torsdag 23 januari 2014

hemkört!

big mama's delivery service
Såhär rolig kan man se ut efter en nästan helt vanlig dag på jobbet. Riktigt vanlig var den ju inte. En vanlig dag rymmer inte både punka (och expresslagning därav), en halvdags vanligt jobb och en halvdag i Flemingsberg, plus en tur till Västberga. Det är ju en jävla massa grejer. En vanlig dag brukar även prylarna rymmas i ryggsäcken.

Men det gick ju bra det här med. Även om det blev lite virrigt och jobbigt. Jag skyller på DHL. Om man beställt en vara på nätet så erbjuder de en himla fin och förnämlig service som heter hemleverans! Dock bara mellan klockan 11 och 13 tis, ons eller tors. Passar inte det så får man ta sig till Västberga industriområde för att hämta sitt paket. Trevligt, nära, och, framför allt, lättillgängligt, framför allt för den som inte har bil (eller var det just precis tvärtom?). Ja, dit kom jag, och fick mitt paket. Och försökte få bästa vägbeskrivningen österut av killen i luckan. Han hade noll koll, så jag bestämde mig för att köra lite på känn hemåt. På känn är aldrig riktigt bra, om man heter Sofia, är ganska hungrig och dessutom frusen, redan från början. Sightseeing, blev det. Jag kan nu de moddiga trottoarerna i Västberga, vet var Karbin Klätterhall ligger. Har testat den till perfektion sopade cykelbanan längs Huddingevägen. Känt igen mig vid sopstationen i.. ja, var? Östberga? Kollat in Enskede Rackethall, hejat på hästarna vid ridhuset.. Och så plötsligt var jag i Svedmyra och då kände jag äntligen igen mig. Puh!

Tur man inte är cykelbud.

Apropå delivery så är det nu bara nio veckor kvar tills lillTramp ska komma ut. Kanske borde man fundera över hur det hela ska gå till. Förlossning, det låter ju ganska stort och skrämmande. Men eftersom stress inte ligger för mig så tänker jag lite mer delivery. Välkommen till BB, dags att leverera ditt barn! Klingar klart trevligare. Ja det ska nog ordna sig.

Spännande, alltihop!

lördag 11 januari 2014

Saturday night

Ensam-hemma-lördag och vad ska man ägna sig åt om inte lite skriv?

Det är v28. Magen är jättestor! Trampis har börjat stånga med hela huvudet så magen buktar än åt höger, än åt vänster. Ser heltokigt ut. Man associerar till nån Alienfilm. Men trevligt att kunna lägga handen på lilla huvudet och fråga vad som pågår. Ibland får man en rak höger till svar, ibland en krok (det känns iaf som en armbåge... eller är det kanske ett knä?).

Mitt midjemått är nu 94cm och vikten är gissningsvis 73kg. Det är mycket! Jag har bara vägt 70+ en gång innan och det var efter ett halvår i London efter gymnasiet. Minns att jag var i en super-spring-period när jag åkte dit, lätt och stark. Men väl där blev jag förkyld hela tiden och springet gick i stå. Så fick man skaffa andra intressen såsom att dricka öl varje dag och äta Cadbury´s och jam&toast. Ja det var tider! Hrm. Så blev jag aldrig heller någon Londontok. Tror egentligen att jag trivdes när jag var där, tyckte allt var spännande och det var kul att få prata engelska och vara waitress och få dricks. Men när jag tänker tillbaks idag så är det mera misär än något annat; personlig och miljömässig. Det nedgångna huset man bodde i, den sketna luften, det gråa vädret och den otrevlige chefen. Sedan vet jag ju att jag lärde mig massor och träffade mycket kul folk. Men ändå. Ingen stad, ingen livsstil jag längtar tillbaks till.

Ja det var ett sidospår. Tungt, handlade det om.

Konstigt nog känner jag mig inte så tung nu, fast jag är det. Däremot har akterpartiet varit ganska störande de senaste dagarna. Länd och ända är så stela och konstiga att det liknar ingenting. Om jag suttit en stund känns det som om jag sprungit ett Lidingölopp, minst! Fast ändå på ett annat sätt. Det är som att länden behöver vickas till, ruskas om. Och efter en cykeltur så lättar stramheten i baken och hamstrings. Rörelse är grejen. Sitta stilla är det sämsta!

Och nu har jag suttit alldeles för länge. Måste avsluta!

Men först, en bild! Man hade visst någon föraning vid sommarens USA-resa, för när det hängde ett par vintertights i strl XL på ett reaställ, då slog jag till. Trots att det var mitt i sommaren och de var alldeles för stora. Idag var det dags för invigning! Det är fortfarande lite att växa i men mycket sköna! Måtte nu vintern hålla i sig.

Adios!
 

onsdag 1 januari 2014

nyårsafton

 
 
Nyårsafton inleddes med plusgrader å regn, men avslutades med frostiga gator och stjärnklar himmel. Perfekt för raketer!
 
Men en lite ovanlig afton ändå. Vi brukar ju fara iväg, till snö och skidåkning. I år blev Tour de Ski på tv det närmaste vi kom skidåkning. Före det, ett besök på gymmet. Efter det, middag hos Lars kompis. Sitta vid brasan och titta ut över stan. Ett otroligt raketregn! Ja det var ju trevligt det med. Men fjäll är bättre! Och vintrig vinter.
 
Detta väder gör mig orolig.

.

Julen var bra. Jag och magen for till Värmland dan före dan, och stannade några dar. Väldigt skönt. Ibland i lugnaste laget. Min rastlöshet blev extra påtaglig. Så var jag dessutom förkyld, så att springa av sig gick inte. Fick sysselsätta mig med annat. Cykelturer, promenader, nån tur på stan. Träffa kompisar.

Fick många praktiska saker i julklapp. Bland annat ett par spräckliga tights, så jag ska bli lite modern i gymmet. Trevligt! Fast nu behöver jag ett matchande linne som är tillräckligt långt. Magen tar alltmer plats och de vanliga topparna börjar glida upp (just den glipan är kanske inte den sexigaste - å andra sidan är det väl knappt nån som skulle höja ett ögonbryn i "mitt" gym..).
 
spräcklich
 
Apropå magen så har jag fått ett lass mammakläder av en kompis. Mammakläder är konstigt. Topparna är nog bra, men byxorna? Den där breda mudden om magen passar inte alls min figur. Höfterna är (och förblir?) bredare än magen, och då glider brallan ned. Turligt nog går det bra med vanliga byxor än så länge.

Men jag fick inte bara mammakläder utan också en hel massa babykläder. Små bodies och mössor, pyttiga sockor. Oj vad gulligt! Men, är det verkligen sant? Ska det vara en liten baby här - hos oss? Ja det är nog sant ändå. Men jäkla tur att man har dessa månader på sig att förbereda sig. LillTrampe blir alltmer verklig, och vi snackar mycket. Jag pratar och får knuffar och kickar tillbaks. Fast idag har hen varit lite trött, och inte undra på - var ju uppe nästan till tre inatt.

Man funderar på vad det är för en liten filur. Kommer det att vara en lintott, som Lars när han var liten? Med Larsblå ögon? Eller mörkare som mig? Stora ögon i brungrönt, utstående öron? :-) Ja man vet inte.

Man får vänta och se.

GOTT 2014!