
.

På träningssajten har jag sett att folk börjat skissa inför för kommande år. Träningsupplägg och planerade lopp. Själv vill jag mest hålla ihop och kunna springa över huvud taget. Inte vara jävla sjuk och ha ont i fötterna.

Sedan inser jag att jag är anmäld till ett tremilalopp, redan i april. Snacka om nåt att bita i. Artonhundra höjdmetrar och bökig terräng, inte alls min cup of tea. Jag har ju stora problem bara på Ursviksspåret, och hur extremt är det? Not at all.

Så, även jag måste planera upp mig. Se till att få ihop mil, många. Och backar långa. Lära att springa på nedför, även i stenskravel. Tur vi bor granne med en slalombacke. Inte är den lång, men åtminstone lite brant!
Men först, bli frisk!

gabba hey, Friday?

2011-12-09T11:10:00.002-08:00

Inget gabba-hey, idag. Bara gnäll och elände. Whisky och kaffe, för att kurera halsont. Min L, däremot, var smart nog att klara av förkylningen under veckan, således varit ute och rastat Garmin. Jag är avis.

Men lite gabba, över vädret imorse! Genomdränkt på några få minuter. Händer och knän, frys! Men härligt. Sjöng för mig själv i sadeln, vind i ryggen. Inte alls halt, som igår. Uppför Welanders, nästan framme, armarna mot himlen, enorma, blöttunga snöflingor, miljontals! Mäktigt.

Fan vad de missar, de som trängs i t-banan.

Gitarrkursen är slut. Men jag övar på. Skalövningar fick vi, att pyssla med under jul. Snart är jag bättre på gitarr än på piano. Skrämmande! (Tog ju ändå lektioner för en riktig Fûhrer, i tio år).

Förresten blev jag alldeles nedtryckt i skorna av jävla På Spåret förut. Cane toad och Brown snake! ropade jag, äntligen lite australiensiska djurfrågor,(geografi och Nobelpristagare är mera Lars område). Men då säger programledarna att det rätta svaret är AGAPADDA och.. och.. ja vadfandenukalladeden. Det såg iaf ut som en brown snake. Den var ju... brun.. och stor?

Ja det är tur man slipper vara med i sådana program och förnedra sig.

Men nu har jag suttit här för länge. Höfterna gör ont.

how would u like to suck my balls?

2011-11-25T14:09:00.000-08:00

Eftersom jag ännu inte lärt mig länka direkt eller embedda eller vad det nu heter.. så får ni detta stycke fredagsunderhållning på gammaldags vis. Hoppas ni orkar med ett extra klick, det är värt det! http://www.youtube.com/embed/Fkx8Jyrf6bk

Rätt passade för en sugig fredag som denna, eller va?

Jahapp. Ni andra har säkert en perfekt dag. Men eftersom jag som vanligt mest tänker på mig själv så tycker jag också lite synd om mig själv. Jobb till sent, sedan tvätt, och nu jobbsöknad. Jävligt vad energikrävande det är att söka jobb. Jag hann inte ens ut och kuta.

Nu är jag klar och tänkte sitta framför tvn. Men det är rätt sugigt på tvn med. Kevin Costner springer omkring och larvar sig, klädd i jutesäck. Känns skönt att jag inte uppskattade denna film ens 1991, då var jag ändå fjortis på riktigt, och rätt dum i huvet med.

Apropå film så hyrde vi igår Melancholia. Det var ju också en lustig historia. Koko brud som effektivt gör sig av med sin make på själva bröllopsnatten. Sedan eskalerar det hela och hon blir ännu mer koko, ja, helt apatisk faktiskt. Ända tills melakoliplaneten närmar sig, vill säga. För då blir hon normal, medan alla andra ballar ur. Sedan krockar planeterna och alla dör.

Det är härligt med filmer som ger något. Sånt man bär med sig länge.

- Eric, did u just say the f-word?
- Jew..?

God natt!

lördagsnöje

2011-11-21T11:03:00.000-08:00

Fantiskt fin lördag, det var. Klarblå himmel, sex-åtta grader. I november! Sinnsykt. Vi roade oss på olika håll. Lars i Hammarbybacken, jag i Lill-Jansskogen. I Hammarbybacken ordnades ett psychomarathon (eller vad sägs om 23¤uppför denna korta men branta kulle?), i Lill-Jans var det Tömilen och Snöfemman. Lars start gick redan 0900 så jag hann ut och heja en sväng innan det var dags för mig att dra mot KTH. Det var inte värst många dårar som ställt upp i detta "Alpin-maraton", tjugofem kanske, varav tre tjejer. Många såg rätt springovana ut. Många, vet jag nu, gick inte heller i mål (hur vågar man ställa upp?). Lars tuffade på i vanlig ordning. Du ser pigg ut! sa jag. Ja-a, jag leder! Trevligt. Så hade han väl också en femton varv kvar.
Jag hoppade på tuben norrut. Gick till efteranmälan i KTH-hallen, vilade lite. Sträckte ut mig på golvet en stund, spelade spel på telefonen och kikade på löpare av olika slag. Underhållande. Särskilt en liten man med idoga töjövningar och blandade småhopp, en hel timme före start. Han kände sig stärkt av alla blickar, proffsig! Det var uppenbart. Så han tog hela serien en gång till. Och igen. Hade han några krafter kvar sen?

Sedan, toakö, uppvärmning, av med överflödiga kläder. Och start! Ca 300pers var vi, som gav oss ut på milbanan. Förresten var det en 5km-bana som man körde två varv. Jag gillade två-varv-grejen. Och kuperingen. Stigarna, även om de var lövleriga. Det enda jag inte gillade var tvära svängar, som det fanns många av. Riktiga hårnålskurvor, där det blev trängsel, iaf på första varvet. Runt varvning hade jag det jobbigt. Klockan visade 22:50. Som väntat, ingen superfart. Men hålla ihop det, måste hålla ihop - inte tvärdö som i Finalloppet! Och faktiskt, lite uppför och en lång nedför, krafterna återvände. Ryggarna omkring försvann inte i fjärran, jag hängde med! Plötsligt bara en km kvar, och jag visste ju, en liten uppförsknix, sedan ned-ned-ned, ända till mål! Bättre upplägg finns knappt för mig, som inte kan spurta. Vroooom nedför branten, och sedan rulla på, försöka hänga med gänget runtomkring. Nå, nu var det bara killar runtom och alla gjorde en H16-spurt sista hundra metrarna (varpå det blev helt tomt runt mig). Men tills dess var jag med! Sådetså.

Resultatet? 46:00 och tionde dam. Inte mitt livs bästa mil men klart en av de trevligare! En god känsla, lite gensvar från kroppen. Positiva tankar! Skönt.

Väl hemma hade Lars just kommit innanför dörren. Efter 3:59:00 i Hammarbybacken hade han korats till segrare - nästan! En annan snubbe kom nämligen och hävdade annat. God knows vem som hade rätt, bara att konstatera att det inte är helt enkelt att hålla koll på 22 varv!

Hur som helst så var skumbad, kall öl och chips precis rätt för oss båda efter dessa aktiviteter. Mm!

Och nu ôrker jag fanimej inte skriva mer.

Psssssst.

sukkerkald

2011-11-10T09:56:00.000-08:00

Alla som följt Drengene fra Angora och deras egen Tour de France vet vad det innebär, att gå sukkerkald. Henning på Alp d'Huez, i vägkanten efter sexti meter, totalt dränerad på energi. Nu är det förstås inte så många här som känner till Drengene, men ett bra ord är det! Användbart, ibland. Sukkerkald. I eftermiddags hände det mig. Det var hemskt jobbigt att cykla med spagettiben. Backarna på slutet. Urk.

Men nu har jag kurerat mig, riktigt bra. Kaffe, bullar, innan dess även smörgås, vila. Ingen träning idag. Nöjer mig med att vinka av min hunchback husband som ska ut på skogsluff, mest för att testa lampan inför helgens Rogaine. Det är nog fint i skogen idag. En fantastisk fullmåne! Lite svalare. Förhoppningsvis blir det höst på riktigt snart. Med kyla! Igår kväll, intervaller på egen hand, på skogsslingan. Många var ute och joggade. De trodde det var höst på riktigt. Mössor, vantar, fladdriga Dobsomdressar. Svettigt! Men intervallerna då? Jo, vanliga 4¤1000, ganska ok med tanke på att jag var själv (med Larsdrag går det snabbare!). Tre stycken på 4:15, en på 4:21. Men nästa gång får det bli någonting på slätt underlag, behöver lära mig hur man springer fort. Jag kan liksom inte.

Det blir nästa vecka. Imorgon räknar jag med tidigt till-jobbet-jogg. På lördag kanske något längre pass, eller BIM med Lena? Vi får se.

run, girls, run!

2011-11-06T07:06:00.000-08:00

Nyss hemkommen från Göteborg. Trött, träningsvärkig och lätt illamående efter tågresa i 35gradig kupé (SJ SJ gamle vän..). Men Göteborg var trevligt, förstås!

Jag och kompisar M och C hade bestämt oss för en tur till Skatås och Finalloppet, så däråt styrdes kosan på lördag morgon. L - hon med magen - transporterade oss förnämligt i sin guldVolvo och agerade fanclub hela förmiddan. Cheerio!

I Skatås har jag aldrig varit innan, där var fint! Trevlig motionscentral, fina springspår. Jag och C skulle springa 10km-klassen, M 5km-klassen. Jag kände mig inte särskilt upplagd. Springa! Idag?! Jag? Bakbenet stelt och knappt hade jag sovit (många Ventolineinhalationer pga Mallens katt!). Jaja. En mil, det klarar man ju. Det tar väl inte ens trekvart. Va?

Mallens start gick och hon lubbade iväg med friska steg, Ta´t lugnt i början nu Mallô! Jag, L och C hann bara en liten promenad innan de första snabba ur denna klass närmade sig målområdet. En ung kille i ensamt majestät, med långa lätta steg i mål på just över 18min. Wow! Sedan var det dags för start för damerna i 10km tävlingsklass och jag och C skyndade dit medan L höll utkik efter Mallen som snart borde närma sig mål. Jag och C ville heja på Eva (http://www.fit-eva.blogspot.com/), men starten gick, fältet passerade, och jag kunde inte se någon färgglad kjoltjej? Nähäpp, hon kanske inte kommit till start? Typiskt.

Så var det dags för mig och C att komma ur överdragskläderna och värma upp. Joggade ett varv, min mage kluckade oroväckande och det kändes sådär. Just innan vi skulle knô oss in i startfållan såg C ett bekant ansikte; Evas man! Han sa att Eva visst var med i tävlingsklassen, men lite längre bak i fältet vid start. Trevligt att få hälsa på honom, hoppas nästa gång att jag får chans att heja på Evan med.

Starten gick. L och M skrek, Kör tjejer, det går skitbra det här! Lite trångt första biten. Allra mest kring en äldre herre som riktigt fällde ut armbågarna för att inte låta någon passera. Särskilt inte mig. En liten stel gubbe med backslick, liksom? Nähädu, in med armbågarna!, morskade jag upp mig, jaha ursäkta, sa han, som om det inte varit medvetet. My ass! Min första km gick iaf på 4:40 och jag kände direkt, fortare än såhär, det kommer inte gå, inte idag. Bara försöka hålla ihop, inte sacka. Herregud, under femtio i alla fall, måste jag!

Har inte så mycket att säga om resterande nio km, det var en fin bana men det var inte min dag. Tog i allt jag kunde men inget hände! Uppför var pest, på platten sprang alla förbi, nedför var enda gången det kändes hyfsat och jag försökte så gott det gick att släppa på och hämta andan.. Det var ett par partier med knixigare stig, ganska korta, inte så hemskt besvärliga, egentligen, men tillräckligt för att stoppa upp en sån som jag. Vid 7,5 var det vätska och jag stannade för att dricka ordentligt. Tror aldrig jag tagit vatten i ett millopp innan (möjligen för att hälla över mig om det varit varmt).

Sedan började folk öka takten och många-många passerade. Pigga ben. Inte mina! Ville gärna hänga på men det gick inte. Målet närmade sig i ultrarapid, L och Ms rop, SPURTA FIA!, och äntligen, äntligen, i mål! Tiden blev 47:53 och jag var helt slut!

Fyfanihelvete. Värre än förra årets Höstmilen, till och med.

Men visst är man nöjd efteråt, även om man inte är nöjd. Ni vet! Nöjd över att få komma hem (till kattjäveln?!), över het dusch, långfika, vila.. Och över att få fixa sig för utemiddag, ta ett glas vin eller två.. Bege sig ut på stan. Trevligt; lite extra trevligt, efter att man tagit ut sig!

Och nu är jag hemma. Ska öva lite gitarr och krama min Lars.

Veckans låt: Rolling in the deep, Adele. Massa jävla barréackord som jag faktiskt börjar bli bra på.

lillov!

2011-11-03T15:10:00.001-07:00

Höstledigt i dagar två. Två dar låter inte mycket men man hinner en del. Som att sova lite längre. Känna sig småförkyld men ändå inte. Besöka klätterhallen. Sitta hos frissan två timmar. Kolla möbler på Folkhemmet och jogga jättedåligt med sin man. Göra knäböj i utegymmet. Äta marängsviss. Se tv!

Japp.

Förra helgen var vi i Värmland. Poker och middag för pappa och morbror, som nu båda fyllt pensionär.

Vi hann även med lite skogssightsseing, jag o Lars. Öhmansmilen, den omtalade. Tidigare har jag gnällt om att vi missade höstens lopp där. Now I know better. Satan så gôrigt och dant! För vissa är det enkelt (Lars). För andra (jag) är det hur svårt som helst och man ramlar runt i leran, stukar-nästan foten flera gånger om..

Men fint, så fint! Grönskande mossa i alla tänkbara nyanser, bäckar, stortallar, gammelgranar, kolbottnar, en torpruin.. Vilken trollskog! Så stilla och så ensligt.

Fast sedan var det plötsligt inte så ensligt längre, för vad var det där framme om inte en jägare på pass? Jomen. En riktigt trevlig en, till och med. Visade oss rätt när vi tappat stigen.

Det är nåt visst, ändå, med skogarna därhemma. "Hemma".

Well. Imorn tågar jag västerut, till Mallen. Vi siktar på Finallopp på lördag och sedan middag, det blir kul! Känner mig osäker på springformen. I måndags intervallade jag med Lars som hare och det gick rätt bra. Men efter det har det varit stelt, minst sagt - nåt har hänt med höger bak.

Nåja. En mil ska jag väl ta mig runt iaf. Och tiden, den får bli som den blir!

G´night!

höstligt

2011-10-23T10:18:00.000-07:00

Jobbveckan var späckad, det känns som om jag knappt fått en gnutta dagsljus. Gladde mig därför särskilt till idag då jag och Lars skulle springa långpass. Dock kom extra festligt födelsedagsfirande - och därmed bakfylla - i vägen. Verkligen synd på en strålande höstdag! Menmen. Det var en kul kväll! Man behöver ju fest med, ibland.

Nåt annat jag är lite sur över är att vi missade Kilterrängen som gick av stapeln idag. I Kils skogar har jag sprungit mycket som ung, och det hade verkligen varit jättekul att hajka runt Öhmansmilen mm! Sedan lyckas vi även missa Tullinge-Tumbaloppet nästa helg (då ska vi till Kil!), och när Finalloppet går av stapeln i Gbg är Lars pojkar här för att fira höstlov.

Frågan är om jag själv ska tåga västerut? Hälsa på kompisar (varav en gravid!) och springa? Det vore ju kul förstås. Sedan kan man ju fundera över hur bra jag skulle kunna göra ett nästan-tvåmila-terränglopp i nuläget. Antagligen inget vidare! Det var inte mycket som blev som jag tänkt detta år.

Å andra sidan hade jag väl inte så himla många mål heller. LL silvertid gick ju åt skogen, likaså Brottby under 1:40. Någon platt mil gav jag mig aldrig på men där kunde jag nog haft chans på mitt under 44-mål. Kanske! Jag är iaf nöjd med Xtremens deltävlingar där min första runda tog 86min, men minuterna sedan kapades och sista gången gick på 73!

Jaja, det är som det är. Nu äppelkaka och tv!

Cheers,
S

springhelg

2011-10-10T11:14:00.000-07:00

Mycket spring blir det. I alla fall om man lägger ihop det: Sörmland Ultra, 50km i lördags (Lars), och Hellasloppet, 10km, i söndags (jag).

Fem mil, det är jävligt mycket det. Jag cyklade motsvarande sträcka för att agera hejaklack och höll på att frysa ihjäl i snålblåsten. Mjölksyra fick jag med. Fruktansvärt! Men sen kom jag till metropolen Åva och fick se Lars på pigga ben så då tänkte jag att nu får jag fan skärpa mig. Vände styret mot Rudan och rullade på. Väl där dröjde det inte förrän en bekant figur kom in för sista kilometrarna runt sjön, sjätte man minsann, men med två kufar hack i häl. Hann precis ropa detta efter honom och tänkte nu jävlar...! Riktigt spännande, att stå vid upploppet och vänta. Men YES! Först nedför tokbranten, ut ur skogen, in mot upploppet; Lars såklart, min alldeles egen bergspringare!

Lars Hjulström Rockrunners 1970 03:59:47 H6. I'm proud!

Så efter denna nerve-wrecking day var det bara att ställa in siktet på vad som komma skulle, för min del alltså. 10km, en fis i havet. Om Lars hade klarat 50km i snittfart under 5min/km så skulle väl jag klara 10km dito. ELLER?

Det blev en spänd morgon. Frukost, kaffe, Men älskling, äter du inte för mycket nu när du ska springa? Starten skulle gå kl 13 så jag trodde inte det var nån fara.. men klart jag blev ännu mer nervös då! Vid tolv cyklade vi iväg. Direkt till efteranmälan, fylla i nya fina namnet och betala 225kr. No 513 fick jag, turnummer, eller? Pirr pirr. Alla tjejer såg starka ut, Ingmarie Nilsson (visst heter hon så?), inte minst. Kikade efter pyamastjejen som jag hade en liten dust med förra året (hon sprang i rosa underställ!), men såg henne inte. Snabb uppvärmning, lite för snabb, sedan in i fållan, långt fram, och PANG PANG, två skott för start! Många gick ut stenhårt! Men de flesta verkar vetat vad de gjorde, i alla fall tjejerna - jag passerade nämligen bara en enda under hela loppet. Däremot ganska många killar.

Första fem är ordentligt backiga men jag sprang på så gott jag kunde; sansat uppför, farten uppe när det planade ut och sedan släppa på allt det gick i nedförs. Andas! Nästa fem var övervägande grusväg och något planare, jag försökte hålla i farten då också och se fram emot backarna som jag visste skulle komma vid 7,5 och 9 (att man kan längta efter backar?!). Höll rygg på två killar som sprang i lagom fart, den ene tröttnade dock. Jag och kille nr 1 började då knapra in på en tjej som såg ut att ha stumnat rejält - hon uppbådade dock superkrafter och både hon och kille no1 hängde enkelt av mig när det blev dags för spurt. Då kom även tidigare avhängd kille och spurtade förbi. Jävligt surt. Men jag vet ju att min spurt suger. Faktum är att den inte existerar. Därför extra gulligt att Lars stod och skrek på upploppet, EN JÄVLA SPURT NU ÄLSKLING SÅ GÅR DU IN UNDER 45!

