fast and furious?

Var ute och kollade på marathonfolk i helgen. Riktigt frysligt var det, på Västerbron. Fin utsikt, visst, men en snål nordväst som pustade på ordentligt. Brrrr! Händerna domnade av i kylan, alla applåder och inga vantar.

Det var många roliga typer. Otroliga stilar. Lite kul kläder. T-shirten nedan tyckte jag var rätt fin, men obs för killen framför - springer och snackar i mobil! Såg även flera som fotade/filmade sig själva och kringvarande, under vägen. Löpteknik i modern tappning? En snubbe stannade också till och tog Lars i hand, Känner du inte igen mig? Det är ju jag, naprapaten! Lars undrar fortfarande vem han var. Fast sedan var det ju ett par bekanta ansikten med, Krisse från Karlstad och så en ur rockrunners; Jonas. Roligt att få heja fram dem!

Men allra roligast var förstås de snabba tjejerna! Isabella, min idol!

Inte utan att man blev lite inspirerad. Vem vill inte vara riktigt snabb?

Så på söndagen satte vi oss på cyklarna för att få vara lite snabba. Sju mil, vad är väl det? We'd do it really fast! Eller.. Nähäpp. Regn, motvind och massa frys gav en jäkla seg cykeltur. Jag borde inte klaga som kunde få lä bakom Lars ryggtavla, men faktum är att man blev ordentligt duschad av hans bakhjul - grusvatten rann längs kinderna!

När vi äntligen kom fram (målet var Lars föräldrar) var i alla fall ovädersmolnen som bortblåsta, bara att hoppa ur alla blöta kläder och slänga sig raklång på altanen; solvarm trätrall, så gôtt! Tina fötter och räta ut ryggarna.

Efter dusch och fika och middag och fika igen satte vi oss åter på hojarna och, se, då fick vi känna på hur det är att vara snabb! Med uppehåll och vind i rygg kunde vi rulla furiously, stundvis i farter över 40km/h - på platten! Nästan ingen biltrafik och bara däckens sus, vilken känsla! Fast, ovan som jag är, mjölksyran gjorde sig påmind i alla uppförslut och fyra mil fick räcka. Pendeltåg från Västerhaninge, ja tack!

Tjings!

S

sugar high

Blev erbjuden ett hälsotest genom jobbet; koll av blodvärden och kondis. Tänkte först skita i det. Jag vet ju att jag har bra kondis och rätt goda livsvanor, eller vad man säger. Fast så tackade jag ja ändå, bara för att det kunde vara kul. Har aldrig gjort något sådant test innan. Och det var ju bra att gjorde det, annars hade jag aldrig fått veta att mitt blodsocker är högt!

Allt annat var lågt, i alla fall det som skulle vara lågt. Blodfetter, kolesterol, blodtryck, vilopuls, vikt... Sedan så blodsockervärdet, i rött. SUGAR HI! That's me.

Min första tanke, tänk om de kollat när jag var o'boyberoende tonåring!

Fast, lite konstigt ändå. Visst, jag gillar kanelbullar, småkakor, choklad, lakrits.. men vräker väl inte i mig? Men tillsammans med ms Hälsocoach fick jag gå igenom en vanlig matdag och vad jag brukar stoppa i mig. Och oh. Lingongrova. Varsågod. Solklart. Och allt vad de heter, de där mjuka bruna bröden som är så goda och ser så hälsosamma ut. De har mycket socker i sig, visst. Och många smörgåsar blir det på en dag, jag är ju så hungrig!

Men nu har jag fått tips om andra sorters bröd och alternativa mellanmål och det ska nog ordna till sig.

Och att testa konditionen var ju väldigt smärtfritt. Sex minuters cykling på ergometercykel genererade höga fina staplar i datorn och ms Coach var mycket belåten. Bästa tjejvärdena hittills! Syreupptag, konditionstal och vad det nu var, jag minns inte så noga.

Jag tar det med en nypa salt. För de där fina värdena är inget jag märker av, så värst jävla lätt går det inte med spring och cykel i verkliga livet. Näpp.

Fast jag får väl erkänna att det nog funkade som en liten sporre ändå. Tillräckligt för att fira helg med spring fre-lör-sön, varav söndagens runda innehöll 4¤1000m terräng. How about it?

Jahapp. Nu ska jag se tv och INTE äta mackor.

//S

Ps. Om nån undrar varför söta Hammarbybacken är på bild så är det för att jag var där och hejade fram min bergspringarsambo och hans fellow runner i Rogers bergstävling( http://www.laget.se/sldk/) i måndags. Litet lopp men kul att kolla på, inte utan att man blev sugen på att delta!

springa snyggt?

