cool Colorado

Här är så vackert! Skulle helst lägga upp massa bilder, bara, men kamera och padda är inte kompisar, iaf inte utan en speciell sladd (som man antagligen kan köpa varsomhelst?). Well. Bilder får komma sen.

Vi har varit några dagar i mytomspunna Leadville (alla som läst 'Born to Run' vet vad jag pratar om). Andats tunn luft, campat fint, träffat roliga ekorrar och murmlar (och trevliga amerikaner), ätit burgare, toppturat på Mt Elbert... Höjden påverkade dock mer än man kunnat ana. Leadville ligger 3000 möh. Som vi pustade och flåsade första dagen. Att Lars skulle springa en trailmara bara några dar senare kändes helt galet. Omöjligt! Det var inte bara flåset, heller, som påverkades. Aptit och sömn också- jag som vanligtvis alltid är hungrig kunde gå hela dan på lite frukt och en milkshake? Weird.

Men det gick ju till sig. Lars sprang sin mara, och jag tog mig högt upp på fjället för att heja, utan att flåsa ihjäl. Tacksamt att vara publik i USA. Folk blev SÅ glada! Tänk vad ett 'Good job!' kan göra. Å en high five på det.  :) Gladast av alla var en Barefoot Alex som tassade uppför helt bar och nedför i ett par typ flipflops fast med lite mer remmar. Å undan gick det!

Lars var riktigt mör på väg upp, illamående och dyster, men när han passerat vändpunkten och var på väg ned kände jag igen honom igen. 'Nu känns det som om det kommer gå bra det här!' ropade han och struntade i min lilla vätskestation. Gott att höra. Bara för mig att plocka ihop, trava tillbaka till bilen och köra ned till stan och målet.

Ja, det var häftigt.

Men nu är vi i Snowmass, Aspen. Och ska planera vår vidare tripp. Kanske Moab, Utah, får vänta några dar. Värmebölja är inte min grej! Jag vet inte ens hur mycket 120 fahrenheit är.. men det låter för jävligt.

Have a good one!

Stockholmssyndrom o alternativ träning

Andas ut. Jag är ingen riktig stockholmare. Tejpen höll max 7km, sen var det pang bom! och där hängde den skärmen. Ja men det var väl tur det!

Veckan som gått har varit ganska späckad. Men jag är glad över att ha fått till några riktigt slitsamma träningspass. Det är ju nåt visst med att ta ut sig. Mår man någonsin bättre?!

På gymmet har jag intervallat i stakmaskin och i cykelsadeln jagat Lars rygg i många mil. Även paddlat lite kajak. Men den stora frågan är förstås hur det kommer bli att springa igen?
Man undrar.

Fast denna helg har varit annorlunda. Plötsligt var man på västkustturne, och tränade på att med armen i vinkel föra glaset till munnen. Och snack-snack-snacka förstås. Vagga en och annan baby och äta alldeles för mycket god mat. Sånt har också sina poänger förstås. Det trista var bara att jag plötsligt blev genomförkyld!

Badade förstås ändå. Det är ju det bästa med väst. Bad, och solnedgångar! Bad blev det vid Damernas på Käringön, vid 'min' gamla Apelvik i Varberg, och vid Stången, Uddevalla.

...och allt detta skulle ni fått se bilder på nu om det inte var för att jag skriver på mob och den inte kan komma åt sina egna bilder. Helknäppt.

Nu ska jag ta en tupplur!

S, på tåget