Han hann även ta ett foto. Visst ser det väl ut som om jag skyndar mig, lite? Det ser också ut som jag har en sjuk jävla lårmuskel som är alldeles knölig. Tänk vad man kan ljuga med bilder!

Och tiden då? Jodå, spurtbrist till trots; 44:56. Jag har bara sprungit en snabbare mil en gång, i Karlstad, på platt och asfalt. Så klart jag är nöjd!

Är också nöjd med mina fina rosa skor. Lätta, fina, absolut inget som skaver i hälen.. Sweet!

Det finns dock en sak jag är mindre nöjd med, och det är att jag i resultatlistan fått ett helt annat namn. Inte alls Sofia Hjulström utan SuZanne-nånting. Märkligt.

footsie

2011-10-06T10:48:00.001-07:00

Så har de anlänt, dessa märkliga skapelser. Tåskor. Hm. Väldigt konstigt. Tårna i varsitt fodral, liksom fast där. Svårt att få på sig, särskilt lilltårna ville följa med kompisen in i fjärde luckan.

Jag är ganska skeptisk. Kanske jag ska sälja dem vidare?

Nåväl. Får tänka på saken.

Idag har varit en väldigt sömnig dag. Konferensdag. Man har fått mat, lyssnat på diverse Talare, tittat på posters och lyssnat igen. Och kanske slumrat en liten stund i den där sköna biofåtöljen. Sedan var det långa pauser så jag hann även kolla läget i intilliggande shoppingcenter. Och inhandla ett och annat, såsom fingervantar. Höstviktigt.

Så var det idag. Och hemma sedan, bara latmaskerier. Men sånt behövs också.

Nu är det Mitt i Naturen. Do not disturb!

lördagsmys

2011-10-01T11:26:00.000-07:00

Nej, jag har inte hängt mig. Men eftersom springet går så sopigt ägnar jag mig numera mest åt fruliga sysslor såsom att göra fint kaffe och koka äppelmos. Sånt som det är rätt lätt att lyckas med.

Fast det stämmer inte riktigt. Igår kväll blev det faktiskt ett intervallpass i skogen, 4¤1000. Shorts- och linne-varmt och knappt en själ ute. Riktigt jätteskönt! Jag sprang på riktigt bra, för att vara jag. Sedan hem till finmiddag, vin, film.. Lyx!

Idag har vi kollat på Sicklaloppet, ett nytt 10km-lopp här i krokarna. Anna Rahm vann, som vanligt, och, som vanligt, på 36minuter. Det är bra gjort! Nästa helg är det Hellasloppet, får se om hon är med där, och vinner? Same procedure as last year? Jag ska springa med, har jag tänkt. Årets första (och sista?) millopp, trevligt i hemmaterräng.

Men nu ska jag spela lite på fina Fendern! Chris Cornell och Oasis på tapeten just nu, ganska kul.

hängning

2011-09-24T22:58:00.000-07:00

Sa vid tidigare tillfälle att jag kommer hänga mig om jag inte får silvermedalj på Lidingö. Nu blev det ingen medalj, så jag får väl överväga.. Hrm!

Loppet blev en hemsk historia. Inledningen alldeles för långsam (trodde inte det skulle bli sån trängsel i gr2!), vi stod bokstavligen still! Men när det sedan äntligen öppnade upp sig och det skulle gå att springa på, så började kroppen protestera, ganska så direkt. Jag joggade där och funderade på hur det kändes i andras ben och kroppar, det var ju många som pinnade förbi i härligt snabb fart. I min kropp fanns inget gensvar, inget utrymme för nån fartökning. De positiva tankar jag försökte frammana, höll bara i utförsbackarna. Sen var det nattsvart alltihop. Usch!

Summarum: 2:43:50, och en riktigt bedrövlig upplevelse; långt från förra årets när jag, helt utan förväntningar, zickzackade fram från startled åtta till en sluttid på 2:39. Då var det liksom bara roligt, hela tiden.

Well. Jag försöker glädjas åt dem det gick bra för! Är mycket imponerad över alla silvermedaljister (även om jag just nu försöker tänka, vem fan bryr sig om en sketen silvermedalj). Vet ju att de flesta av tjejerna jag hade runt mig fram till 15-17km klarade det.. Gula Ryssberget, Akele-tanten med armbågarna rätt ut, hon med stora ändan.. Heja er!

skofrågan

2011-09-22T13:42:00.000-07:00

Nu är det inte långt kvar, till Lidingöloppet alltså. Jag inventerar skohyllan.

Det går sådär.

NB-skorna är lätta och bra och jag skulle vilja springa i dem. Men de är opålitliga! Plötsligt dyker nya skav upp. Sånt vill man inte vara med om! Sen så har ett par sprillans Adidas just anlänt med posten.. de kommer att bli jättebra! Men kanske inte till Lidingö. Har ju inte ens provsprungit!

Det får väl bli de gamla pjäxorna. Trista men pålitliga.

Så var det bestämt.

Apropå skodon så är det ju för lustigt med Stôckhôlmere och deras gummistövlar. Hela sommarn har de stövlat omkring, på stan såväl som i galleria. I t-bana och botique. I sol och i regn. Inte det minsta ironiskt, ens. Bara knäppt.

Tur det äntligen blivit höst och börjat regna. Så det liksom är lite mer befogat, detta stövlande.

Så blir jag lite full i skratt för i vintras var det någon [Stôckhôlmere] som kommenterade mina vandringskängor. I vinterväglag och många minus, väldigt passande fotbeklädnad - tyckte jag.
Men, smaken är som baken, delad.

See yous,

Natti!

Brottbyrundan 20km

2011-09-12T12:50:00.000-07:00

Igår, söndag. Start 10.20. Benen kändes strama (vänster vad!) men efter hela TRE vilodar skulle det nog gå bra ändå. Vi värmde upp med ett par km på spåret, mera gräsigt och "rotigt" än jag mindes, men en fin dag, varmt, lite fuktigt, ja, det skulle nog bli bra!

I startfållan hälsade jag på övriga tjejer (vi var tre!), och sen PANG, där gick starten. Sprang med tjejerna en bit och vi pratade om att detta var en bra runda inför Lidingö, sedan insåg jag att detta ju ändå var tävling, och la på en rem. Det kändes rätt så bra, visserligen backigare än jag mindes, och lite halt/lerigt på sina ställen, men ändå. Varvning gick på 48min och då var det ju bara att fortsätta varv två på samma vis.

Det var inte så bara! Motivation och ork dalade när jag var helt själv i spåret långa sträckor. Sedan kom en tjej ifatt och det piggade upp - en stund. Men vid sista vätskan var jag tvungen att gå lite och där försvann hon! Aj aj.

Ja, jag stolpade mig fram och kom i mål till slut, men fy för sista halvmilen, kroppen var helt stum! Sluttiden blev 1:40:37, en halv min försämring från förra året. Andraplats var förstås trevligt men denna tunga känsla var inte väntad och jag känner mig nu riktigt orolig inför Lidingö! 30km är riktigt jättelångt!

Och här står jag alltså och applåderar åt mig själv (då merparten av publiken - även segrarinnan -redan gått hem). BMI-vågen fick nobben, däremot tackade jag för ett presentkort på ett par Fivefingers.. hmm!

Apropå elände och stumma kroppar, så är det nog inte så konstigt att allt kändes kass i söndags. Dagen innan var nämligen jag och Lars på Axelsons massageinstitut för varsin elevbehandling. Har varit på det en gång tidigare och tyckt det känts ok, mycket massage för billig peng. I lördags var det dock inte fullt så upplyftande, om än rätt komiskt såhär i efterhand. Jag vet nu att jag är både sned, vind och överrörlig, fruktansvärt bålsvag och med nedsatt rörlighet i både höftrotatorer, hamstrings och gastrocnemer. Ett under att jag kan stå och gå, alltså. Springa ska vi inte prata om.

Lars hade det inte bättre han. Ett snabbt böj i en fingerled och så var det konstaterat: "normalrörlig" (han är av den stelare sorten, mildly spoken), det må väl vara, men eleven konstaterade sedan att med tanke på hans huvudplacering kommer det inte att dröja innan han får stora besvär med nacke och rygg.

Jag säger då det! :-)

just married

2011-09-07T11:57:00.001-07:00

Nja, det stämmer väl inte riktigt. Vi firar faktiskt tre månader, på söndag! Men fest var det, i lördags, så det är inte utan att man är lite rusig, fortfarande.

Alsters Herrgård, 65 gäster, god mat, fina tal, härlig stämning.. och inte minst en fantastisk vals (till en jazzig tolkning av fröken Spears gamla dänga; Crazy). Vi hade jättekul! Och jag hoppas gästerna likaså.

Inte utan att man blir sugen på mera kalas!
_________________

Någon som inte uppskattade det hela fullt lika mycket var min vänstra vad. Den är som en klump! Tre längre springpass på rad, toppat med en kväll på stilett, ingen vidare kombo för Eskfeldts-, ursäkta, Hjulströmsvad. AJ! På jogg med Lena i eftermiddags var besvärligt, vaden vill särskilt ogärna springa uppför. Nu går jag här med stödstrumpa och gnäller.

Bådar sådär inför söndagens Brottbyrunda - som ju ska vara det stora Genrepet inför Lidingö. Damn!

Men nu snart, True Blood! ..when u came in, the air went out..

hej fredag!

2011-08-26T12:12:00.000-07:00

Efter gnällinlägg är det nu dags för lite positivt. Detta har nämligen varit en väldigt fin vecka, på springfronten. Formen infinner sig, otroligt nog!

Måndag: provspring på stukade foten
Tisdag: Ursviks Xtreme 15km
Torsdag: Bellmansstafett 5km

Fotleden visade sig ok så jag och Sara bestämde oss för att köra i Ursvik. Var dock lite halvmotiverade båda två, S efter en helvetesdag på jobbet och jag allmänt seg och lite oroad över foten. Men vi kom till start och sen var det bara att köra! Kommer höger! Kommer vänster! ropade vi och plockade långsammare löpare, en efter en. Skönt, och ovant - för mig! Milen passerades på 49 och 12 km på 59 och jag tänkte att nu minsann är nog de där sjuttiofem minutrarna inom räckhåll.. och det var de, trots stumma ben på slutet. 73:30!

Och så torsdag och stafett med mitt Karolinska-lag (jobbade där i somras). Jag tyckte jag åkt på en riktig nit som fick sistasträckan, men det var kanske rätt bra ändå. Visserligen dryg väntan men ingen trängsel i spåret. Banan var mycket asfalt, men gräs och grus på slutet vilket var väldigt skönt (shit vad benen stumnade av det hårda underlaget!). Förresten stumnade jag nog lite extra vid 2km-passeringen då klockan visade 8:14 - alldeles för snabbt! Fifan. Rena turen att jag kunde sakta in lite så jag hann se lagkamraterna som hejade vid målet. ;-)Sluttiden 22 blankt, sträckan 5100m.

En inte alltför tokig vecka! Jag måste påminna mig själv om hur annorlunda det var i våras, när allt gick segt och tungt.. det är en helt annan känsla nu! YEAH!

Får jag inte en silvermedalj på Lidingö så hänger jag mig.

fi fan

2011-08-20T03:19:00.000-07:00

Om jag var gnällig igår, så är det inget mot vad jag är idag. Var nämligen tjurskallig nog att ge mig ut på spring, så farligt kunde det ju inte vara med det där skavet. Och det var det inte heller, mer än i branta uppförs. Men, sisådär tre-fyra km in i passet skulle jag göra ett spänstigt svanhopp över en lerpöl, och gissa vad som hände då? Jo, jag landade i en vänsterstukning de Luxe! Bara att linka hemåt med svansen mellan benen.

Men det finns saker att glädja sig åt. Jag är på väg till en after wedding-fest! Lars och Jonas är duktiga på fjället - för närvarande tvåa! Folk springer halvmara i Halmstad! Nya datorn är jättefin!

Fast mest spännande förstås killarnas framfart på fjället, mycket pirrigt att följa. Tyckte nog på förhand att de hade lite väl höga ambitioner. Men så påminner jag migsjälv, är det nån som kan det där, så är det väl just de!

Det är rätt lustigt för första intrycket av Lars var att han en typisk djuping, som läste massa böcker och lyssnade på udda musik. Som bara råkade vara lite bra på att springa. Lumpen var väl inget vi pratade om, men om nån frågat mig så hade jag nog sagt, Lumpen? Nej, Lars har inte gjort lumpen..! Det måste tagit ett år innan det framkom att han visst ägnat sig åt sådana ´grabbigheter´, och trivts väldigt bra med det. Och vid en rensning häromveckan kom följande plagg fram:

Jag har fått tänka om. Han är inte en djuping med springben utan tvärtom! Överraskningarnas tid äro ännu ej förbi.

Men nu måste jag fixa till mig, ju! Och, nej, de har halkat ned till tredje plats.. hur ska det gå?????

friday feeling?

2011-08-19T10:47:00.001-07:00

Njae. Den är väl inget vidare, tyvärr, den där feelingen.

Egentligen har jag det rätt bra, nyss fått mig lite pestopasta och nu väntar kvällskaffe. Tv och datasurf. Surfet är ju kul, nu när vi har uppgraderat till en LAPTOP (var vi sist i hela världen?)! Och kanske det är nån bra film sen? Riktigt gemytligt, en dyster och mörk kväll som denna.

Så vad är felet?

Jo, det planeras för långpass imorgon bitti, träff vid utegymmet klockan 09. Jag å L å S. Men vad händer, jo, jag springer i nyskorna till jobbet idag och får skav! Skavet har nu utvecklats till den största blåsan i mannaminne och jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. Ta hål på den?

Värre saker har hänt. Men jag behöver mina långpass, det är inte långt kvar till LL.. och det vore ju särskilt trevligt att springa med tjejerna, los Blondinos! Ja, vi får se. Om nån har tips, så, ja tack!

En som definitivt har det värre just nu är min Lars, som springer bergsmara i Björkliden. Någon mara är det väl egentligen inte, utan fjällorientering i sjumilaklassen, tvådagars-, i tvåmannalag. Det verkar jävligt jobbigt. Framför allt verkar det jävligt jobbigt att slå upp minitältet och krypa ned i en tunn sovsäck när det är stormbyar och +3, det är jag inte avundsjuk på (inget annat heller, förresten, jag har aldrig kunnat springa i stenskravel). Jag har i alla fall följt deras framfart via BAMM live (http://www.bamm.nu/), och de ligger fyra efter första dagen. Inte så pjåkigt, minsann!

Men nu ska jag som sagt roa mig med annat. Typ tv. Prova klänning, kanske. En jättefin. Men liten?

springtime!

2011-08-14T02:27:00.000-07:00

Det har varit en fin springvecka. Inte så många pass (3), men bra pass!

Tisdag: Ursvik Xtreme 15km

Torsdag: intervall 4¤1000

Lördag: långpass 23 km

Till extrembanan fick jag sällskap av arbetskamrat, Sara, och trodde vi skulle få en maklig skogstur. Sara springer visserligen en del, men aldrig terräng och aldrig med nummerlapp på sig.. Så gissa om jag blev paff när hon satte av i värsta farten! Det var bara till att försöka hänga på, vilket jag klarade i sisådär 4km.. Vilken resa! Jag låg i alla fall på så gott jag kunde och kom i mål sisådär två minuter efter, tid 76:26. Trevlig kväll som avslutades med pizza och öl. Och Sara, hon fick mersmak!

Torsdagens intervall kördes med Lars-hare, på grusväg. Jag tyckte haren bar sig konstigt åt hela första intervallet, då han låg bakom istället för framför.. sedan fattade jag varför - det gick alldeles för snabbt! 3:43, så fort KAN jag faktiskt inte springa. Var också ganska knäckt i kvarvarande tre intervall.. men samtliga gick iaf under 4:10. Väldigt ok för att vara jag!

Och så igår, långpass på kvällskvisten, Nackareservat och Hellasskog. Fint kuperade men bitvis dåligt märkta slingor. Fin kväll i alla fall!

Efter dusch, mat och lite vila stack vi sedan ut på stan och hejade på midnattslöpare. Väldigt jobbigt att stirra på alla orange tröjor (jävla omöjligt att känna igen nån!) men kul att se täten i alla fall. En duktig Hässelbytjej var helt ohotad, 33:55 blev hennes sluttid ser jag nu. Wow!

Övrigt på springfronten: de fina blå skorna har fått gå till sälla jaktmarker (hrm.. de är hos en arbkompis!), något var galet med hälkappan och jag fick ont! Eftersom jag är väldigt less på att bara springa omkring i Adidaspjäxorna så inhandlade jag samma dag ett par snabb-NewBalance till 70% rabatt. Ännu ej provsprungna men känns bra; lätta och inget hårt där bak.

Och här en nymornad Fia på väg ut på morgonjogg på Mare a monti-leden på Korsika.

Vi hörs!

skor!

2011-08-07T13:41:00.001-07:00

Sneakershyllan får ständigt nya tillskott. Många färger blir det! Nästan så vi måste planera nu, när vi ska på stan ihop. Vem får ha sina Dragons på sig? DUDE, IT'S MY TURN!

Sandaler är en annan skotyp, en ganska tråkig sådan. Fast när det är som hetast kan det vara bra att ha ett par.. och på jobbet, förstås. Jag har behövt nya rätt länge. Mina Cats (som jag bloggade om för sisådär tre år sen) har verkligen gjort sitt. Men alla var så fula. Särskilt Tevasandaler. Vem fan köper Tevasandaler? Vem fan ritar Tevasandaler?

Så svor jag i varje sport- och fritidsbutik. Ända tills vi kom till klätterbutiken i Corte och jag fick syn på ett par käcka skapelser i cerise! Teva! Teva? Hur är det möjligt?!

Grattis Teva, äntligen!

Sedan finns det skor som ställer till bekymmer. Mina fina blå springskor, mina nyaste.. någonting är fel med bakkappan, den är för hård. Det blir ont i hälen! Och kryper upp mot hälsenan. Aj!

Nu har jag lärt mig av mäster Rune att man kan utföra vissa operationer på sina skor. Det kräver nog viss händighet, så jag är lite tveksam.. men det är synd på dyra fina skor, att inte använda dem, eller hur? http://www.loparlarsson.se/content/view/45/55//45/55/ Det känns inte heller särskilt kul att ta på de gamla trötta Adidasskorna som är ungefär hur klumpiga som helst. Pjäxor!

Men nu måste jag nog lägga mig. Arbetsdag imôra.