Att min löpning går kräftgång är knappast någon nyhet. Men jag kämpar på i spåret, efter bästa förmåga. Igår följde jag med Lars till Ursvik för ett varv på Extremebanan - dagen till ära lite extra extrem! (Vilket förstås inte passade mig särskilt bra. Knixig stig och många höjdmetrar är besvärligt nog utan "flytande" underlag).

Jag tänkte i alla fall det skulle vara bra att ställa upp en gång nu i vår, för att få ett mått på hur dålig jag egentligen är. Och så återkomma senare och bli glad över att jag förbättrat mig! Ja vi får se hur det blir med den saken, känns ju inte så lovande just nu.
http://www.sik.org/idrottonline/xtreme11/Extreme_inbjudan_2011.pdf

Det som gjorde gårdagen extra extrem var iaf det sjuhelsikes oväder som brakade loss, med åska, hällande regn och svidande hagel. Kläderna satt som klistrade, linserna hotade halka ur och klafs-klafs i asfaltsAdidasen som är klumpiga redan från början.

Jahapp. Lite oväder är ju roligt, till en början. Och det gick lätt att springa, till en början. Även om det inte gick fort. Jag höll humöret uppe med diverse glada tillrop, och lite smågnolande, för mig själv, i mitt huvud. See chameleon, lying there in the sand, all good things to everyone, run run away! (lyrik på hög nivå!!), och när någon sprang förbi; jag är i alla fall inte lika hjulbent/flåsar i varje fall inte lika mycket/ som han där! Och I höst är jag stark! Jag också!

Sedan fick jag också lite trevliga tillrop från förbipasserande. Det ser lätt ut, kör hårt tjejen! och Du är stark! Det går fint! vilket piggade upp. Och så tänkte jag på Eva (http://fit-eva.blogspot.com/) som pratar mycket om att springa snyggt. Det är ju lite svårt att veta hur man själv ser ut när man springer, jag vet bara att jag är rak som en eldgaffel och spretar med lillfingrarna, vilket ju är rätt fånigt.

Men jag försökte hålla kvar det i tanken, snygg-springet, även när det gick allt tyngre. Sista tre km var ofantligt sega och skorna vägde bly, men jag försökte hålla stilen och räta upp mig extra när hukande stofiler och stelbenta damer passerade i högre fart.

Jag tror jag höll mig ganska fint, stilmässigt, men tiden i mål var förstås inte mycket att hänga i granen, 1;26 på 15km. Det var ganska deprimerande att stå i duschen och höra andra tjejerna efteråt, 1;18, 1:22.. fast sedan kom spring-Sofie in (http://trailsofie.blogspot.com/) och hade drämt till med 1:09 och då blev jag stolt! En gång var jag bara fyra minuter efter henne på tävling, och det är inte så hemskt längesen. Fast mycket har förstås hänt sedan dess; hon har gått framåt och jag har gått bakåt!

Men.

Skam den som ger sig!

//S

mean elbow

För längesen var jag och kompisar H och M på äventyr i Bangkok. Det var ingen trevlig stad. Skitigt och alldeles för mycket folk och fyrtio grader varmt på vårt hostel. Det jag minns bäst är åskmoln över Khao San Road, billig fotmassage, wokade grönsaker till frukost, och, förstås, de roliga skyltarna. Lustigt felstavat det mesta. Vad sägs till exemepel om att ringa correct call? Kampsport var också hett och vi fick flyers för olika matcher hela tiden. En flyer sparade jag länge, den där man kunde läsa om den efterlängtade duellen mellan Fearless Knee och Mean Elbow. Tyvärr utan bilder, men ändå! Man kunde ju se dem för sitt inre öga; små män med stora shorts och vassa armbågar.

Blir påmind om detta när jag tittar på min egen armbåge. Riktigt vass och riktigt bad-looking, om jag får säga det själv. Så kan det gå när man varit på ett helt vanligt athleticspass, en helt vanlig onsdag lunch. Mean Elbow, that's me!

Apropå nåt helt annat så har nu både jag och Lars sålt av våra Vätternstarter, vilket känns som en lättnad! Dock gick min start till tråkigt underpris - till den troligen allra mest snikna finnen i vårt avlånga land. Först vågade han knappt lägga ett bud av skräck för att bli lurad, sedan började han gnälla om vilket mobilabonnemang jag använder och att det blir dyrt det här (ungefär som mormor som inte ville ringa "riks" på åttiotalet), sedan la han till slut ett skambud, som jag nu ångrar att jag accepterade. Ja, ni hör, jag varvar upp mig bara jag tänker på det!

