sköna söndag

Har tänkt skriva nåt smart hela veckan men inte haft tid. Så när man plötsligt har tid, har man inget att skriva om. Var tog inspirationen vägen?

Vet i fan.

Nåt ska jag iaf säga om skidåkning! I jul fick jag av tomten Lars ett par längre stavar och om det är tack vare dem eller tack vare ett plötsligt teknikframsteg kan man aldrig så noga veta. Men fortare går det! Sånt är trevligt. Får väl erkänna också att poletten till slut föll ner vad gäller stakning med frånskjut. På riktigt har jag tänkt att den där lilla benfjutten var mest för syns skull.. Ja så är det med mig. Lite småtrög. :-)

Igår åkte vi i Ågesta. Där fanns en fantastiskt fin skogsslinga! Och ett långt golfbanespår. Enda felet med Ågesta är att man behöver bil för att ta sig dit. Jaja. Man får vara glad för det man har. Det finns ju spår i princip utanför porten här, de är bara i lite risigt skick.

Avslutar med en bild från brorsans födelsedag. Tror detta överraskningsparty kommer hålla status som Årets Fest ett bra tag. Kanske rent av hela året?

Ha det gôtt!

..höften får den rätta darren när det rungar i gitarren...

roadtrip

Sitter på fik i Östersund, suger på en kopp kaffe o roar mig med blogg från mobil för första gången. Tar lite tid!

Lars är på möte. Under helgen tänker vi oss några skidmil, och så träffa Eskil förstås, Lars stora kille. Haken är bara att det är så kallt! -22 just nu. Så näsborrarna vill frysa ihop. Man är inte van, ju. Så om vi inte är tbx i stan på måndag morgon så vet ni. Vi har frusit ihjäl i skidspåret!

Hade funderingar på att boka tekniklektion, för längdåkning alltså, för både mig o Lars. Det är ju ingen av oss som tar sig fram med någon vidare grace (även om det, iaf för Lars, kan gå rätt fort!). Det hade varit intressant. Man vet redan att man knäar för mycket, har för dåligt frånskjut och missar att utnyttja glidet.. Men vad man gör åt det? Ja inte vet jag. Jag vet bara att jag just nu fryser vid blotta tanken på kurs utomhus. Ska man ut i denna temp är det nog bäst att hasa i sin vanliga, oekonomiska stajl - man får iaf upp värmen. :)

Det är trevligt att bila fram genom landet. Bortsett från att vi denna gång fick en onödigt stor (+slö och bränsletörstig!) skitFord, så har det bara varit trevligt. Vi sov i Sundsvall inatt, på Södra Stadsberget, vilket faktiskt var ett riktigt BERG! Mycket trevligt. Och idag, fantastisk rosa morgonhimmel över E14s snöklädda vyer. Här skulle man bo! Eller?

Sen har jag lite att berätta från förra helgens festligheter.. Men det får bli senare.

Tjings!

loj

Det är svårt, när man inte kan röra sig som man är van. Framför allt Lars brukar vara rätt snabb på att deprimera sig när den vanliga veckospringdosen uteblir. Men jag får säga att vi klarat det riktigt bra denna höst och vinter. Jag har inte alls blivit galen. Inte han heller.

Bara väldigt loj. Och uppgiven.

Vi har ju haft annat att tänka på också.

Men det är det som är Livet, förstås. Saker går upp och ned. Plötsligt springer man igen, som om inget hänt! Man längtar efter den dagen. Ut och lufta sig! Bli svettig och gôrig. Ta en såndär riktigt skön dusch och äta när man är sådär riktigt hungrig. Allt liksom höjer sig ett snäpp, efter en springtur. Det vet alla inbitna.

Och nu väntar middag här, kreolsk gryta. Det blir gott. Men inte lika gott som efter Spring.

.

2012 - det blev som det blev

2012 var ett trevligt år, man kan inte säga annat. Men på sportfronten blev väl det sisådär. Jag hade ju planerat ett och annat, sånt jag inbillat mig skulle vara uppnåeligt. Det skulle bli mera spring och det skulle bli snabbare spring och framför allt så skulle det bli en silvermedalj i Lidingöloppet!

Av allt det där blev intet. Ja, jag sprang rätt långt, förstås, ända till augusti när häck och hamstrings satte stopp. Men fort gick det inte och någon start i Lidingö kom inte på fråga. Sedan tillkom en meniskskada. Plus nån form av främre knäsmärta i andra knät efter att jag stått på näsan, på självaste julafton.

Ja, det blev som det blev, helt enkelt. Och vad tjänar det till att älta?

Det var ju ett bra år ändå. Och "sportiga" höjdpunkter blev det, ett par, under årets första halva. Jag fick ju chans att prova Lars paradgren; bergslöpning. Två gånger till och med, i fantastiska Frankrike! Aldrig kommer jag bli så vidare värst inom detta (heller), men kul var det! Med ardennerben och lite envishet kommer man i alla fall rätt snabbt uppför. Och jag fattar verkligen varför folk blir så bitna.. Så mycket roligare än att nöta mil efter mil på platt asfalt!

För 2013 blir det inga löften. En anmälan till Axa Fjällmaras "öppet spår"-variant kastades in på impuls, så man hoppas förstås att det kommer funka att springa igen. Det är ju ett tag kvar.

Och så hade jag hoppats på snön. Åka längd funkar rätt bra, och efter några dar i Långberget vill man bara ha mer!  Men så for man därifrån och det enda som nu påminner om snö och avverkade kilometrar är en vag träningsvärk i häck och triceps. I Sthlm finns bara barmark och is varvat med en och annan skitig driva. Sorgligt.

vy över Fryken

Det var väl ungefär det jag hade att säg, för nu.

Tja!