Och här är jag, i Teva! :-)

la Corse

2011-07-13T13:29:00.000-07:00

Så har man tvättat Medelhavet ur håret för denna gång. Konstigt så mjukt och flygigt det blev, håret. Och luktar gott. Känslan är skön, men looken? Nja. Salt gör faktiskt bra för mitt hår. Skruvarna blir perfekt skruvade; rubbas inte av väder och vind. Strävt, hårt och totalt oborstbart är en annan sida av saken.

I alla fall så var det inte vilken resa som helst, det här. Det var Korsika, le GR 20, och västkust, nordkust, sol och bad. En fin ö! Exklusiv! Många spektakulära vyer, många spektakulära priser! Vad sägs t ex om en sandwich bestående av två skivor formfranska med en skiva ost emellan, 8euro (72kr). Eller bikinin som faktiskt passade perfekt (efter mycket spring och funderande för boutiquemadamerna), 75euro! Trés exclusif! OUI!

En speciell resa!

En veckas svettande i bergen. Några timmar upp, någon timme ned. Och så upp igen! Branta etapper var vår melodi, då var vi snabbare än de flesta. På slätten var det segare. Fast slätt var det inte så ofta. Ibland var det riktigt jättebrant så man fick klänga i kättingar och klättra på stege. Smått spännande, särskilt för stavgångande fransoser av äldre modell.

Sedan blev jag väldigt seg när temperaturen steg över trettio, tål inte värme så bra. Turligt nog fanns det ibland bra svalkställen!

Sedan en veckas rundresande, med tåg, buss, bil. Lite sightseeing, mycket bad, en båttur till Scandola naturreservat. Mycket vackert. Fast det där med att åka runt och bara titta, att ta det lugnt och "bara vara", blir snart långtråkigt. Måste blandas upp med lite spring, kajak eller annan aktivitet. Så det gjorde vi!

En väldigt skön resa.

Vår smekmånad!

komfortträsk, bye bye!

2011-06-22T13:18:00.000-07:00

Värmen försvann, foten blev hel, och, vet ni vad, jag är på gång!

Dumt att ropa hej för tidigt, men nu har jag iaf lyckats tre veckor på rad att få till kilometerintervall i både terräng och på platt (inte fler än fyra-fem per gång, men ändå!)- med tider under 4:20. Hjärtat har nästan hoppat ur kroppen, särskilt i kväll.. men man hämtar sig snabbt! Och vill mer!

Och Xtremebanan har jag varit på igen, två gånger till och med, och det gick åt rätt håll hela tiden. Från 86 minuter till 77 på de kvistiga femton, sista gången med förnämlig draghjälp av Lars. Men det finns kanske mer att hämta? Tror nog det går att springa snabbare utför, när stukfoten är helt stabil.. hoppas! Xtreme, i höst!

Har även blivit mycket inspirerad av min käre Man, som sprang skogsmara i Oslo i helgen. Jag skulle agera hare sista fem kilometrarna men fick vackert "hara" åt långsammare typer medan Lars rygg försvann i fjärran. Hur fan kan man vara så pigg efter 38km? Fantastiskt att se i alla fall, jag bara skrattade. http://teamrockrunners.blogspot.com/2011/06/nordmarka-skogsmaraton.html

Ja nu jävlar. Nu får det vara slut på komfortjoggandet, även för mig!

Bye for now!

/S

heja sverige!

2011-06-06T07:01:00.000-07:00

Nationaldag i vackraste väder. Fast jag är lite gnällig, tål inte värme så bra. Sen så går det inte att springa, fotleden svullen. Och cykla, jodå, men det blev sex mil igår, det får räcka. Sticka till Eriksdal och simma lite? Kanske. Eller, ôrker jag? Inte riktigt.

Så jag sitter här inne och tittar på bilder från helgen. Vi hade besök från westside (Varberg) och hann med allt från Gröna Lund till rundpingis. Med vissa inslag av grillat. Och vin, förstås.

Okej då. Hejdå, träna på, alla krya!

stukad

2011-06-04T04:47:00.001-07:00

En sådan lördag, varm, blåsig, hela 25 grader i skuggan! Långpass på schemat, tre timmar, eller åtminstone bortemot. Så långt har jag ju inte sprungit på evigheter och var osäker på om jag skulle orka.. men Lars lovade att möjlighet att kliva av efter ca 2,5h. Så det skulle nog funka! Jag såg fram emot det hela. En svettig tur i reservatet, kan det bli bättre?

Så vi joggade väl iväg, så smått. Slingan eller stigen? frågade Lars (slingan= elljusspår, stigen= smal, knixig). Stigen! sa jag, för jag håller på att träna mig på besvärligt underlag och tycker jag börjar klara det rätt ok.

Då hände det, inte ens fem minuter in i passet. Snedtramp på en rot och pang i backen. Med ett läskigt knäpp i fotleden! AJ!

Jag blev skiträdd! Trodde nåt gått av, minst! Försökte ordna högläge, sittandes på stigen, och kompression med händerna, medan Lars ryckte hem efter linda.

Sedan föll det sig som så att de miljarder mygg som fanns där i dälpan gav sig på mig, så jag var bara tvungen att ta mig därifrån. Så jag ställde mig upp, tog något prövande steg. Och sedär, det gick ju fint. Ömt, förstås. Men jag kunde ju gå. Vilken lättnad!

Så kom bandaget, vi lindade hårt, jag linkade hem och Lars började passet på nytt. Nu har jag höglägat en timme och så pysslat maränger till kvällen (grillfest!), och foten, ja, den är öm, vill inte vickas i sidled. Men inte svullen, inte blå. Det var inte så farligt, alltså!

Jag måste verka värsta mesen, men faktum är att jag under mina 34år aldrig stukat foten, aldrig någonsin. Trampat snett, visst, men aldrig att det blivit sådär svullet och blått och hemskt. Nu trodde jag det var kört, flera gånger om, jag blev jätterädd!

Jahapp. Så kan det vara. Ledsen över missat långpass men glad att det gick bra ändå. Till veckan springer jag igen!

//S

Ps. Mina DS Trainer fick iaf en provtur igår och de kändes mycket lätta och fina.
Ps II. Lägger med lite härlig bonnbränna, så kan det bli efter en dag på cykel alternativt en dag på Grönan.

a room with a view

2011-06-01T13:50:00.000-07:00

..det är vårt kök, det!

Tjejen mitt över, henne kollar vi på varje kväll, där hon sitter i sin soffa, med datorn i högsta hugg. Om soffan någon gång är tom blir vi oroliga! Var är tjejen ikväll? Och hipsterparet, som gräver i rabatterna varje helg och fikar frukost på gården. Till toner av Cornelis och småbarn. Men kolla in den här snubben, var kom han ifrån? Tar han inte tänjandet lite väl långt?

Den här jävla joggingvågen börjar gå till överdrift.

Men håll med om att årets skor är snygga! Hittills enbart provpromenerade, men känslan är finfin! DS Trainer heter modellen. Test imorgon, kanske?

Natti!

fast and furious?

2011-05-30T11:04:00.000-07:00

Var ute och kollade på marathonfolk i helgen. Riktigt frysligt var det, på Västerbron. Fin utsikt, visst, men en snål nordväst som pustade på ordentligt. Brrrr! Händerna domnade av i kylan, alla applåder och inga vantar.

Det var många roliga typer. Otroliga stilar. Lite kul kläder. T-shirten nedan tyckte jag var rätt fin, men obs för killen framför - springer och snackar i mobil! Såg även flera som fotade/filmade sig själva och kringvarande, under vägen. Löpteknik i modern tappning? En snubbe stannade också till och tog Lars i hand, Känner du inte igen mig? Det är ju jag, naprapaten! Lars undrar fortfarande vem han var. Fast sedan var det ju ett par bekanta ansikten med, Krisse från Karlstad och så en ur rockrunners; Jonas. Roligt att få heja fram dem!

Men allra roligast var förstås de snabba tjejerna! Isabella, min idol!

Inte utan att man blev lite inspirerad. Vem vill inte vara riktigt snabb?

Så på söndagen satte vi oss på cyklarna för att få vara lite snabba. Sju mil, vad är väl det? We'd do it really fast! Eller.. Nähäpp. Regn, motvind och massa frys gav en jäkla seg cykeltur. Jag borde inte klaga som kunde få lä bakom Lars ryggtavla, men faktum är att man blev ordentligt duschad av hans bakhjul - grusvatten rann längs kinderna!

När vi äntligen kom fram (målet var Lars föräldrar) var i alla fall ovädersmolnen som bortblåsta, bara att hoppa ur alla blöta kläder och slänga sig raklång på altanen; solvarm trätrall, så gôtt! Tina fötter och räta ut ryggarna.

Efter dusch och fika och middag och fika igen satte vi oss åter på hojarna och, se, då fick vi känna på hur det är att vara snabb! Med uppehåll och vind i rygg kunde vi rulla furiously, stundvis i farter över 40km/h - på platten! Nästan ingen biltrafik och bara däckens sus, vilken känsla! Fast, ovan som jag är, mjölksyran gjorde sig påmind i alla uppförslut och fyra mil fick räcka. Pendeltåg från Västerhaninge, ja tack!

Tjings!

sugar high

2011-05-25T10:42:00.000-07:00

Blev erbjuden ett hälsotest genom jobbet; koll av blodvärden och kondis. Tänkte först skita i det. Jag vet ju att jag har bra kondis och rätt goda livsvanor, eller vad man säger. Fast så tackade jag ja ändå, bara för att det kunde vara kul. Har aldrig gjort något sådant test innan. Och det var ju bra att gjorde det, annars hade jag aldrig fått veta att mitt blodsocker är högt!

Allt annat var lågt, i alla fall det som skulle vara lågt. Blodfetter, kolesterol, blodtryck, vilopuls, vikt... Sedan så blodsockervärdet, i rött. SUGAR HI! That's me.

Min första tanke, tänk om de kollat när jag var o'boyberoende tonåring!

Fast, lite konstigt ändå. Visst, jag gillar kanelbullar, småkakor, choklad, lakrits.. men vräker väl inte i mig? Men tillsammans med ms Hälsocoach fick jag gå igenom en vanlig matdag och vad jag brukar stoppa i mig. Och oh. Lingongrova. Varsågod. Solklart. Och allt vad de heter, de där mjuka bruna bröden som är så goda och ser så hälsosamma ut. De har mycket socker i sig, visst. Och många smörgåsar blir det på en dag, jag är ju så hungrig!

Men nu har jag fått tips om andra sorters bröd och alternativa mellanmål och det ska nog ordna till sig.

Och att testa konditionen var ju väldigt smärtfritt. Sex minuters cykling på ergometercykel genererade höga fina staplar i datorn och ms Coach var mycket belåten. Bästa tjejvärdena hittills! Syreupptag, konditionstal och vad det nu var, jag minns inte så noga.

Jag tar det med en nypa salt. För de där fina värdena är inget jag märker av, så värst jävla lätt går det inte med spring och cykel i verkliga livet. Näpp.

Fast jag får väl erkänna att det nog funkade som en liten sporre ändå. Tillräckligt för att fira helg med spring fre-lör-sön, varav söndagens runda innehöll 4¤1000m terräng. How about it?

Jahapp. Nu ska jag se tv och INTE äta mackor.

//S

Ps. Om nån undrar varför söta Hammarbybacken är på bild så är det för att jag var där och hejade fram min bergspringarsambo och hans fellow runner i Rogers bergstävling( http://www.laget.se/sldk/) i måndags. Litet lopp men kul att kolla på, inte utan att man blev sugen på att delta!

springa snyggt?

2011-05-18T09:33:00.000-07:00

Att min löpning går kräftgång är knappast någon nyhet. Men jag kämpar på i spåret, efter bästa förmåga. Igår följde jag med Lars till Ursvik för ett varv på Extremebanan - dagen till ära lite extra extrem! (Vilket förstås inte passade mig särskilt bra. Knixig stig och många höjdmetrar är besvärligt nog utan "flytande" underlag).

Jag tänkte i alla fall det skulle vara bra att ställa upp en gång nu i vår, för att få ett mått på hur dålig jag egentligen är. Och så återkomma senare och bli glad över att jag förbättrat mig! Ja vi får se hur det blir med den saken, känns ju inte så lovande just nu.
http://www.sik.org/idrottonline/xtreme11/Extreme_inbjudan_2011.pdf

Det som gjorde gårdagen extra extrem var iaf det sjuhelsikes oväder som brakade loss, med åska, hällande regn och svidande hagel. Kläderna satt som klistrade, linserna hotade halka ur och klafs-klafs i asfaltsAdidasen som är klumpiga redan från början.

Jahapp. Lite oväder är ju roligt, till en början. Och det gick lätt att springa, till en början. Även om det inte gick fort. Jag höll humöret uppe med diverse glada tillrop, och lite smågnolande, för mig själv, i mitt huvud. See chameleon, lying there in the sand, all good things to everyone, run run away! (lyrik på hög nivå!!), och när någon sprang förbi; jag är i alla fall inte lika hjulbent/flåsar i varje fall inte lika mycket/ som han där! Och I höst är jag stark! Jag också!

Sedan fick jag också lite trevliga tillrop från förbipasserande. Det ser lätt ut, kör hårt tjejen! och Du är stark! Det går fint! vilket piggade upp. Och så tänkte jag på Eva (http://fit-eva.blogspot.com/) som pratar mycket om att springa snyggt. Det är ju lite svårt att veta hur man själv ser ut när man springer, jag vet bara att jag är rak som en eldgaffel och spretar med lillfingrarna, vilket ju är rätt fånigt.

Men jag försökte hålla kvar det i tanken, snygg-springet, även när det gick allt tyngre. Sista tre km var ofantligt sega och skorna vägde bly, men jag försökte hålla stilen och räta upp mig extra när hukande stofiler och stelbenta damer passerade i högre fart.

Jag tror jag höll mig ganska fint, stilmässigt, men tiden i mål var förstås inte mycket att hänga i granen, 1;26 på 15km. Det var ganska deprimerande att stå i duschen och höra andra tjejerna efteråt, 1;18, 1:22.. fast sedan kom spring-Sofie in (http://trailsofie.blogspot.com/) och hade drämt till med 1:09 och då blev jag stolt! En gång var jag bara fyra minuter efter henne på tävling, och det är inte så hemskt längesen. Fast mycket har förstås hänt sedan dess; hon har gått framåt och jag har gått bakåt!

Men.

Skam den som ger sig!

//S

mean elbow

2011-05-16T12:26:00.001-07:00

För längesen var jag och kompisar H och M på äventyr i Bangkok. Det var ingen trevlig stad. Skitigt och alldeles för mycket folk och fyrtio grader varmt på vårt hostel. Det jag minns bäst är åskmoln över Khao San Road, billig fotmassage, wokade grönsaker till frukost, och, förstås, de roliga skyltarna. Lustigt felstavat det mesta. Vad sägs till exemepel om att ringa correct call? Kampsport var också hett och vi fick flyers för olika matcher hela tiden. En flyer sparade jag länge, den där man kunde läsa om den efterlängtade duellen mellan Fearless Knee och Mean Elbow. Tyvärr utan bilder, men ändå! Man kunde ju se dem för sitt inre öga; små män med stora shorts och vassa armbågar.

Blir påmind om detta när jag tittar på min egen armbåge. Riktigt vass och riktigt bad-looking, om jag får säga det själv. Så kan det gå när man varit på ett helt vanligt athleticspass, en helt vanlig onsdag lunch. Mean Elbow, that's me!

Apropå nåt helt annat så har nu både jag och Lars sålt av våra Vätternstarter, vilket känns som en lättnad! Dock gick min start till tråkigt underpris - till den troligen allra mest snikna finnen i vårt avlånga land. Först vågade han knappt lägga ett bud av skräck för att bli lurad, sedan började han gnälla om vilket mobilabonnemang jag använder och att det blir dyrt det här (ungefär som mormor som inte ville ringa "riks" på åttiotalet), sedan la han till slut ett skambud, som jag nu ångrar att jag accepterade. Ja, ni hör, jag varvar upp mig bara jag tänker på det!

Innan han la budet var han tvungen att resonera fram och tillbaks med sig själv om hur han skulle kunna kontrollera min identitet (vilket han läst på VRs hemsida att man borde göra!) och först efter min predikan om vinnare och förlorare i denna affär (person a köper en start för 1150kronor, säljer den för under halva priset och tar dessutom på sig avgiften för namnbytet= biiiiig loser!), blev affären äntligen avgjord.

Och nu sitter jag här och morrar. Jävla idiot. Hoppas han kör vält!

Jahapp. Nu ska jag se tv.

shopstop

2011-05-09T09:58:00.000-07:00

Fina, vårliga dagar, fågelkvitter, kattslagsmål och doften av.. ja, vad är det nu igen..? Hägg! Fantastiskt.

Fast jag får erkänna mig rätt påverkad, allergiskt. Jag brukar inte fördjupa mig i snorandet och kliandet, men just idag har det varit lite jobbigt, och igår kväll, när jag kliade så ögonen nästan trillade ut. Struma-style. Och trött och hängig, förstås. Tupplur efter jobb brukar vara lösningen men idag men idag funkade det inte, ville bara sova mer. Lars fick ut och springa på egen hand. Det passade iofs bra, så han kunde han ge sig på lite orientering - när jag försöker hänga med på sånt blir det bara gnäll (från mig då, eftersom jag suger på obanat).

Igår blev det i alla fall en liten racertur, med stopp för fika och shopping, Tyresta och Plantagen. Lite udda att knôka väskan full med Marguerit och Lobelia, men, se där! Funkade ju finemang!

I övrigt springer jag på intervjuer och funderar över viktiga saker i livet, såsom att cykla runt Vättern. Är anmäld men dåligt (inte alls!) förberedd.. och det känns ju inte något vidare.

Jag var ju inte så lite "revanschsugen" efter förra gången (i en alltför långsam grupp!), men för att kunna göra det bättre hade det förstås krävts lite mil i benen. Hittills har jag ca 6. Visserligen kanske 100 på vanlig cykel, men det är liksom inte detsamma!

Sånt är det som rör sig i mitt huvud, alltså.

Men nu, mot tvättstugan!

brake free

2011-05-05T12:24:00.001-07:00

Fortsätter tjejbloggandet med ett litet inlägg om bromsar. Bromsklossar, viktiga grejer. Viktiga gummibitar. Vid det här laget har nog provat alla sorter som finns, och några till, och inga varar längre än tre månader. Vad de än säger, de där försäljarna.

Dock gick jag på snacket ännu en gång, idag, och köpte fyra bitar gummi av bästa blandning, ja vadfan ska man göra, man måste ju bromsa ibland. 500 spänn, byebye! Får väl ser hur de ser ut om tre månader, såhär kanske?

Fast jäkla skitSaccon måste väl vara extra B, eller vad tror ni? De har även gjort fula repor i bakfälgen. Jätterepor! Har aldrig sett på maken.

Jahapp. Nu är det popcorntime här!

vårhår

2011-05-02T09:25:00.000-07:00

Eftersom det går så jäkla sopigt på träningsfronten får jag lov att fortsätta på det inslagna tjejbloggsspåret; med dagens outfit, veckans frisyr och knoppande grönsaker. Roligare än så blir det alltså inte, just nu.