Innan han la budet var han tvungen att resonera fram och tillbaks med sig själv om hur han skulle kunna kontrollera min identitet (vilket han läst på VRs hemsida att man borde göra!) och först efter min predikan om vinnare och förlorare i denna affär (person a köper en start för 1150kronor, säljer den för under halva priset och tar dessutom på sig avgiften för namnbytet= biiiiig loser!), blev affären äntligen avgjord.

Och nu sitter jag här och morrar. Jävla idiot. Hoppas han kör vält!

Jahapp. Nu ska jag se tv.

shopstop

Fina, vårliga dagar, fågelkvitter, kattslagsmål och doften av.. ja, vad är det nu igen..? Hägg! Fantastiskt.

Fast jag får erkänna mig rätt påverkad, allergiskt. Jag brukar inte fördjupa mig i snorandet och kliandet, men just idag har det varit lite jobbigt, och igår kväll, när jag kliade så ögonen nästan trillade ut. Struma-style. Och trött och hängig, förstås. Tupplur efter jobb brukar vara lösningen men idag men idag funkade det inte, ville bara sova mer. Lars fick ut och springa på egen hand. Det passade iofs bra, så han kunde han ge sig på lite orientering - när jag försöker hänga med på sånt blir det bara gnäll (från mig då, eftersom jag suger på obanat).

Igår blev det i alla fall en liten racertur, med stopp för fika och shopping, Tyresta och Plantagen. Lite udda att knôka väskan full med Marguerit och Lobelia, men, se där! Funkade ju finemang!

I övrigt springer jag på intervjuer och funderar över viktiga saker i livet, såsom att cykla runt Vättern. Är anmäld men dåligt (inte alls!) förberedd.. och det känns ju inte något vidare.

Jag var ju inte så lite "revanschsugen" efter förra gången (i en alltför långsam grupp!), men för att kunna göra det bättre hade det förstås krävts lite mil i benen. Hittills har jag ca 6. Visserligen kanske 100 på vanlig cykel, men det är liksom inte detsamma!

Sånt är det som rör sig i mitt huvud, alltså.

Men nu, mot tvättstugan!

/S

brake free

Fortsätter tjejbloggandet med ett litet inlägg om bromsar. Bromsklossar, viktiga grejer. Viktiga gummibitar. Vid det här laget har nog provat alla sorter som finns, och några till, och inga varar längre än tre månader. Vad de än säger, de där försäljarna.

Dock gick jag på snacket ännu en gång, idag, och köpte fyra bitar gummi av bästa blandning, ja vadfan ska man göra, man måste ju bromsa ibland. 500 spänn, byebye! Får väl ser hur de ser ut om tre månader, såhär kanske?

Fast jäkla skitSaccon måste väl vara extra B, eller vad tror ni? De har även gjort fula repor i bakfälgen. Jätterepor! Har aldrig sett på maken.

Jahapp. Nu är det popcorntime här!

/S

vårhår

Eftersom det går så jäkla sopigt på träningsfronten får jag lov att fortsätta på det inslagna tjejbloggsspåret; med dagens outfit, veckans frisyr och knoppande grönsaker. Roligare än så blir det alltså inte, just nu.

Orkidén har nu blommat sedan oktober, och nya knopp fyller på hela tiden - någonting måste jag gjort rätt, jag som inte alls har hand med blommor. Egentligen.

Och i söndags lärde jag mig fläta på snedden, lite vårlikt, med tillhörande knorr. Passar väl rätt bra för ovårdat hemmaslingat hår?
















Förresten så blir det lite träning med, även på annat än hårflät och klädprovning. Det går trögt, förstås, men i lördags jogg-sprang jag faktiskt med Lena, ca 18km. Inte så tokigt även om jag var som en elefant bredvid L som pinnade på så alert! Är väldigt glad att inte jag är anmäld till Lidingö Ultra nästa helg.. Hu! Ibland undrar jag, kommer det någonsin att gå lätt att springa igen?

Idag har jag även cyklat lite mer än tre mil, fast på vanlig cykel och i transportsyfte. Då räknas det ju inte. (Fast jag frös som en hund så det räknas kanske lite då.. Två grader, isande nordan och en hagelskur som jag faktiskt lyckades missa!).

Och nu står Lars och stampar i hallen, vi ska ut på kvällstur. Heja!

tJa!