Orkidén har nu blommat sedan oktober, och nya knopp fyller på hela tiden - någonting måste jag gjort rätt, jag som inte alls har hand med blommor. Egentligen.

Och i söndags lärde jag mig fläta på snedden, lite vårlikt, med tillhörande knorr. Passar väl rätt bra för ovårdat hemmaslingat hår?

Förresten så blir det lite träning med, även på annat än hårflät och klädprovning. Det går trögt, förstås, men i lördags jogg-sprang jag faktiskt med Lena, ca 18km. Inte så tokigt även om jag var som en elefant bredvid L som pinnade på så alert! Är väldigt glad att inte jag är anmäld till Lidingö Ultra nästa helg.. Hu! Ibland undrar jag, kommer det någonsin att gå lätt att springa igen?

Idag har jag även cyklat lite mer än tre mil, fast på vanlig cykel och i transportsyfte. Då räknas det ju inte. (Fast jag frös som en hund så det räknas kanske lite då.. Två grader, isande nordan och en hagelskur som jag faktiskt lyckades missa!).

Och nu står Lars och stampar i hallen, vi ska ut på kvällstur. Heja!

tJa!

vårrus

2011-04-17T13:43:00.001-07:00

Härlig helg för vårrus, för den som ville och kunde. Själv var jag förkyld och fick lov att följa Lars långpass på cykel (han sprang, alltså). Det var jäkligt jobbigt. Det borde inte vara så jobbigt att rulla lite lojt bredvid en joggare, men det var rätt kuperat och stenigt, jag är fortfarande ganska svag, och sedan så blev jag även ganska hungrig. Stackars mig! Efter två mil vände jag styret hemåt (jag lovar, jag var den av oss som hade högst puls!) medan Lars knep en mil till, på oförskämt pigga ben.

På eftermiddagen blev det så god mat och en välförtjänt tupplur. En kvart, sådär, sedan kunde jag ägna mig åt att dokumentera Finn of the Year (årets finne), medan L sussade vidare. Fast, VA, den är ju nästan borta?! Bara en röd prick? Wow! Gårdagens whisky måtte tagit kol på den.

Livet kan fortsätta.

Sedan då? Nja, inget särskilt. Men nu ska jag förbereda mig för imorgon. Intervju!

Och kolla här då.. vårens bästa!

hmm

2011-04-14T06:23:00.001-07:00

Förkylt var det här, och finnigt. Inget vidare, alltså. Fast jag känner mig faktiskt litet piggare nu, kan nog jobba imorn. Och finnen, den försöker jag torka ut. Handsprit och en timme sol, det kan väl inte vara fel? Eller så är det det. Hela kinden pulserar.

Well. Det är i alla fall inte fullt samma status på den här som på Valborgsfinnen anno 2009, den var riktigt fruktansvärd. Blä!

I övrigt kan jag berätta att Lars skaffat ny springkamrat vid namn Garmin. Jag har också fått tillfälle att ta med mig denna mackapär i spåret och det var ju faktiskt rätt kul. Det är stora ord för att komma från mig - den eviga prylmotståndaren (och nu fattar jag inte varför bloggerskiten ska hålla på och vända bilden? Men ni får väl vrida huvudet för en närmare titt).

Jo, det var riktigt kul att se kurvorna på datorn efteråt. Höjder, puls, fart, distans.. och själva kartan förstås! Kanske jag får låna den fler gånger, om jag sköter mig.

Justja. I tisdags hade jag stora planer för årets andra intervallpass (det går lite trögt, som ni märker!), men det var alltså då som snuvan började slå till och jag fick nöja mig med lite försiktig skogslunk - i vanlig ordning. MEN. Jag joggar i alla fall ungefär fyra mil i veckan nu, alltid något! Lagom till hösten kanske jag fått upp lite fart, jag hoppas, jag måste.. Anmälan till Lidingöloppet är inbetald och jag bara ska ha den där silvermedaljen.

Och nu måste jag skynda mig till franskalektionen! (Sjuk nog att missa den är jag alltså inte).

Au revoir!

vi flytt int´

2011-04-05T13:14:00.001-07:00

När man bor såhär precis i kanten av storstan märker man att det inte bara är människor som blir city-slicka och coola, nänä, det gäller även djuren. De vet minsann hur man för sig! Det gäller att ta plats och inte vika undan.. Gärna röra sig i gäng! De är ena riktiga hårdingar, allihop.

Jättepaddorna utanför porten (med biceps som får Arnold att blekna!), de hoppar flera meter när man tittar åt ett annat håll men vägrar flytta på sig så länge man har ögonkontakt. Rådjuren flyttar inte heller på sig. Ibland får man nästan armbåga sig fram, de bara står där och glor, eller skäller, som de gör ibland. Man undrar om de över huvud taget är släkt med Värmlandsrådjuren som studsar iväg snabbt som ögat? Jag har visserligen sett några springa här, men då var det hela ungdomsligan, typ tio stycken, som var ute och röjde. De hade väl varit ute och grafitti-tagat nån vägg eller hittat på annat bus.

Ger man sig av inåt skogen kan man också se att småfåglarna käkar talgbollar - mitt i skogen! Är inte det urbant, så säg? Jag tänker mig att det är ungefär för dem som för oss när vi köper hem pizza. :-)

Folk som besöker vårt område häpnar. I alla fall kinesen som kom springande med kameran i högsta hugg vid sjutiden på morgonen, bakom ett lojt travande rådjur (skulle tipsat om att det stod minst fem till bakom våra hus!). Eller som när vi cyklade hem en sen kväll och mötte diverse partyprissar och en räv i kvarteret. Partyprissarna visste inte till sig. Fan, såg du, en re-E-E-e-v! Och vi bara; happens every day!

Ja, så är det här, in the Hammarby Heights, urbant värre. Och nu måste jag lägga mig!

Hellnerbacken

2011-03-29T11:08:00.001-07:00

Vi var i Oslo i helgen, hälsade på kompisar och bodde fint vid Holmenkollen. Hade med längdskidor och såg fram emot att få testa de fina, kuperade slingor vi sett på VM-tv. VM, där norskarna sopade rent - iaf så gott som. Fan vad de kan! För att komma riktigt i stämning hade jag som tåglektyr Sverker Sörlins Kroppens Geni, ja, just han, skidåkande forskaren som följt norska landslagets stålmän- och kvinnor. Mycket intressant och fint skriven, ni må tro att man blev peppad till att åka själv! Men vad mötte oss när vi kom till Kollen?

VM i draghund! Wow! Lite ledsna var vi förstås för att knappt få åka nåt själva, men det var verkligen en underhållande gren! Grymt imponerande av alla hussar och mattar att hålla reda på linor, pulkor, djur och sin egen utrustning i denna fart. Det var ju inga blygsamma branter heller, precis. Wow! Eller, VOV! :-) Det fanns dock en jycke som inte var fullt så springglad som alla andra, det ser man direkt på första bilden. Och sedan blev det total strejk.. stackars vovven! Han fick massa skäll.

Men vi var glada iaf! Och på kvällen blev det tapasmiddag och vin! Det var också fotbollsmatch mellan Norge och Danmark, vilket märktes på stan.. Glada miner över 1-1-resultatet.

.. och just nu hinner jag inte skriva mer. Men det kanske kommer mer sen!

Tjing!

neon lights

2011-03-12T07:44:00.000-08:00

Ja, nu blir det träning á la Vägverket.. Lite åtti, väl? tyckte Lars, men så tog jag den på.. och fick genast en mera positiv reaktion. Mera åt WOW-hållet. :-) Vad tycker ni?

Idag har jag tränat på BIM - Bodies in Motion - ett PEAKpass (cirkelträning). Superfunktionellt och superkul! Man kör två och två, och med rätt sparringpartner blir det förstås hur tufft som helst. Idag blev det hur tufft som helst, i varje fall för mig; min kompis L var nämligen på plats och då måste man ligga i. Hon är liten och nätt, säkert tio kg lättare än mig, men stark som få. Rycker iväg med hela mig i dragkamp.. Idag har vi alltså dragkampat, sprintat i gummiband, lyft säckar över varann, boxats, gjort armhäv på boll, nån variant av "idioten" och en jävla massa jämfotahopp med djupa knäböjsinslag. Svettigt, som sagt!

Sedan en sväng på stan, i solen!, så hamburgare med Lars och Eskil, och nu sitter man här. Lars är på gång för ännu ett löppass - hans sjunde den här veckan, visar det sig. Av någon anledning ville han inte tala om att han varit ute och kutat i torsdags, kanske bara för att jag skulle ha vilodag? Lite lustigt i alla fall när det slutligen kröp fram. Får kanske kolla om det finns någon EA-organisation, med såntdär tolvstegsprogram? Endorphinists Anonymous, huh?

Om någon undrar hur det går med mitt spring, så, jotack, jag hankar på, med ett par-tre pass i veckan, i stillsamt tempo och ofta på bökigt skogsstigsunderlag. Jag hoppas att det gör mig stark och hållbar, det visar sig väl sedan när fartpass kommer. Är lite orolig för ondfoten som väl inte direkt gör ont, men gör sig påmind! Men det ska väl ordna sig, det med.

Nu tar vi lördag, hörrni!

God kväll!

öppet spår

2011-03-04T23:25:00.000-08:00

Måndag morgon. Knappt morgon, förresten, utan mera natt; 0350. Hoppa i skidkläderna, ta på nummerlapp, och ovanpå det; termobrallor, tjockjacka. Frukostmackor i ryggan. Har vi allt nu? Finvallade skidor, säckar till överdragskläder, märklappar, linser till mig, skidglasögon.. Ja! Det var det hela! Vi kör in till Mora C och parkerar. Biltermometern visar sex minus och tightsklädda skidlöpare kryllar, var kommer alla ifrån? Vi följer strömmen till bussparkeringen. Mot Sälen, allihop, mot Sälen!

I bussen är stämningen ganska sömnig. Ingen mer än Lars och jag verkar märka att vi fortsätter nordväst, genom Älvdalen och en bra bit till, innan vi äntligen viker söderut på en liten väg. Vi hinner bli riktigt oroliga för att vår chaffis fått resrutten om bakfoten, sen fattar vi, det var meningen- bussarna kör "vanliga" vägen tillbaks, för att slippa mötas på smala vägen förbi Evertsberg, Mångsbodarna et c. Det är ju helt sjuk trafik för denna lilla väg, när man tänker efter. Vi pustar ut och äter frukost. Försöker vila.

Väl framme i Berga by uppsöks illaluktande bajamajor och dumpas ryggsäck med skidfodral och frukostrester på ett lastbilsflak. Överdragskläderna kan vi behålla lite till, och det är tur! Minusgraderna är nu femton och riktigt bitande. Vi masar oss in i startfållan, vill gärna ta oss långt fram men folk har varit på plats sedan länge och parkerat sig och skidor. Sedan visar det sig att militärer och folk från WIBE har förtur och att vi vanliga får vänta till kvart över sju. Till slut sticker i alla fall första fältet. Vi plockar av överdraget, slänger vår rosaröda säck in i mitten och hasar så sakteliga framåt, folk är hetsiga redan nu och Lars knuffas med en annan karl, vem får stå i spåret och vem får vara bredvid? Själv känner jag mig varken nervös eller hetsig, men jag fryser! Så, när vi äntligen får starta och Lars direkt gör en utbrytning tvekar jag inte länge innan jag hänger på. Det är hemskt att frysa! Jag vill till uppförsbacken! Vill bli varm!

Lars försvinner strax utom synhåll och jag masar på i min takt, ute på kanten bredvid spåren. Man passerar många, många! Sedan börjar backen och då stoppar det förstås upp. Det är smalt och vindlande, uppuppupp. Men jag har bra fäste, gör mig jättesmal och går mellan spåren. En skåning försöker sätta P - han tycker visst jag är hetsig! -Nänänä, nu är det STOPP, bräker han, det kommer bara sluta med att du trampar av någons stav! Han är jättesur. Jag säger jag har fint fäste och behöver inte saxa som honom. Jag är försiktig! -SURE! ryter han. Var inte så sur! säger jag över axeln, varpå han morrar. Men sedan slipper jag se honom mer, skönt.

Efter backen var jag varm! Och sedan dröjde det inte förrän solen gick upp riktigt. Fantastiskt gnistrande vackert över de snöiga myrarna. Och det var bara att staka på, kilometer efter kilometer. Tyvärr kändes det ganska trögt! I nedförsbackarna märkte jag ju att mitt glid var bättre än många andras, men på nåt vis kändes det ändå trögt och kärvt när man skulle staka. Jag diagonalade säkert dubbelt så mycket som alla andra! Å andra sidan vet jag ju att stakning inte är min grej. Nedförsbackar är inte min grej heller, fast den här dagen gick det fint! Det läskigaste var bara att jag gled ifatt många och tvingades byta spår - spårbyten i hög fart är jag inte särskilt tuff på. Men det gick ju det med, med lite snygga armvevningseffekter och sånt.

Jag höll lite koll på milfarten, ända tills klockan gick i strejk. Min snabbaste fram till dess gick iaf på fyrtio! Då hade det såklart varit massa nedför, men jag kände mig ändå nöjd. Vid 45km hade jag varit ute ungefär tre och en halv timme, varpå jag började fantisera om en sluttid under sju timmar! Dessvärre började orken tryta kort därefter.. Ömmande ljumskar och krampkänning kröp på, både i triceps, vader och fötter. Blåbärssoppa och torr bullbit vid varje station gav förstås lite ny energi, men snart dippade man igen och vägen kändes olidligt lång. Alla jävla km-skyltar, fortfarande tvåsiffriga.. Varför gör jag det här? hann jag tänka många gånger. Men så passerades någon som var riktigt sliten och då tänkte jag: sådär trött är jag i varje fall inte! Och då gick det lite lättare igen.

Men klockan slutade jag kolla på. Sjutimmarsmålet var long gone, förstod jag. Men kanske jag ändå skulle förbättra mig jämfört med sist? Kilometerskyltarna blev ensiffriga, folk började öka takten, jag blev stundvis ganska ensam i spåret. Orkade inte följa spurtarna och tänkte att nu skiter jag i tiden, bara jag kommer i mål! Först när skylten visade 3km kvar tittade jag på klockan, tänkte för mig själv, nu har jag varit ute i sju timmar, alla gånger. Gissa vad klockan sa, 07:01, jomen. Och jag blev lite glad ändå, för jag fattade ju, att en ganska fin förbättring mot förra gången, det skulle det ändå bli. Vid upploppet stod Lars och ropade, heja Sofia, spurta-spurta!!!! -Jag orkar inte! sa jag, men glad var jag, inuti! Och på det mycket ovackra fotot som togs.. rimfrosthår som en kvast och tappad hållning de Luxe. :-)

Tiden blev 7:16:45. Och jag är nöjd! Men ännu nöjdare, det var Lars. Läs om hans fina skiddag på: http://teamrockrunners.blogspot.com/2011/03/oppet-spar.html
Sedan får jag väl också erkänna mig rätt nöjd med min kropp! Den är ju rätt arbetsvillig, trots allt.. måttlig träningsvärk i ljumskar och kring skulderbladen var det enda jag kände av dagen efter denna urladdning. Tack kroppen! Om det blir nån nästa gång ska du defintivt få köra lite långpass innan, längre än två mil i alla fall. :-)

bitch 2011

2011-02-21T09:58:00.000-08:00

Var för ovanlighetens skull inloggad på msn och träffade där på en ur Karlstadgänget, han hann dock inte säga mycket mer än hej och hejdå för han var just på väg till gymmet. En fast kropp är inget som kommer gratis nu när man är 33! som han sa. Känns igen! sa jag, varpå han frågade om röven ramlat ned.

Vilket den väl kanske inte riktigt gjort.. men riktigt som förr är det förstås inte, med den fysiska statusen. Om det beror på ålder, samboliv, höstens springuppehåll eller kanske en kombination, är svårt att säga. Men jag jobbar på det!

Med en hel månad fri från förkylningar och sånt strunt så har träningsminuterna nu äntligen ökats, och det är ju så kul! Jag har tänkt "vilodag" flera gånger de senaste veckorna men det har inte lyckats, särskilt inte sedan jag fick häng på två startplatser till Vasaloppets Öppet Spår! För även om till och med jag fattar att det är lite sent att börja med långpass nu, har jag ändå velat vänja kroppen vid själva grejen. Längdåkning! Hah! På måndag står vi där på startlinjen, både jag och Lars.

Jäjä. I'm on a roll! Lagom till beach 2011 kanske jag är mig själv igen, beach-bitch-me! :-)

Men först, en vilokväll! Nu och här!

fredagsmys

2011-02-19T06:42:00.000-08:00

Det är så mycket prat om fredagsmys. Det måste ligga i tiden? God mat, dessert och vin, film och godis till barnen.. det är mycket fredagsmysprat bland ungar och vuxna på jobbet, man blir nästan lite trött.

Å andra sidan brukar vi också mysa, hemma hos oss, nästan varje kväll. Och igår myste vi väl alldeles särskilt, med ett kvällstempopass på skidor. Snön nyfallet dunig och gnistrande i månskenet, spåret hårt i de många kallgraderna - och knappt en människa ute! Fantastiskt! 9,15km på 42 är nog mitt snabbaste på skidor någonsin, och jag var väldigt nöjd... även om Lars förstås var "värre" med sina 12,2km på 45 min!

Efter denna urladdning fortsatte myset med hoptrasslade långben och varsitt glas vin i badet, sedan Larsgjorda hamburgare och efter det.. hrm.. somna till American Gangster på tv (jag). Jaja. Mysigt var det iaf, alltihop, riktigt fredagsmysigt! :-)

Och idag förstås lördagsmysigt, med snöjogg i solskenet och nu fix inför 50-årsfest! Hoppas få ihop stassen (sommarklänning som förhoppningsvis funkar i sällskap med stövlar, tjockare strumpor och kort kavaj). Yeah! I'd better get goin'.

So long!

/S

greppet direkt

2011-02-13T12:27:00.001-08:00

Han övningskör, fästmannen, och i helgen har vi haft en fin liten Ford att träna i. Särskilt passande i och med det härliga snöfallet i fredags - gissa var vi styrde kosan på lördag morgon? Jomen; Lida friluftsgård, för några sköna mil; först i bil, sedan på skidor. Vilken dag! Och, som ni ser, lill-sport ger fint tioitvå-grepp, även på ratten. :-) Turligt, eftersom vi senare under dagen också fick göra en snödrivefickparkering de Luxe, vilket verkligen krävde verkligen säkert rattande. Men så är det ju en duktig elev också!

Vroom!

Skidåkningen var skön men ovan, och jäklars så mycket folk i spåren! Som att åka Vasaloppet, ungefär. Jag tycker om att vara lite för mig själv sådär i skogen, men det var inte att tänka på i Lida. Nåja. Spåren var fantastiskt fina, alldeles nydragna. Och solen!

Någon som kände sig ensam i spåret, däremot, var en svartvit liten jycke som verkade kommit vilse. I full galopp kom han mot oss, för att sedan tvärnita, yla sorgset, irra hit och dit, trava med oss en bit, stanna och yla igen.. ja, det var ett rop på hjälp. HUSSE, MATTE, VAR ÄR NI?? Ja man undrar hur det gick, vi led med den lilla kraken.

På kvällen var det släktkalas och idag bestämde vi oss för en favorit i repris. Lidas långspår igen, fast vi klev på i Brantbrink i stället för Lida, för att slippa ifrån bilkö och parkeringskaos. Ett smart drag! Men spåren var rätt sönderkörda och kroppen mör, så det blev ingen snabbtur precis: 18 km på 1:29. (Ja, Lars hann förstås några km till på den tiden.. orättvist, är vad det är!).

Efter lunch och vila blev det så ytterligare biltur (börjar få ischias av allt sittande - ouch!), sedan lämna bilen till hyrstället och jogga hem. Det var åtta minus och minst sagt bitande vind.. 25 raska minuter fick räcka för mig medan Lars, som vanligt, avverkade några km till (hrm. Det är en viss obalans i detta förhållande - jag orkar för lite, helt enkelt!).

Men nu ser jag fram emot läggdags, nöjd och trött efter skön helg. G'night!

inte alltid som man tänkt..

2011-02-06T10:16:00.000-08:00

Förkylt är det här! Inte jätte-, men tillräckligt för att inte kunna springa. Tråkigt!

Så under helgen har jag underhållit mig med att kolla in andra som motionerar. Längdåkare i dåliga spår vid Ågesta. Joggare, lite varstans (eller snarare överallt!). SM-tävlanden på tv. Läst träningsbloggar och hejat på Lars (som just nu avverkar helgens längre pass). Vi har förresten också varit ända ute i Bromma och tittat på sportgrejer på XXL! Är inte jätteförtjust i såna där megastores men det var ju kul att kolla. Och bra var det, förstås, att man kunde köpa springstrumpor för en femtiolapp! Sedan köpte jag ett snyggt linne också, i mera vanlig prisklass. Ska testa det på pump imorgon! Visst, jag e förkyld, men lite stå-på-stället styrka ger väl knappast TWAR iaf.

Apropå sjukdomar och andra farligheter så mötte jag i fredags morse Anorektikern. Hon rör sig längs min cykelväg någon gång ibland, på morgonen. Man ser henne på långt håll, en liten figur, ett skelett, som rör sig i en långsam jogg. Tights som fladdrar och ansiktet vitt, så vitt, under stora mössan. Hon ser förskräckt ut, flyttar sig långt ut i kanten, blicken alltid ned.

Tänk att bli sådär koko? Och att inte kunna bli kvitt det, kanske inte någonsin?

Fifan. Genast släpper jag tanken på att bli lite lättare och kunna springa lite fortare [hon verkar ju inte kunna springa fort alls!] Hrm, hoppsan. Men allvarligt! Jag är glad ändå över att vara av stadigare sort och äta all god mat och lite till. Och orka massa grejer! Det vore väl trist annars.

Men nu måste jag skölja ur hårfärgen som jag nästan glömt.. Ooopsi Daisy, danki waahl!

//S

20,5km

2011-01-30T09:13:00.000-08:00

Jäpp, det rör på sig! Inte går det fort, men det är ju inte meningen heller, inte än iaf. Lång, långsam lunk, eller rolig langkjöring, för att säga som norskarna, fast det är förstås jogg det handlar om nu... Men ändå. Är så glad över Lars som peppar och drar mig med - som jag gnäller! De dumma skoinläggen, den tunga kroppen, de stela benen.. Men sedan lättar det lite och när jag fattar att jag faktiskt kommer orka jogga hela två timmar så är det nästan så det går att öka lite. Lite.

Men i alla fall. Jag är på gång!

I helgen har Lars lilla pojke varit här. Han är inte så liten längre, åtta år. Men ändå, minst i gänget. Vi har varit lite kulturella. Och varit på McDonald´s. Och sett film och ätit popcorn. Trevligt!

Men jag ôrker inte skriva mer nu. Ska iaf lägga in en bild på fantastisk blomma jag fick av L när vi flyttade ihop. Den blommar nu för andra gången och det kommer bara fler och fler knoppar.. nu femton vackra blommor! Fina fräna tungor, tycker jag.

Born to Run

2011-01-23T05:35:00.000-08:00

Dagen idag har hittills bjudit på följande:

sovmorgon
helgfrukost
telefonprat med kompis M
disk
diverse Blondielåtar
skogsjogg
dusch
raggmunkar med sylt och grädde
mera disk

Bortsett från disken så har det varit en trevlig söndag! Men ännu bättre blir det; när Lars kommer hem från sitt långpass med gubbarna (http://teamrockrunners.blogspot.com/) finns nämligen planer på restaurangbesök och bio! Yeah!

Men det jag egentligen ville skriva om idag är den julklappsbok jag håller på att läsa. Den är verkligen något att sätta tänderna i för alla springintresserade - alldeles särskilt för dem som gillar att springa riktigt långt! Inledningsvis var jag rätt skeptisk, det var så mycket hitta-på, tyckte jag, även om det visst var fängslande och rätt kul skrivet. Springande folkslag, helt vansinniga ultralopp och diverse anekdoter och kopplingar till djurvärlden och människans utveckling. Visst, underhållning, men hallå..? Men sen så googlade jag Tarahumara-folket, 100mile-loppen som omnämns och figurer som t ex the Dipsea Demon.. och, vet ni vad, they are for real! Even Barefoot Ted! (Han har en egen hemsida, http://www.barefotted.com/).

Plötsligt ser jag Born to Run med nya ögon. Och suger åt mig som en svamp! Om träningsskons uppkomst och ve, om varför människan är byggd för att löpa, medan andra arter inte springer alls - eller gör det jävligt fort men inte långt.. om norske Mensen Ernst som sprang från Paris till Moskva efter en vadslagning, året var 1832 och det tog honom 14dgr... Ja, ni hör ju själva! Highly interesting!

Men nu har L kommit hem och det är dags att fortsätta dagen!

Skön söndag, till er!

fredagsmys

2011-01-15T01:33:00.000-08:00

Eftersom jag varit uppe i ottan och joggat till jobbet igår, blev det så att jag åkte t-bana hem, i träningskläder. Fredagsfint var det, i vagnen. Damen intill i päls och högt hår, mannen mitt emot i kostym och blanka skor. Där satt jag i slitna träningsskor- tungt beväpnad med fredagsmysattiraljer såsom ett sexpack folköl och ostbågar. Jag kände att jag passade in!

Eller inte. Men vad gör väl det?

Hur som helst. Jag joggade till jobbet igår, det har nu hänt två ggr på två veckor. Det är stort för mig! Det är väldigt mycket motstånd att övervinna sådär tidigt på morgonen, om man heter Sofia. Man är inte riktigt vaken, man är hungrig, man har bråttom.. Ja, sånt. Men. Nu har jag alltså provat två ggr och det har gått bra! Så det kanske blir en ny vana, nån gång ibland sådär. Och känslan är ju oslagbar, när man är framme, nyduschad, och får sätta sig med en kopp kaffe, smörgås och hela fina fredagen framför sig! Eller hur?

Men nu är det lördag och vi ska ut och skida! YEAH!

/S

super Dario

2011-01-12T10:59:00.000-08:00

Det är kul med all skidåkning på tv nu, tycker jag. Men svenska skidåkare i all ära.. mina favoriter är några andra.

Lars, han har suckat åt mig som hejat på Dario bara för det fina namnets skull.. Dario Cologna, smaka på det! Colognedoftande vokaler, tjusigt värre. Och från det vackra Swiss, dessutom. Men se, hade jag inte rätt? Jomen. I år vinner han allt! Super Dario, heja!

En annan som vinner allt är super Marit, hon är också min idol. Gutsy lady! En sådan urkraft!!!

..och vilka muskler sen! Jag är imponerad!

Ja, det var väl ungefär vad jag hade att säga idag. Eller, förresten. Jag har beställt nya skor med, som jag spänt väntar på. Såhär fina:

Bye!

2011

2011-01-05T10:47:00.000-08:00

Vi pratade om att sätta mål för 2011, jag och Lars. Precis som så många andra. Precis som många andra började vi också med det klassiska: I år ska vi börja träna, gaddämmit! Sedan kom vi på att vi ju faktiskt brukar göra det, ganska mycket. Så det kanske inte var något bra mål.

Så, vad?

Jo, det som jag tänker, är att foten ska hålla sig, och att jag ska kunna springa Lidingöloppet på silvertid i år. Och en slät mil lite snabbare; under 44 minuter, det vill jag ha som mål. Men, först av allt (och förutsatt att snösäsongen håller i), så ska jag bli lite bättre på att åka längdskidor och åka öppet spår! Förra gången tog det nästan åtta timmar, jag tror jag kan bättre! Den här gången ska också Lars få köra i egen fart (han var min hare sist.. stackars honom!), det kommer gå undan!

Sedan så behöver jag byta jobb med. Jag SKA byta jobb, rättare sagt.

Det blir mina mål, för 2011.

Vad gäller längdåkningen så har det övats lite under julledigheten. Vi var t ex i Sälen några dagar och då åktes det en hel del (ända tills vi var på jävla Lammet och Grisen och jag blev magsjuk..), och det känns ju som om det går framåt, även om tekniken är dålig. Uppför är väl egentligen min enda styrka, jag får med mig skidorna och springer förbi många, i alla fall när jag har fäste. :-)

Nåja.

Annat, från Sälen:

Jag blev förtjust i en randig, färggrann mössa. Dock hade jag nyligen inhandlat en färggrann, orandig mössa, så jag nöjde mig med en något mindre färggrann, icke randig, bandana. Eller banderoll, om man ska säga som kompis M (som ofta får ord om bakfoten. Ett annat exempel är fontanell som en gång, inte alls otippat, blev pantalong).
Vi hittade ett riktigt mysigt café, något helt annat än överbefolkade trista topp- och våffelstugor. Vi köpte hem bulle och semla och beslutade oss direkt för att luncha där nästa utförsdag. Nu blev det ingen nästa utförsdag eftersom jag låg hemma, sjuk. Men nästa gång!

På nyårsnatten discodansade vi stilfullt (jag i vandringskängor och kjol!) till dåligt coverband. Fulla ynglingar i kostym och fluga gjorde sitt bästa för att toppa men det var förstås inte lätt. :-) I backen, fräsigt fyrverkeri och fackelbärande utförsåkare. Fint! Strax efter tolvslaget smsade Lars kompis H och satte standarden för 2011, sub 2:05 på Lidingö! De får att stå i, de där två!

Efter ha skaffat längdåkningsskav på hälen skaffade jag strumpor, avsedda för just längdåkning! Visst är det helt otroligt? Mycket exklusivt, med massa olika komfort- och vad det nu var för några -zoner, dessutom gjorda i ett material som EJ LUKTAR! How about it, huh???

Jäpp. Jag ôrker inte skriva mer.

yeah!

2010-12-28T13:37:00.000-08:00

Nöjd jag, i Hovfjällssol.

Visst är det nåt visst, med den värmländska naturen? Skogen - som sträcker sig nästan hur långt som helst! Snön! Fryken, som ångar varma slöjor.

Idag många minus, strålande sol och finfina förhållanden i backen, och jag hade fått låna riktigt varma, goa thermokläder. Faktum är att jag aldrig frusit så lite i skidbacken, tack David! Jävla skalplagg kan dra åt skogen, nästa gång är det jag som satsar på rejält fodrat. Sådetså.

I bilen upp lyssnade vi på P3 morgonpasset. Hanna och Kodjo hade en fakir på besök i studion. Det var lite läskigt. Hanna ojade sig väldigt. Det är rätt lustig med hennes bonnvärmländska sätt. Men jag gillar'na, hon är som hon är, helt enkelt.

Men nu orkar jag inte skriva mer. Här kommer bilder istället! Håll tillgodo.

runtime error?

2010-12-26T10:22:00.000-08:00

Är hos föräldrarna för lite mellandagsvila. Det är lugn och ro, men också lite gnabb. Bland annat har morsan skällt på mig för att jag vallar, Du förstör skidera!, och jag har skällt på henne för att hon inte rör på sig. Till exempel provade hon idag en armhävning mot vägg och konstaterade: Nej det gick inte, jag driter i´t!, vilket jag då tyckte var felaktigt. (Obs! Våra ordväxlingar gör sig inte på annat än värmländska, hoppas ni fattar ändå).

Trots gnabbet är det ganska trevligt. Jag har pysslat också!

Bakat bröd med låtsassaffran (fuskkrydda från Tunisien; gav färg men noll smak), och kånkat tv i femtiokilosklassen, tillsammans med brorsan. Två trappor ned och en trappa upp.

Jag har också åkt lite skidor på längden och rotat i gamla papper.

Bland de gamla pappren hittade jag träningsanteckningar, eller, snarare, årssummeringar från 1996 och framåt, 2002 var nog sista året. Antal pass och km per vecka, eventuella lopp och eventuell "låtsasträning" (annat än spring gilldes liksom inte på den tiden, även om jag nog la ganska mycket tid på aerobics, gympa och sånt). Och för varje år, viktstatus och eventuella mål. Efter en period med mycket öldrickande i London stod det, fett understruket; är jag inte är nere på 65kg innan juni ska jag fanimej sluta äta! Där ser man. Jag hade förträngt dessa weight-issues.

Jag sprang en jävla massa, året om. Jag minns det så väl. 7km-rundan eller 9km-varvet, ibland fem dagar i veckan. Någon vidare kvalitet var det dessvärre inte. Alltid samma. Samma fart, samma sträckor, samma lunk! Det syns också på tiderna. Milloppen gick alltid på >50 och femton km Götajogg var rena döden.

Jäjä. Det är tur man blir äldre och snyggare. Eller iaf smartare!

Här, en bild på min stilige fästman, på självaste julafton. En riktigt rockrunner även om han denna dag utmärkte sig mest genom sin snowrunning! Jag hade stora problem att hänga med i djupsnön. Vilket iofs även kan ha med mitt 8v-springuppehåll att göra också.

jullov!

2010-12-21T12:40:00.001-08:00

Jag har jullov, mitt första på många år! Mitt jobb är på terminsbasis, och nu är den slut, höstterminen. Väldigt skönt! 2½ v, sämre kan man ha det!

Min fästman är också långledig. Vi har pratat om att åka bort, lite längre. På förslag var nån Kanarieö, och cykling. Eller storstad, NY, till exempel. Det vore coolt. Sedan såg jag restplatser till fina Salzburger Hof och blev sugen på det..

Nu pratar vi om att åka bort, men något kortare. Pengar, de tar slut så snabbt! Saker kostar. Badkarsblandare som oväntat går paj, julklappar, CSN. Mat. Ni vet! Nu pratar vi om norra Värmland. Dalarna. Inte fullt lika exotiskt, men helt ok för den som gillar skidor, på längd och tvär. Och det gör ju vi. Så får det bli!

Det andra tar vi sen. Storstäderna. Bergen. Värmen. Det finns ju så mycket kul! En cykeltur, kust-till-kust, i USA. The Transalpine-run (obs, inget för mig!). Vandring i fina berg. Sydamerika, Australien, den där häftiga nationalparken i Utah..

Jäjä. Nog drömt. Först och främst ska jag bli bacillfri! Först och främst ska jag orka med lite skidor under ledigheten! Och julaftonsjogg, om vilket jag ännu inte gett upp hoppet. Min tradition! Det vore också kul att äntligen få inviga träningskortet på BIM, vilket jag impulsköpte just mellan två förkylningar för någon vecka sedan.

Ja, jag är så besviken och frustrerad över den här jävla kroppen som just nu tål ingenting! It ain't me! Jag säger som Fröding: Jag tror jag går och hänger mig!
http://www.youtube.com/watch?v=T1lvMJ-l0_A

GONATT!

sjukt sjuk

2010-12-18T08:45:00.001-08:00

..när man äntligen började se ljuset i tunneln och tänka: till helgen, skidor! Till helgen, jogg! så small det till igen; tredje omgången feber och snuva. Den här hösten har verkligen gått i förkylningarnas tecken, vet inte vad som hänt med immunförsvaret? Det verkar ha samband med springbristen. I oktober blev foten ond och jag slutade löpa, och efter det har förkylningarna avlöst varandra. Sjukt sjukt, är det. Och jäkligt tråkigt.

Cyklat har jag iaf gjort, till och från jobb. Lite luft måste man ju ha och t-banan är väl inte det bästa stället att hänga om man vill undvika baciller. Jag vill förstås alltid undvika att kliva ner i underjorden; trängsel och åksjuka är högst otrevligt! Lång tid tar det också.

I år har Sthlms stad plogat ganska bra för tvåhjulade. Jag har också blivit lite tuffare i halkan. Och i trafiken! När jag först flyttade hit var Hornstullssträckan läskig, med hetsig trafik och opålitliga bussar.. nu kan jag faktiskt tycka det är riktigt kul att kryssa mellan filer och bilar, på värsta cykelbudsmanér! Och ungtupparna som hetsar vid trafikljusen, på mtb och heldubbat, kommer man ofta ifatt och får köra om uppför Västerbron, nästan så man skäms lite å deras vägnar.

Men nu ska jag försöka mig på en stilla promenad med Lars. Lördagsgodis, behövs!

/S

tji

2010-12-07T00:09:00.001-08:00

Där fick man på moppo direkt för att man sa att man var frisk. Jag blev genast sjuk! Men, efter en febertoppig gårdag verkar det nu ha vänt, i morgon ska jag nog vara back in business.

I söndags kväll premiärade jag på längskidor! De första turerna brukar vara väldigt skakiga; jag är ju inte någon skidåkare, egentligen (vilket jag alltid noga vill poängtera). Men, faktiskt, det gick ganska bra! Visst, lite bambikänsla, som förstärktes av noll valla och dåliga spår, men inte alls det vanliga premiärskaket. Det gick att hålla lite lagom joggfart och jag dog inte i nedförsbackarna.. Ja, det kändes ok! Med bättre spår, lite valla och mera träning ska jag snart kunna få fart på skidorna. Är ju lite sugen på att åka öppet spår igen! Å andra sidan pratar vi om att åka till Oslo och Holmenkollen och titta på världscup just den helgen.. ja, vi får se! Skidor blir det, på ett eller annat vis.

Imorgon ska jag till Solna igen för att få mina skoinlägg. Är ganska spänd på hur det kommer kännas! Jag ska ta med mina träningsskor, för att passa av storleken, antar jag, men fick plötsligt samvete över hur slitna och stinkiga de var, favoritskorna. Jag slängde dem i tvättmaskinen! Nu är de som nya, faktiskt helt fantastiskt vita, men det är väl tveksamt om de går att springa i något mer. Men nästa par skor också kommer väl också att vara Asics och nästan samma modell så det ska nog bli bra.

Jahaja. Nu ska jag nog ta mig en nypa luft. Men först, en liten video som kanske bringar lite julstämning.. Drengerne fra Angora, såklart! I just can't get enough!

http://www.youtube.com/watch?v=3hWAFFFEAJ8&feature=related

chill

2010-12-01T09:02:00.000-08:00

Så blev det vinter ändå, på riktigt!

Och frisk är jag, och snart foten med, tack och lov. Det var ingen fraktur, som först trotts, bara klämda nerver! Det konsterades efter röntgen med magnetkamera. Det var en ny upplevelse för mig, den där kameragrejen. Fötter och ben fick åka in i ett rör som förde ett fasans väsen, ja, det var riktigt skrämmigt - ända tills jag somnade (jag har ju en viss fallenhet för sådant, särskilt kring klockan tre på eftermiddagen). Så även idag när det skulle gjutas för inlägg. På mage fick man ligga, med fötterna inkletade i härligt ljummet gips.. zzzZZzzz.. fast ingenjören babblade på så det var bara att rycka upp sig.

Förresten så fick jag punka idag, när jag var som allra längst hemifrån. SkitSolna! Som tur var fanns en sömnig cykelhandel ett par kvarter bort och affärsinnehavaren verkade bli glad över lite arbete; slangen bytt på en kvart medan jag roade mig med att kolla på Orbearacers i prisklass 70-90 000. My oh. Sedan var det bara att vända styret hemåt. 15km och -10, tårna domnade strax bort, och vaknade inte ens i sista uppförsbacken där man brukar bli genomsvettig. Jag var förresten genomsvettig, om allt utom fötterna. Svårt att hitta nån slags balans i cykelkläder på vintern.

However. Nästa vecka ska de vara klara, skoinläggen, och då ska jag snart ut och springa igen. Hoppas det blir bra! Märkligt så halv man kan känna sig när man inte kan?

Nu, till tvättstugan!

/S

krasslig

2010-11-10T02:09:00.000-08:00

När man är hemma och sjuk kan man roa sig med olika saker. Se film, spela tetris på mobilen, läsa bok. Eller varför inte baka vaniljbullar, skotta snö eller tvätta soffklädsel? Det kan vara lite svettigt kanske, i alla fall det där med att skotta snö, men när febern har lagt sig knappast skadligt Frisk luft, hälsosamt och stärkande!

Stillhetsvila är svårt. Men nu är jag snart frisk.

Det var nåt mer jag skulle skriva om. Dessvärre försvann det, just nu.. Här kommer i alla fall en bild från gårdagens snökaos. Visst är det vackert?!

//S

uppdatering..

2010-11-08T02:26:00.000-08:00

Det har varit en sömnig period för bloggen. Både min egen och andras, vad det verkar. Men nu, dags för uppdatering! Bort med länkar till sovande bloggar, in med nytt, inspirerande! Och så ska jag berätta lite om hösten, den som inte alls varit sömnig utan precis motsatsen.

Jag har sprungit så jäkla mycket! Inget konstigt med det, tänker ni som känner mig. Mycket spring, det har det alltid varit. Men nu är det annorlunda. Inte bara stillsamma må-bra-turer, som förr, utan hårda intervaller och långlånga vändor, för att bli starkare, snabbare, tåla backar bättre.. Och det har gett resultat! Det var knappt jag vågade tro att det var sant i Lidingöloppet, det gick ju så lätt! Jag höll ihop hela vägen; utan kramp, utan stopp (tidigare har jag i princip självdött vid 20km). Helt otroligt! Sluttiden blev 2:39; tjugo min förbättring, och det var nästan så jag ville fälla en glädjetår vid mållinjen. Vilken känsla!

Sedan har det rullat på, med flera smålopp, och, faktiskt, med en och annan placering. En helg gjorde jag och Lars en utflykt till Nyköping. Där var det stadslopp, och vi bestämde oss för att ställde upp. Känslan var inte alls bra innan, jag var seg och trött, men det var bara att köra. Lars blev nia och jag vann! Visserligen utan elit på plats, men ändå! Det är ju något särskilt med att svänga in på upploppet och höra sitt namn ropas ut i högtalarna.. Här kommer så första dam, Sofia Eskfeldt.. i alla fall för mig, som inte tagit en enda medalj sedan finalen i 60m i femman.. Även Hellasloppet några helger senare var en upplevelse; det är vår hemmaskog och således bara att ösa på. Jag blev första dam i motionsklassen! Och tiden, 46 min, på den rejält kuperade banan, säger att nytt pb på slätt underlag finns inom räckhåll. Under 44?

Men. Allt roligt har ett slut! Springet fick ett abrupt stopp nu för nästan två veckor sedan, när jag fick akut ont i min stackars trötta framfot.. Men, skam den som ger sig. Tid hos ortoped väntar och sedan troligen avgjutning för inlägg, förhoppningsvis ska det hjälpa. För springa, det bör man!

Så just nu är det lite småtrist, och just idag ännu mer så eftersom jag är genomförkyld och hemma från jobbet. Men jag ska inte klaga! Har just haft en fin vecka på Kreta, med mor, far och kompis Mallen. Vi har turistat och vandrat (berget Ida, 2456m), badat och ätit gott, varje dag. Mmmm!

blixtar och dunder!

2010-08-09T14:47:00.001-07:00

20100807

Vår Dag!

Ringar och André Clouet hemma, fin middag på Ruby's, sedan coctails på Debasers uteservering - ackompanjerat av tusentals blixtar och hällande regn. För oss!

hi-tech

2010-07-19T12:42:00.000-07:00

Fan, det gäller att hänga med! Det är trådlöst och pekskärmat, snart ska vi nog slå till på en feting-platt-tv också, 42" får det väl vara åtminstone.. och bredbandstelefoni och vad mer man kan behöva för en någorlunda dräglig tillvaro i stan.

Vänta bara!

Förresten så undrar jag om det verkligen inte är nån mer som upptäckt Grabbarna från Angora på tv? Tyvärr finns inte så många klipp på nätet; det jag hittat har inte heller varit textat och då blir det lite tufft för den som inte snakker dansk. I alla fall så är det väldigt kul, särskilt när drengene tränar cykling och spelar boogie-woogie på piano!

See ya!

sommarlov

2010-07-18T13:12:00.001-07:00

..och vilken sommar sen! När vi kom hem från Frankrike trodde vi nog vi skulle missa det bästa av den svenska sommaren; vi hade fullt göra inomhus, med att renovera sovrum, och tid tog det, flera dagar. Men sedan var rummet plötsligt klart, och solen fortfarande kvar!

Så vi passar på! Utefrukostar, sköna dopp, Gröna Lund, skärgårdsturer, korsord, förmiddagsjogg.. Man blir bortskämd!

Och jag trodde jag hade massor att skriva om men jag orkar visst inte. Så gonatt då!

ssSSss

on the roll

2010-07-06T04:28:00.000-07:00

Så var den redan avklarad, årets långsemester. Så himla lång var den förstås inte, 12 dgr, men ändå - vi hade ju sett fram emot den så länge! Tio tvåhjulsdagar och två dagar riviera, den perfekta semestern för sådana som oss.

Åttio sköna mil på slingrande vägar, backar upp och backar ned, över höga collar och genom tunnlar. Mestadels i strålande solsken men ett par gånger med orage (regn och åska!). Vi träffade också på nysnö och fick bära cyklarna vid ett tillfälle. Och bott har vi gjort, på hotell, vandrarhem och allt däremellan; i medeltidsbyar och skidorter. Från kullersten och fårskit till skatepark och glaciärskidåkning, stora kontraster men alla med imponerande bergstoppar som fond.

Vi testade också på ett par klassiska etapper såsom Alpe d’Huez. Då får man cykla uppför i 14km, i en snittlutning av 10%. Det låter kanske inte så mycket och ser inte så farligt ut när man är på väg upp.. men på väg ned är det brant så det räcker! Många kamikazecyklister körde 70 km/h mellan kurvorna, själv bromsade jag så fingrarna domnade. Coward-style! Uppför gick i alla fall rätt okej; inte fort, men det var inte många som körde om (2 st! Den ena var Lars).

Sedan så kom vi tillbaks till Nice, där vi hittade ett hotell till reapris, parkerade cyklarna och roade oss i dagarna två. En tur till Monaco, besök på Musée Matisse, och så en massa gott vin förstås. På stranden fick vi många beundrande blickar, bonnbrännan gick inte av för hackor! Inte Lars badkonster heller.

Men nu orkar jag inte skriva mer! Kanske ska kolla hur det går i matchen, 1-1 hörs det?

Au revoir!

___________________________________________________________

desperate housewife?

2010-05-31T13:16:00.001-07:00

Det är mycket man ska kunna som husfru. Ena dagen blommor och blader, andra dagen riva väggar. Men roligt är det! Och, förhoppningsvis, ännu roligare när det blir klart. :-)
.

Det är en fin lägenhet vi har, även om det behöver tapetseras och grejas lite varstans. Öppen och ljus och rymlig (trots liten storlek), med lummig gård och nära skogen. Perfekt för oss naturfôlk.
.

Nu längtar jag bara till imorn, när Lars kommer hem. Man har ju liksom vant sig, vid att vara två. :-)
.

Nattinatt och ha det gôtt!

ssSs

(s)kohandel

2010-05-21T12:33:00.000-07:00

Den här veckan har jag lärt mig att fynda skor från England. Årets ranson av Asics till mig och Converse till Lars, till ett pris som sammanlagt underskrider kostnaden för ett par Asics 2150 här hemma. Med frakt och allt! I'm amazed.

Så, vet man bara vad man är ute efter, kolla in http://www.amazon.com/uk
Leverans inom en vecka!
.

Den här veckan, eller snarare, idag, har jag också luktat på den mest stinkiga disktrasa som någonsin existerat. Det var verkligen helt groteskt, jag dog nästan! Vet inte än, men mjölk misstänkes, massa mjölk; i kombination med "spillig" tonåring. Och gassande sol på det.. Fy fan i helvete!
.

Den här veckan är jag också väldigt glad över att det plötsligt blev sommar! Bara sådär! Det grönskar och doftar och vi har hört göken och jag har haft min första fästing och det går att cykla och springa barbent och -ärmat.. Visst är det underbart!
.

Den här veckan har jag även sökt hantverkare för att få hjälp med tapetsering och målning av vårt rosa rum. Vi har fått nog av rosa nu. Först hade jag en engelsman på tråden, han verkade bra men hade inte en minut över förrän i augusti. Så fick jag tips om en algerier men han skulle vara så svår att prata med.. så googlade jag istället lite och hittade en firma som lät stabil och bra, med ett svenskklingande namn. Så mailade jag fram och tillbaks med firmamannen och det verkade schysst.. men nu ringde han upp och gissa om det blev språkförbistring de Luxe. Det svenska namnet var inte alls svenskt utan kanske kurdiskt. :-) Nåja. Jag tvivlar inte på att han kan tapetsera, men det är ju ändå en fördel om man förstår varandra när det gäller kostnader och avtal och vilket förarbete som behöver göras.. Jaja. Det blir säkert bra.
.

Men nu orkar jag inte skriva mer, inte den här veckan i alla fall. Just nu har jag hemmamyskväll helt allena och ska sätta mig och stirra på teven en stund. Och kanske äta något gott! Popcorn?

Gokväll!

weak as I am

2010-05-12T10:44:00.000-07:00

Den här våren har förkylningarna duggat tätt och det blir ingen ordning med någonting, iaf inte på träningsfronten. Det ska väl bli bra så småningom, det fattar ju jag med, men just nu och här så är det bara så jävla dötrist! Som grädde på moset är jag blekare och glåmigare än någonsin, folk måste undra vad som hänt. Jag gör det iaf!

Det är synd om människorna, som man säger, om man heter August. Eller So-Fia.

Och annars då? Jo, vi har sett Jace, oh-Jace, och jag fick en cd, signerad och allt. Konserten var egentligen ganska trist; långsam, låtarna lät lika.. Visst, de var duktiga, duktiga musiker, skön sångarröst, men jag tröttnar när det inte finns någon action. Först när Bad Things äntligen kom, brände det till! Och vid extranumret, en Stonescover..

Men varsågod, det äckeltuffa introt (hoppas ni hör låten, jag gör det inte här! Högtalarlöst):

http://www.youtube.com/watch?v=vxINMuOgAu8

Och såhär såg han ut på riktigt:

springtime

2010-04-08T12:27:00.001-07:00

Vår, det är ju det bästa! Och påsken, en av de trevligare helgerna - i alla fall i år! Snö, sol och snowboard, grillkorv och gott sällskap.. what more could u ask?

Hovfjället, det var några år sedan sist. Men det var sig likt! Man åker brant-avsats-brant-avsats-brant, och sen liften upp igen. Det går rätt så fort, att åka ned alltså. Liften, däremot, är långsam. Alldeles extra högt går den med, över ett gatt, och man får inte den minsta lust att hoppa ur stolen. Inte jag i alla fall.

Och nu orkar jag inte skriva mer!

//S

stjärnor på slottet

2010-03-18T13:03:00.000-07:00

Det var alldeles fullt av stjärnor igår, vid slottet, så vi for dit. Och minsann! Där var de, alldeles livs levande; Charlotte Kalla, Marit Björgen, Petter Northug, Emil Jönsson, Marcus Hellner! Axel Teichmann och Cologna-mannen (visst är det ett vackert namn?!). Magdalena Pajala och Justyna Kowalczyk. Det är ju nästan som om man känner dem lite på riktigt, efter många kvällar tillsammans i tv-soffan (de var förstås i tvn och jag i soffan, men ändå!). Men jag är lite förvånad, för de är små människor, nätta. På tv ser de ju så grymt stora och starka ut! De är förstås grymt starka ändå, men... mindre!

Eller så är det man själv som är stor. Så kan det ju också vara.

Vi såg förresten Tomas Wassberg också, men han var precis lika skäggig IRL som på tv. Han är visst spårman nuförtiden och stod vid sin tråkkemaskin, med bister uppsyn. Förstås.
.

Sedan lurade jag med en ganska så skeptisk Lars på hans livs första spinningpass. Man fick låna pulsklockor och jag märkte direkt att det gick hem, jävlar vad han körde, det blev en sjö under cykeln. Jag tog också i, ganska ordentligt, men blev lite sur på mitt ur som först hakade upp sig på 62 och sedan 167. Hrmph!

Och idag har vi sprungit. Men det går dåligt, jag är stel, så stel. Ont gör det!

Nu ska jag lägga mig! Nattinatt.

/S

Ps. Här får ni se en härlig bild från förra lördagen, en verkligt perfekt dag! Östkusten har sin charm, trots allt.

vinter 2010

2010-03-06T13:00:00.000-08:00

Tjugo minus, klockan tjugo över sju, på väg till jobbet. Visst är det vackert? Notera rännan i isen! Full av isskärvor (som tyvärr inte syns här). Stadshuset! Storkyrkan, Riddarholmskyrkan och Tyska kyrkan!

Det är allt en fin stad ändå, det här.

Just på bron ser jag också varje morgon ett gäng lustiga personer. Det är Långa Farbrorn med portfölj och långa kliv, tanten i svartvit-rutig kappa och röd jokerhatt, och så min arbetskamrat förstås, hurtig och rask. Jag brukar plinga och ropa godmorgon.

Rätt gemytligt, är det, där på bron. Då har man inte heller så långt kvar, när man är där. För det är en lite jobbigare cykelväg än jag är van från västkusten; mycket mera backar och bitvis en jävla massa trafik. Och så lite sisådär med plogningen.. Fast det har blivit bättre!

Men nu hör jag att min L håller på att go wild med gitarren, I'd better save it!

Vi hörs.

bad day

2010-02-28T10:30:00.000-08:00

Så blev det tö, som så många längtat efter! Vår! Tre plus, regn, decimeterdjupt slask och tjocka, visst är det härligt? Underbart för alla frusna människokrakar.

Eller bara jävligt dötrist. Tötrist! Om någon skulle fråga mig.

Och, till sist, ett soundtrack för idag, eller för alla möjliga dagar när livet är besvärligt. Så som det kan vara för oss tjejer ibland:

Spilled the coffee
broke her shoelace
Smeared the lipstick on her face
She slammed the door and said I'm sorry
I had a bad day again

http://www.youtube.com/watch?v=WeHxltQRi5E

Fullt av nödrim och.. tänder! Som synes.
___________________________________________
För övrigt vill jag bara säga att det inte alls är särskilt trist, över huvud taget. Livet alltså. Det är bara vädret som suger elefant!

Men nu måste jag heja fram femmilarna på tvn. Tjing!

only in Stockholm, part II

2009-12-20T08:04:00.000-08:00

...skidar man mösslöst, och i jeans (okej, jag vet att det sker på andra platser med, typ i USA).

...skidar man medsols.

...är alla hundar okopplade, även de som nafsar (och hussar och mattar blir arga om man åthutar).

...sitter man i sin varma bil och tittar på när sex personer med handkraft försöker få loss en bil som hamnat på tvärsen.

Och, förrresten, så finns det väl ingen annanstans där instruktören på gymmet kommer undan med att skratta åt och håna sina deltagare? Något så i hästväg! Av alla ställen jag testat så var detta det sjukaste..

Men nu är det jul och alla är glada!

Knäck på er!

only in Stockholm...

2009-11-27T19:17:00.000-08:00

...sitter tuffa tjejen i kassan på Lidl,
-Vaddå tjugitre? D e ju lesk för femton, de stod de i annonsen! gnäller manlig kund.
-Femton för läsken och åtta för godis! säger hon käckt.
-Vaddå godis?!?
-Ja, det du har i munnen!
Att hon är muslim och bär slöja gör det bara ännu tuffare.

...hänger lappar i gymmet som säger här har vi en anständig klädstil. Gymnastikskor, shorts och t-tröja/linne (EJ NÄTBRYNJA). Ändå har jag aldrig någonsin sett så många som tränar barfota, i flipflops eller träskor. Brynjan kommer säkert också, någon dag.

...hör man i damernas omklädningsrum tillgjort fnitter och ser några tjejer står och nypa varann i hullet; men kolla dig då, tihihiii, vad är det här då?!? Tihithitititiii! Man tycker det är lite märkligt med tjejer som nyps, så man tittar en extra gång. Och hajar till! Tre stadiga bitar på 185, hjulbenta, med manliga små rumpor, breda ryggtavlor.. Och bröst! Som stolt visas!

.
Listan kan säkert göras längre, men just nu måste jag sova.

Natti!

true blood

2009-10-01T13:15:00.000-07:00

Så höstigt, höstligt! Bara fyra grader ikväll och en fullmåne som lyser upp något alldeles fantastiskt. Lätta molntussar, gråmörka men samtidigt nästan-vita, i kanterna. Det lär bli frost, inatt!

Sådana här kvällar ska man vara ute på joggen. Långt från ljus och lyktor och helst helt allena - fullmånemörker, det är inte alls mörkt; bara inbjudande. Som att gå in i en stor sal, med stjärntak och trädväggar. Jogga fram bland gransiluetter och lyssna på grusknaster under skorna. Knastrar det si så är backen frusen, knastrar det så så är den varm.

DET är mysigt, tycker jag.

Men ikväll har jag inte joggat. Jag har faktiskt inte joggat sedan i lördags, och då joggade jag tre mil. Det var alldeles för mycket. Mina ben fick kramp. Magen fick håll! Jag till och med längtade till Abborrbacken, bara för att få promenera lite. Efteråt var jag en riktig spazzer med helt vansinnig fot- och underbenskramp.. Stackars klena kropp!

Men vänta bara. Jag ska nog visa den att den kan bättre, kropprackarn. Nästa år?

Vad jag egentligen skulle skriva ikväll var att mitt favoritprogram och typ det enda jag följer på tv; Mitt i Naturen, har fått en konkurrent i form av True Blood! Trodde ni inte, va? Nej det trodde inte jag heller! Hitta-på och specialeffektsgrejer brukar verkligen inte vara nåt för mig.. men det här är ju skitbra!

Till arbetskompisar och andra som bara skakar på huvudena och avfärdar.. kan jag inte säga annat än: SEE FOR YOURSELVES!

Sookie & Bill, ain't they sweet?

Monday

2009-09-14T13:07:00.001-07:00

Mattan snurrar i trumman, vattnet sumpskummigt. Kaffe. Runt-runt-runt, snurr-snurr-snurr, några tusen varv till. Fläckarna, de bleknar, men går inte bort. Jag kånkar hemåt igen, försöker hänga över pakethållaren. Mattan, min vardagsrums-, nu ett blöttungt femtonkilossjok, ihop med soffklädsel och vitbyxor. Efter halva vägen välter alltihop av och ned i gruset och jag känner mig så ensam, så ensam. Gångbanan tyst och tom, och så mörka kvällarna blivit! Alla har gått till sitt, till kvällsmat och tv.

Så jag gör väl det jag med, i sakta mak. Inte tappa igen.

Hemma är det rörigt, väldigt rörigt, det är för jag börjat städa - inför flytt. Då kan det bli så. Jag gillar ju rörelsen, men inte röran. Undrar om jag någonsin kommer att vänja mig.

Har tänkt lite på vad jag kommer att sakna här, om jag kommer att sakna något. Och om någon kommer att sakna mig? Om de t ex på gymmet kommer märka att jag inte är där längre? Jag har varit där två gånger i veckan de senaste tre åren, någon borde lägga märke till.. eller kanske inte. Alla upptagna med att stirra utmanande (ilsket?) på egna spegelbilden. Tjocka tanten på lillICA då? Eller de andra pendlarcyklisterna? Jag är inte säker. Man tänker nog inte så, inte på såna saker.

Och vad spelar det för roll?

Det jag kommer sakna mest tror jag i alla fall är den lilla kilometern till havet. De salta simmen, och klipporna. Kanske bokskogen om våren. Alla fina cykelbanor - och cykelgubbarna förstås! Mina nya vänner.

Men det sägs att det finns nya cykelgubbar i Stockholm. De är väl ungefär lika. Och fina bad, och skärgård. Det ni!

Där finns också en alldeles särskild person som vill vara min familj, tillsammans med sin lilla dotter. Det är ju något speciellt, det!

justja

2009-08-27T12:59:00.000-07:00

Jag har nu betalt medlemsavgiften till cykelklubben (för er som inte vet så trampar jag med ett gäng farbröder på onsdagkvällarna). Vi är visst några som slarvat och det har varit lite sura miner över detta.. Men nu så! Då ska man också få förmånen att få köpa den heta klubbdräkten. Vilket jag väl ändå kanske avstår. :-)

Och farbröderna, ja, de är ett kapitel för sig. De må se roliga ut i sina fartdräkter, med sina ûbercoola cyklar och bandana under hjälmen. Men särskilt farbroderliga är de inte! Faktum är att Gûnther, skäggBerndt och allt vad de heter, de kör så svett och loskor ryker; sjutti km i timmen nedför och trettifem uppför, jag har inte skuggan av en chans!

Det är ju så komiskt. Litegrann som att se sin egen farsa i den där utstyrseln; tajt tröja översållad av reklamtryck, cykelbyxor, rallyhandskar.. så otänkbart så det finns inte! Man blir full i skratt, men sen sätter man i halsen - för jävlar vad det går!

Ja, jag är imponerad.

Och NU ska jag gå och lägga mig.

(Och svära en lång ramsa åt mitt jävla ögonlock som nu har ryckt spasmiskt i tre veckor! Jag räknade häromdagen, arton ggr på två timmar! Så håller det på, hela tiden).

shop 'til you drop

2009-08-27T12:47:00.000-07:00

Det är inte utan att man (jag) känner sig lite lurad när man (jag) varit på Netto. Det är inte ofta man (jag) ids cykla ända dit men när man (jag) äntligen gör det så är det med ett alldeles särskilt klipp i sikte. Billigt kaffe, billig kycklingfilé, ostrea.. nå't i den stilen.

Så kommer man (jag) dit, och, gissa vad? Jo, det är slut, alla extraprisvaror borta. Lastpallar gapar tomma, i kycklingfrysfacket ligger en ensam kalkon. Slut-slut-slut! Och som för att ge extra eftertryck åt det slutsålda, slutgiltiga, plöjer städtjejen runt med golvtvättmaskinen. BzzzzzzzzzzZZ!

Men så är man (jag) ändå där och handlar ändå de där dagligvarorna som man (jag) behöver. Plus lite annat, som man (jag) inte behöver och som man (jag) aldrig skulle köpt om man (jag) varit på Ica.

Jävla skitställe, det där. Lurar på folk en massa brôte.

Nu ska man (jag) ta kvällen.

Godnatt!

fredag kväll

2009-08-21T11:33:00.000-07:00

Och jag sitter här och jäser. Har ätit gott och nu blir det kaffe och glass.. medan friidrottarna kämpar i ösregn på tv. Starka typer! Usain Bolt är ju en verkligen en tuffing framför andra, och den där tjejen som kallades för chicken legs, hon är min favorit! Och nu börjar förresten Linus T att hoppa på höjden med. Kul!

Sedan är det ju underhållning i sig, det här med idrottskillar och tjejer som blir så sura på varann.. Hör bara på vår egen blondinbella-sprinter som kartar sig åt höger och vänster över Usain Bolts osportsliga uppträdande (när blev glädje förbjudet?), och sedan inte ens kommer till start själv. Eller de där två amerikanska medeldistansarna som vägrar bo på samma hotell. Eller alla som skäller på hon den stackars sydafrikanskan som råkar vara född med en manlig genuppsättning i kvinnlig kropp (eller hur det nu ligger till). Det kan ju inte vara lätt att vara hon, precis!

Det är nog tur att man är en vanlig Svensson. Förresten så är jag så jättejävla vanlig att jag till och med har träningsvärk efter förra helgens bravader. Svagt!

Min älskling tog mig med på storkalas och dagen efter skulle vi prova wakeboard. Det är jobbigt att göra saker dagen efter. Men faktiskt så gick det rätt ok, i alla fall jämfört med sist. Men jag spände mig visst lite varstans.. vilket alltså känns fortfarande.

Storkalaset var förresten inte dumt det heller. Inte heller vägen dit. Vi cyklade, åtta mil. Badade, fick lunch, gjorde oss fina.. tog båten till kalaset. Sedan var det en himla massa aktiviteter och god mat och inte minst dryck. Och dans! När vi äntligen skulle båta hemåt var det alltså med viss promillehalt, och natten var mörk, så mörk.. Men det gick, det med. Med flytvästarna hårt snörda och ögonen på helspänn hittade vi precis mellan sund och öar. Sedan hade vi lite problem med att lägga till vid hemmabryggan.. men det är en annan historia. :-)

Vi har det bra vi! Nu ska chicken legs Felix springa, gotta go!

godkväll

2009-08-13T14:04:00.000-07:00

Har inte alls tid med det här, för jag måste packa. Och sova!

Men jag bara säga några ord om katter. Eller mest om grannens katt (inte Gossen, utan den där som bor i min uppgång)! Kompis M var här och hälsade på, och hon är ju en såndär riktig kattfantast. Hon menar att alla katter gillar henne, och det kanske de gör med, de flesta.

Grannens är en prydnadskatt; brokig, långhårig. Ända sedan jag en gång blev biten av en perser vid namn Elvis, har jag varit misstänksam mot raskatter. De är lömskare än vanliga! Vill inte kelas eller sitta i knät! Förresten så gillar jag nog mest bara katter så länge de är små och hjälplösa och säger MI-MI på darriga ben. När de börjar MIau-a är det inget roligt längre.

Jag brukar schasa bort den, grannkatten. Särskilt om den sitter i trappuppgången. Fast jag har ändå varit lite imponerad av den, som, trots sitt långa fina hår, både kan jaga möss och andra katter, och, till och med, springa upp i träd! Jomen, jag har faktiskt sett det med egna ögon, alltihop.

Men, så kommer M och hälsar på, och ska förstås vara jättekompis med den här katten, som med alla andra katter. Ta upp den i famnen och gulla och sånt. Och det går ju jättebra, ända tills hon klappar den på magen. Då biter den till!

Det blir blodvite!

Han BET mig?!?! M ser mycket oförstående ut och jag skrattar elakt, VADVARDETJAGSA? Kattjävel!

Näää.. M, bekymrad på riktigt, tänk om han har herpes! ..Fia, tror du han har herpes?

Hon visar såret och skakar på huvudet. Vi tittar båda bort mot förövaren, som spatserat bort ett par meter och lättjefullt slängt sig omkull på stengången. Han ser avspänd ut, tvättar sig. Vi tittar på katten, och på såret igen. Tänk om han har herpes? På riktigt...?

NÄ VAD FAAN, nu slickar han sig I RÖVEN MED!!!

Jag säger då det. Katter - otäckingar! (fast det var nog egentligen inte herpes utan rabies hon menade).

Ja, det var lite komiskt, just då i alla fall.

Godnatt!

söndag

2009-08-09T12:19:00.000-07:00

Det skulle ju bli mer semester här. Men faktum är att Lars redan skrivit, och så himla mycket finare än vad jag någonsin skulle kunna.. Så följ länken och njut av en underbar resa!

http://strongcomeon.blogspot.com/2009/08/schweiz.html

och

http://strongcomeon.blogspot.com/2009/08/italien.html

filisur-ligur

2009-08-03T09:45:00.000-07:00

Filisur, det är en rar liten alpby i Schweiz, och en ligur, ja, det är väl en person som är bosatt i Ligurien. Dessa ställen, och några fler, har vi besökt under semestern; jag och min L. Det var en fantastisk semester och det finns massor jag skulle vilja skriva om - men inte idag. Jag har så fullt upp!

Jag ska till exempel både hinna tvätt och lasagnelagning och att springa in de nya träningsskorna (passar extra bra nu när det är blött och lerigt, nyvitt sticker ju så i ögonen).

Så idag ska jag bara skriva lite om kajaker! Bara!

För längesedan paddlade vi kanadensare, jag och kompis L. Det är inte riktigt samma sak, men man paddlar ju i alla fall. Vi brukade paddla i Fryken, från Kil till Sunne, det tog oss nästan en hel dag och sedan campade vi och drack punköl, det var så det funkade när man var sexton-sjutton. Sedan var det också väldigt fränt, och väldigt ekonomiskt försvarbart, att planka in på Kolsnäsparken. Det var lätt om man hade båt eftersom parken låg på en udde. Vid något tillfälle dök killkompisarna upp och försökte samma knep, men de trasslade först in sig i flytvästarna och lyckades sedan kapsejsa, vilket måste varit något av en bedrift i den stadiga kanadensaren. Någon av dem tog sig nog ändå in, simledes. Hur kul det var att gå i parken genomblöt är en annan femma.

Hursomhelst. Så kommer vi; jag och min Lars, nu till Italien, och hyr varsin kajak. Jag kan ju liksom paddla - tror jag. Jag har ju paddlat kanadensare! För hundra år sen! Och kajak, en gång.

Fast den var större och hade roder. Den här lilla kajaken; en gul, roderfri tvålkopp, vill bara gå i zickzack och inte alls dit jag vill, trots att jag svär, paddlar för glatta livet och försöker tyngdöverföra. Sistnämnda är ju lite som på hästryggen, och det är ju inte så svårt.

Men nu går det inte!

Så medan Lars spurtar bortåt nästa udde, med granna ryggmuskler spelandes under brunbränd, svettblank hy, så kajkar jag runt i cirklar och känner mig tjejigt hopplös. Och ganska ensam, på havet, det blå! Vattnet är ju egentligen fantastiskt inbjudande; varmt och kristallklart, med sikt till säkert tjugo meters djup, eller mer. Man ser precis klippblock och stora stenar långt under sig, och en och annan konstig manet närmare ytan. Men så passerar Euro eller Lem eller någon annan av de större passagerarbåtarna och man får styra upp mot vågorna och plötsligt känns det ensamt, och lite läskigt, igen. Skulle man inte haft flytväst ändå?

Men nästa gång, då hyr vi dubbelkajak, och plötsligt går det så mycket bättre! Då paddlar vi snyggast och snabbast av alla, när jag bara kan mala på och Lars med, samtidigt som han sköter styrningen. Då är det bara kul och härligt! Och Lars intygar från sin plats där bakom, att även min rygg ser ok ut med muskler och svett på. Han är allt bra snäll!

Nu måste jag som sagt hämta tvätt, men, lugn, bara lugn, det kommer mera.. Bara inte just idag!

//sssS!

jag = klassisk

2009-07-14T13:35:00.000-07:00

Kalla fötter, skrev jag om sist. Och det stämde ju precis! Med femtongradigt vatten och tolvgradig luft, så var det inte konstigt alls. Jag hade visserligen smort in med vaselin; vitt, på händer och armar och fötter och ben. Det hjälpte nog, lite, för händerna, i varje fall. Fötterna, däremot, konstigt vitbleka och helt bortdomnade, en lång stund efter. Det var som att gå på träben, eller träfötter! Jag gick ändå, förstås, tills jag snubblade och ramlade pladask, i duschtältet. Smidigt! Flera tanter rusade till undsättning, fast jag snabbade mig upp så klart och låtsades som inget. :-) Sedan skallrade jag tänder så illa att det blev förtur i duschkön. Tanter är snälla!

However. Kompis Fia smsade idag; gôtt Fia, är du klassisk nu?. Och det stämmer ju. Akta er, snart kommer jag i pikettröja med En Svensk Klassiker-emblem.. Väska med emblem.. Klassikerfleece...

Eller inte!

Ser det inte inbjudande ut, så säg?

sommartid

2009-07-03T06:00:00.000-07:00

Jag hinner inte skriva nuförtiden, ni kan säkert ana varför. Jag har besök, av sommarkillar tre.. och varje minut är späckad! Det är härligt, upptaget, full rulle, just the way I like it.. men visst blir man trött med. Familjesemester - moi?! :-)

Visst låter det konstigt, det tycker ju jag med. Men, det funkar, och faktum är att det är riktigt roligt! Men ännu roligare, det blir det sedan, i Alperna. När det är jag och L, bara vi. Semester, på riktigt!

För övrigt så går mitt sista klassikermoment av stapeln nu på söndag. Simning, i Vanån och Västerdalälven, eller vad de nu heter. Simningen har jag inte tänkt så mycket på innan, det är ju ett så futtigt litet moment jämfört med de andra grejerna.. och knappt har jag övat något heller. Men nu börjar jag få kalla fötter - tre km, så långt har jag aldrig simmat!

Well. Det får gå. Tiden bryr jag mig inte om, jag är ju ingen simmare.. Bara jag kommer fram! Men det är svårt i vatten, på något vis, svårt att utnyttja sin kondis när man inte har tekniken.

Fast nu måste jag göra nytta. Hej!

fröken fräken

2009-06-16T13:34:00.000-07:00

Fryken. Inte fullt så söt.

Ja, det var en värmländsk helg, den som just passerade. Värmländsk och trevlig. Det var Stadsloppstider och babytider. Och gräsklippningstider.

Loppet gick bra; ett litet personbästa.. äntligen! Och babyn var söt, vännerna glada - och stolta, inte minst! Innan babyhållandet fick jag förresten både mat och öl, det var inte alls dumt.

Gräsklippandet gick det också, om än trögt. För mina fötter låg en treveckors vall och en mycket trött gräsklippare, ingen god kombination! Klipparen tugg-tugg-tuggade och dog, omåomigen. Till slut dog den en gång för alla och då fick grannens Husqvarna rycka in.

Sedan hände inte mycket mer än en promenad längs Fryken, som för dagen var mulen och ogästvänlig. Inte det minsta Fröken Fräknig, eller Lövens Långig, för att säga som Selma. Men det var fint ändå. Jag hittade två bra mackastenar och kastade en fint och den andra helt åt skogen. Kasta macka är förresten min enda dolda talang.

Men imorgon, då blir det äventyr! Min käre, och hans barn - nu kommer de, äntligen! :-)

the outsider

2009-06-09T11:43:00.000-07:00

En fin park med märkliga statyer. Vackra, en del. Men otäcka, många. Vad är det för något, det här? Förintelsen, på höjd? En dödingfallos? De ligger så konstigt, vridet. Slappa kroppar, hängande huvuden.

Men solen skiner ju. Och medan småbarnsföräldrarna trillar vagnen ligger vi i gräset, jag och A, och pratar om Livet. Vilka vägar det tagit, och varför. Ödet? Det är ett år sedan vi senast sågs och mycket har hänt.

Omtumlande, men på ett bra sätt. Tror vi.

En bit bort kastar ungdomar frisbee, dricker öl. Andra övar parkour; svingar i trädgrenar, forcerar murar, gör frivolter. Det är skönt att ligga där i gräset. Solen värmer. Det är precis som vanligt, men ändå inte.

I det här sällskapet, bland några av mina allra närmaste.. känner jag mig plötsligt utanför! Jag längtar hem, och till min L.

Och jag kommer att tänka på den där ynkliga skatan därhemma, den som blivit plockad både på stjärt och rygg och hopplöst hoppar fram. Jag är som den, ibland.

Men annars är det bra.

Snart är jag hemma.

springtime?

2009-05-27T04:17:00.000-07:00

Nedan följer en liten fånig frågelista [utmaning?] för fåniga joggare. Som jag!

1. Vilken typ av löpare är du? Bekväm! Är mycket dålig på att ta ut mig, har aldrig riktigt mött väggen och än mindre försökt ta mig över den - till skillnad från dessa två:
http://www.youtube.com/watch?v=MTn1v5TGK_w (scary, huh?!)

2. Hur länge har du löpt?
Ca 17 år är det väl vid det här laget. Fan länge ju.

3. Hur mycket löper du per vecka? 2-3 mil skulle jag tro, har inte så bra koll.

4. Vilket är ditt "feelgood" tempo? Ca 5½ per km - då kan jag hålla på ett tag.

5. Vid vilken ålder började du springa? När jag var 15-16 och slutade med innebandy. Det var min orienterande kompis Fia som lockade ut mig i skogen.

6. Vilka andra sporter utövar du regebundet? Cykling, lite styrketräning.

7. Vad måste du ha med dig på ett pass? Inte så mycket med mig som på mig, allra viktigast då skor och sportbehå! Fast jag har ju lite annat på mig med. :-) Nyckel har jag väl iofs alltid med mig.

8. Varför springer du? To stay sane.. Ja, för jag mår bra av det, helt enkelt!

9. Har du någon gång ljugit för att få springa? Hur löd lögnen?
Nej det tror jag inte, vill jag springa så springer jag.

10. Hur ofta köper du skor? 1-2 gånger/år, blir det nog.

11. Hur ofta köper du annan löprelaterad utrustning? Sällan! De har ju rätt lång livslängd, träningskläderna - nästan så man hinner tröttna.

12. Var/hur handlar du utrustningen? I nån sportaffär! Fast jag försöker undvika hela jogginguniformer, det har ju alla andra. Inte minst Dobsom R90 med dragsko i knäna - våga vägra!

13. När föredrar du att springa? Eftermiddag eller kväll, året om. Gillar de flesta väder och alldeles särskilt nysnö! Fast det är ju så sällan.

14. Hur ofta tävlar du? Jag är ju såndär motionär så det kan väl knappast klassas som tävling.. Men ett par om året, Göteborgsvarvet har blivit lite klassiskt för mig, och Götajoggen (Karlstad Stadslopp).

15. Vilka distanser? 10 och 21km. Har försökt mig på 30 en gång med, men det var i längsta laget.

16. Vilken är favoritdistansen? Kortare är nog bättre.. fast samtidigt jobbigare eftersom man vill hålla högre fart!

17. Har du ett mantra som du rabblar i huvudet? ..borde jag? Blir man snabbare då? :-)

18. Vilken typ av vätska dricker du? Vatten, bara vatten!

19. Springer du helst i grupp eller ensam? Inte i grupp men gärna i sällskap med nån kompis, det är det bästa.

20. Hur återställer du dig efter ett långpass? Gärna ett bad, lite vila, mycket mat och dricka. Och godis!

21. Vilken snabbhetsträning föredrar du? Ingen, det är ju så jobbigt! Men 1km-intervall är väl överkomligt.

22. Vart blir du oftast skadad? Skadad är att ta i men jag är alltid väldigt stram i bakbenen, det är inte heller skönt.

23. Vilket lopp drömmer du om att springa?
Har inga sådana drömmar!

24. Vilken kändis skulle du helst vilja springa med?
Inga sådana heller.. Jag längtar bara tills min käraste blir frisk i benet så vi kan träna ihop igen.

25. Vilken idrottsstjärna skulle du vilja springa med? Nej fy, ingen, tack! Jag skulle få komplex.

26. I filmen om dig, vem spelar rollen som du? Jag själv (hur nu detta hängde ihop med jogging?).

27. Vem tänker du skicka vidare denna utmaning till? Ingen, men jag vet kanske möjligen någon som blir inspirerad av att se den här hos mig. Eller avskräckt? :-O

försommarkväll

2009-05-25T13:20:00.000-07:00

Så var det måndag, och kväll. Benen stela och trötta, magen glad efter gott kvällsfika, och huvudet, det vill snart lägga sig på kudden. Det blir nog skönt det.

Inte lika skönt som att krypa in i Lars famn, förstås. Men rätt ok, ändå.

Hela skogen kvittrade när jag cyklade hem. Liv i varenda buske. De små svarta med gul näbb, koltrast, väl..? De och duvorna, springer runt och knäpper och kuttrar, lövprasslar och flaxar plötsligt upp. Änderna och måsarna vid dammen, de näpna andbebisarna som pilar runt i vattnet. Och de inte fullt så näpna måsungarna.

All grönska, alla knoppar.

Jag känner mig nöjd. Det blev vår, igen. Och snart är det till och med sommar.

Och nu får ni se den finaste fina bilden, den som man blir så glad av. I alla fall om man är jag.

planerat punkterat

2009-05-19T13:45:00.001-07:00

Det växlar snabbt, vädret. I måndags picknickade vi till dessa vackra skyar. Det var så fint! Ungdomar spelade beachvolley på stranden och det Stora Hotellets gäster rastade sig förnöjt på gångstigarna. Inte kunde man tro att vi bara en timme senare skulle huka för blixtar och dunder?

Men det skulle vi! Med inlines på fötterna hade vi rullat in i hamnen, där får man ju så bra sikt. För vi hade ju sett molnen börja torna upp sig, tjocka, låga, med riktiga kanter och skiftningar sådär som bara ovädersmoln har.

Och mycket riktigt brakade det loss! Månggrenade blixtar och mäktigt muller, och regn, i massor! M byggde oss en koja av en presenning, och där satt vi; kollade in skådespelet. Fränt och fint men rätt snart började vi (jag) frysa och hade långt gångna funderingar på att beställa en taxi till bakom kiosken, under presenningen.. men sedan ryckte vi upp oss. Hemåt - plask!

______________________________________

För övrigt så har jag, eller snarare lille Ville, råkat ut för två punkteringar på två dagar. Jag ville latmaska mig och lämna in honom till någon verkstad, men verkstadsgubben hade häcken full och sa, du måste ringa och boka tid i förväg! Så det ska jag komma ihåg, till nästa punka. Boka och planera. Viktigt!

Det var för övrigt cykelgubbe som ville kränga en racercykel i strl S till mig, fast jag är stor och lång. Storlek S kan vara bra för småväxta. Men, som han sa, det är ju inte säkert att du har jättelånga ben även om du är 177. Vilket han visst kan ha rätt i. Men har man korta ben har man förmodligen desto längre överkropp, och ramen bör ju passa även på den ledden. Eller, menade han att jag har korta ben, kort överkropp och lång hals? Då funkar säkert en storlek small. Var det så, kanske? Jag undrar ännu.

I alla fall. Jag fixade punkan själv och lille Ville klarade kvällens test, 65km racing med farbröderna. Ja, det var riktigt kul! Idag fick jag till och med ta i litet.

men tjena

2009-05-13T12:45:00.000-07:00

Häromdan knäckte jag ett ägg rakt ned i kylskåpsfläkten på Willys, det var lite överraskande. Det bara hoppade ur förpackningen och kläcktes, knäcktes, jag hann knappt reagera. Och eftersom jag är som jag är så gjorde jag en Svensk och vände på klacken.

Och nu sitter jag här och tänker, hur gick det sen? Luktar hela Willys sådär fisigt ägg som bara ägg kan lukta?

Ja vem vet. Det märks väl kanske nästa gång jag är där.
.

Ikväll har jag cyklat, 48km på 1:35, det är rätt ok om man är av det lite långsammare virket. Men jag mycket att lära av gammgubbarna. Kurvtagning och utförs, för fan, man kan ju inte hålla på och fegbromsa sådär.. som en riktig tjej! Mesigt.

Men jag ska skärpa mig!
.

Nu är det Entourage på tvn och det vill jag faktiskt se.

Så hej på er!

the rose

2009-05-03T12:42:00.000-07:00

En sådan röding, fining! Visst är den vacker? Noggrant utvald, till mig, förstod jag. Fast man undrar ju, visste han redan innan, min Käre, att jag hade just en sådan där strålande röd mitt på kinden? Ja, inte en ros, förstås, utan mera vulkan.. men, precis samma nyans. Match made in heaven!

Ibland är det nästan så man längtar tillbaks till fjortisår, när man inte hade finnar.

I övrigt har det varit en finfin helg. Mycket sol och uteliv, och lite spring. Nu är det bara tretton dagar kvar till Varvet, och jag ska nog orka runt den här gången också. Frågan är bara hur sakta det kommer att gå?

Men nu måste jag sova.

Godnatt!

polluted

2009-04-25T15:27:00.000-07:00

Cyklade just hem. Ikväll, mörker, men ljumt, fint. Fast dofterna som bortblåsta, näsan alltför täppt. Och ögonen alltför röda, näsvingarna alltför snutna. Om man är ute en hel dag, särskilt en torr och blåsig en, så hinner man dra i sig mer än sin dagliga pollendos. Don't I know it?

Men jag ska inte klaga.

Istället kan jag tala om att vi åt grillat vid fästningen, me and the girls, och inte vilket grillat som helst, utan grillad falukorv! Ja, rynka ni näsan; men faktum är att det är riktigt gott! Mycket senap, lite öl och så god sallad till. Ger minnen från pluggår i norr. Mum. Jag åt jättemycket. Sedan cyklade vi till Harrys och jag drack två kaffe Karlsson och en öl på nolltid, slurp. Uppenbart att det rådde viss obalans i vätskesystemet, efter dagens långjogg!

Sedan vill jag bara säga att solnedgången, den var tjusig.

Good night!

yeah right

2009-04-24T12:30:00.000-07:00

Jag cyklade just hem. En sådan vacker kväll! Grönskan! Ljuset..! Doften! En aning spiréa? Fast någon sådan syns inte till, däremot körsbär och forsythia, vitsippor och knoppig magnolia. Visst är det ljuvligt? Vår, I like!

Fast huvudet spinner vidare, och jag nynnar, som jag gjort hela dagen,

Why can't you see

What you're doing to me

When you don't believe a word I say?

...

Elvis, han har visst ett finger med i spelet hela tiden. Kanske han inte är död ändå, just a bit suspicious? Huh?

I övrigt så är nog allting rätt bra. Det är fredag, klockan är 22 och jag tänker lägga mig.

stora stygga kroppen

2009-04-08T10:13:00.000-07:00

Det var en artikel i GP om den, den stora stygga. Kroppen. Hur vi ser på den idag, jämfört med förr. Hur missnöjda vi är, nästan allihop; hur vi fixerats vid ytan.

Det är ju synd. Och jag vill vara tvärtemot, och skrika ut; jagärnöjdjagärprecislagomjagärbra!

För det är jag ju, nästan jämt. Nöjd. Och lagom! Och kanske till och med lite mer än lagomt stark och frisk, vilket väl egentligen är det allra viktigaste.

Men nästa dag så trillar jag dit jag också. Jag försöker springa snabba intervall men det går inte, benen är som trästockar och ändan fladdrar flera meter efter. Hur jag än kämpar och till och med försöker fuska genom att välja medvindsrakan, så stannar klockan efter 200 m på 44s. Jag kan inte springa snabbt, det går bara inte!

Efteråt tittar jag mig i spegeln och undrar, hur gick det till? Vem plockade ihop delarna och ordnade det såhär? Det måste ha blivit fel i leveransen. Det säger sig väl självt att man inte kan foga ihop en överkropp så tunn så tunn med ben i elefantklassen och höfter av afrikansk bredd? Borde man förstå!

Åh vad trött jag blir!

Men jag vill inte vara en sådan där gnällis, det är så trist. Så glöm det här, direkt. Jävla trams.

satisfaction

2009-04-04T18:31:00.000-07:00

Jag firade födelsedag i Göteborg, med tjejerna och A Camp. Spelningar är ju alltid kul och denna var i konserthuset. Stiligt och fint, men sittande? Kändes på något vis fel mot bandet, hann jag tänka - innan jag lurade till i mina sköna fåtölj. Å andra sidan hade de väl säkert valt själva, A Camp, alltså. Lokal med sittplatser. Det verkade bara rätt trist att som band få stå inför ett helt stilla folkhav?

Fast i sista låtarna brände det faktiskt till lite; Nina P lockade folk på fötter och en och annan syntes svänga med i takten och till och med sjunga lite.

I GP utdelades många fyrar och fina omdömen. "Råare rock live", eller något åt det hållet. Det låter jättebra, men jag undrar, råare rock? Var vi på samma konsert? I mina öron gick tre fjärdedelar av framträdandet i 60bpm; rena sömnpillret. Men visst, proffsigt och snyggt, och lite imponerad av Nina P blev jag allt. Hon hade faktiskt kraft i stämman, och det lät rent och snyggt. Lovefool-days are gone, jippie!

Men råare rock.. Jag vet inte. Möjligen på den här tiden:
http://www.youtube.com/watch?v=PVl9ndUqRSk

Nja. Fredagens flesta fyrar får, om jag får bestämma, gå till pizzan och strawberryshaken på Fratellis. Yum! Och till lille Ville, förstås, som bar mig upp till storstan - och hem med, för den delen. Han är fin! Och väldigt dammig.

Men varför är jag vaken nu, mitt i natten? Ja det undrar jag med, lite.

Men det är nog att jag varit lite orolig. Han skulle springa stafett, min Lars, Ursvik Ultra. På natten. Men hans ben var så ont, hur skulle det gå? Men han ringde nu, nyss, glad i rösten, det hade gått bra! Benet bar! De femton kilometrarna hade avverkats i rask takt och en och annan placering plockats.. Titta in här under morgondagen för att se hur det gått för laget:
http://teamrockrunners.blogspot.com/

Så, först kunde jag inte sova för jag var orolig.. Och nu kan jag inte sova för att jag är glad!

Och hungrig, lite.

Smörgås och mjölk?

.

playmate

2009-03-31T11:12:00.001-07:00

Lille Wille

Såhär ser han ut! Och jag är så nöjd!

a list

2009-03-20T01:59:00.000-07:00

1. Stänger du av mobilen när du sover? Nej, det är min väckare.
2. Vem såg dig senast naken? The girls at the gym.
3. Hur såg du ut på högstadiet? Sprayad snedlugg, Balljeans, USA-sockar, stor collegetröja. Skitful, m a o.
4. Hur kommer du se ut om tjugo år? Vithårig, verkar det.
5. Hur var du på dagis? Inte alls. Mamma var hemma!
6. Hur är du att ha som arbetskamrat? En smooth arbetshäst som kommer överens med alla. Nästan.
7. Har du celluliter? Tyvärr.
8. Biter du på naglarna? Nej men på nagelbanden, det är värre.
9. Har du något handikapp? Ja, jag är ju halvblind.
10. Är du rädd för att få hängbröst? Nej, de är så små.
11. Tror du att Gud är en man eller en kvinna? Den där guden finns nog inte.
12. Svär du? Lite för ofta.
13. Är du trevlig mot Jehovas Vittnen? Inte otrevlig men inte trevlig heller, skulle aldrig få för mig att bjuda in dem.
14. Hur homo är du på en skala 1-10? Väldigt o-homo, typ 2.
15. Tror du på utomjordingar? Nej.
16. Om du var tvungen att välja en maträtt som du måste äta varje dag livet ut, vad väljer du? Inte en aning. God sallad med pasta och sånt, brukar jag inte tröttna på.
17. Vilken mat är den största missen att bjuda dig på? Lax.
18. Har du blivit arresterad? Nej.
19. Ljuger du? Inte så ofta, tror jag.
20. Har du kysst en polis? Nej.
21. Är du rädd för Securitasvakter? Nej, de är bara stora och dumma.
22. Har du någonting att dölja? Tror jag inte.
23. Vad har du på din nyckelknippa? Så lite som möjligt; nycklar (tre). Förresten så har jag en kapsylöppnare med, vilket är rätt konstigt.
24. Är du/har du varit gift? Nej. Men jag tänker nog bli.
25. Skulle du gå upp klockan tre på natten för att hämta pojk-/flickvännen från krogen? Absolut.
26. Kan du laga cyklar? Lagar ju punka ibland men det är väl också det enda.
27. Kan du fixa med bilar? Njae, men med telefonguidning av farsan kan jag klara ett och annat. Typ byta tändstift och lyfta på fördelarlocket.
28. Brukar du köra om? Jo.
29. Kan du baka bröd? Ja, en sorts limpa. Och så vetebröd förstås.
30. Vet du hur man frostar av en frys? Ja det är ju bara att stänga av?
31. Vilken tv-serie skulle du helst leva i? Mitt i naturen, kan man välja det? Ser knappt på tv.

Sådetså.

vardagspyssel

2009-03-17T12:45:00.000-07:00

Den fick fnatt, dataskärmen. Slocknade, mitt i arbetet! Först med tio minuters mellanrum, sedan oftare och oftare. Knäppa av och på, av och på, ja, var femte sekund till slut. Till slut lät jag den vara släckt och skrev på efter bästa förmåga. Så, sedan, knäppa på och korrekturläsa snabbt som ögat - med lite tur hann jag genom hela stycket!

Men jag blev förbannad, särskilt när jag försökte googla massa importanta saker. Så påminde M mig om Monstret. Och det var ju tur det, jag hade nog förträngt dess existens. Men jag tog tjuren vid hornen, eller snarare Monstret i famnen, och brötade upp i lägenheten. Det var svårt, bara, att passera dörrarna på vägen. Inte minst att låsa upp dem. Monstret är stort och tungt, svårt att greppa. Färden upp till lägenheten väckte minnen från liknande släpning och påföljande ryggskott 2003. Hemskt. Men nu gick det bra.

Fast att dra fram databord och lyfta skärmar avslöjar otrevligheter såsom dammråttor och gamla popcorn. Så, städastäda, dammadamma, ja, det blev flera vändor fram och tillbaks. Dammsugare och trasa. Det hör till saken att Monstret mycket intelligent och tjänstvilligt parkerat precis bakom mig, med följd att jag nästan-ramlade över den/det inte mindre än tre gånger.

Men. Den är på plats! Monsterskärmen, anno 1997! Och Jyskdatabordet bågnar, men finner sig. Den är så stor att man måste skratta!

Men funkar. Det är bra.

helgfunderingar

2009-03-14T01:49:00.000-07:00

Det luktar "gå-ut" i trappuppgången. Parfym, lätt slöjad av rök. Man kan nästan höra dem ännu, festfolket; fnitter och klackar, uppför trappa, nedför trappa, och om igen. Killarna som håller porten på glänt, ölburk i näven och cigg i mungipan. Det klassiska kisandet mot röken. Vaxat hår.

Det har inte varit så mycket utgång på sistone, för min del. Jag har inte saknat det heller, det finns annat, roligare. Men dansa vill jag! Ett danspass på gymmet, om inte annat. Roligt behövs! Spring och cykling är bara motigt, motvalls, motlut.. det är så ibland, det är så just nu.

Lite roligt måste man ha.
.

Jag minns en bok som fanns i hyllan när vi var små, den var i form av ett hus, ett lägenhetshus. Väl uppslagen kunde man titta in hos de olika familjerna. Det var en fascinerande tanke. Jag hade aldrig bott i lägenhet, kände ingen som gjorde det.

Nu bor jag i lägenhet, och har inte en aning. Om vilka de andra är, om vad de gör. Man skulle ha en såndär bok!

Fast lite vet jag, förstås. Som att festerna oftast är i tonårsfamiljerna, på min våning eller en trappa upp. Föräldrarna verkar toleranta.. eller ofta bortresta? Ovanpå mig, ett yngre par; killen i fjunig mustasch och tjejen tantkappa. Högst upp en ensam man som joggar ibland och gör armhävningar på gräsplanen ibland.

Det är inte mycket att veta efter fem år.

Å andra sidan vet de väl inget om mig heller? De kanske tänker att jag är Kånkaren. För ofta kånkas det väskor, stora ryggsäcken, skidfodral, sopor. Eller så är jag Cyklisten, eller Joggaren II? Eller hon som plinkar på gitarr och sjunger falskt? För det hörs säkert. :-)

Jag vet inte.

Och jag skiter i det.

Trevlig helg!