söndag 17 april 2011

vårrus

Härlig helg för vårrus, för den som ville och kunde. Själv var jag förkyld och fick lov att följa Lars långpass på cykel (han sprang, alltså). Det var jäkligt jobbigt. Det borde inte vara så jobbigt att rulla lite lojt bredvid en joggare, men det var rätt kuperat och stenigt, jag är fortfarande ganska svag, och sedan så blev jag även ganska hungrig. Stackars mig! Efter två mil vände jag styret hemåt (jag lovar, jag var den av oss som hade högst puls!) medan Lars knep en mil till, på oförskämt pigga ben.



På eftermiddagen blev det så god mat och en välförtjänt tupplur. En kvart, sådär, sedan kunde jag ägna mig åt att dokumentera Finn of the Year (årets finne), medan L sussade vidare. Fast, VA, den är ju nästan borta?! Bara en röd prick? Wow! Gårdagens whisky måtte tagit kol på den.

Livet kan fortsätta.

Sedan då? Nja, inget särskilt. Men nu ska jag förbereda mig för imorgon. Intervju!


Och kolla här då.. vårens bästa!

torsdag 14 april 2011

hmm

Förkylt var det här, och finnigt. Inget vidare, alltså. Fast jag känner mig faktiskt litet piggare nu, kan nog jobba imorn. Och finnen, den försöker jag torka ut. Handsprit och en timme sol, det kan väl inte vara fel? Eller så är det det. Hela kinden pulserar.

Well. Det är i alla fall inte fullt samma status på den här som på Valborgsfinnen anno 2009, den var riktigt fruktansvärd. Blä!


I övrigt kan jag berätta att Lars skaffat ny springkamrat vid namn Garmin. Jag har också fått tillfälle att ta med mig denna mackapär i spåret och det var ju faktiskt rätt kul. Det är stora ord för att komma från mig - den eviga prylmotståndaren (och nu fattar jag inte varför bloggerskiten ska hålla på och vända bilden? Men ni får väl vrida huvudet för en närmare titt).



Jo, det var riktigt kul att se kurvorna på datorn efteråt. Höjder, puls, fart, distans.. och själva kartan förstås! Kanske jag får låna den fler gånger, om jag sköter mig.


Justja. I tisdags hade jag stora planer för årets andra intervallpass (det går lite trögt, som ni märker!), men det var alltså då som snuvan började slå till och jag fick nöja mig med lite försiktig skogslunk - i vanlig ordning. MEN. Jag joggar i alla fall ungefär fyra mil i veckan nu, alltid något! Lagom till hösten kanske jag fått upp lite fart, jag hoppas, jag måste.. Anmälan till Lidingöloppet är inbetald och jag bara ska ha den där silvermedaljen.


Och nu måste jag skynda mig till franskalektionen! (Sjuk nog att missa den är jag alltså inte).


Au revoir!

tisdag 5 april 2011

vi flytt int´

När man bor såhär precis i kanten av storstan märker man att det inte bara är människor som blir city-slicka och coola, nänä, det gäller även djuren. De vet minsann hur man för sig! Det gäller att ta plats och inte vika undan.. Gärna röra sig i gäng! De är ena riktiga hårdingar, allihop.


Jättepaddorna utanför porten (med biceps som får Arnold att blekna!), de hoppar flera meter när man tittar åt ett annat håll men vägrar flytta på sig så länge man har ögonkontakt. Rådjuren flyttar inte heller på sig. Ibland får man nästan armbåga sig fram, de bara står där och glor, eller skäller, som de gör ibland. Man undrar om de över huvud taget är släkt med Värmlandsrådjuren som studsar iväg snabbt som ögat? Jag har visserligen sett några springa här, men då var det hela ungdomsligan, typ tio stycken, som var ute och röjde. De hade väl varit ute och grafitti-tagat nån vägg eller hittat på annat bus.


Ger man sig av inåt skogen kan man också se att småfåglarna käkar talgbollar - mitt i skogen! Är inte det urbant, så säg? Jag tänker mig att det är ungefär för dem som för oss när vi köper hem pizza. :-)


Folk som besöker vårt område häpnar. I alla fall kinesen som kom springande med kameran i högsta hugg vid sjutiden på morgonen, bakom ett lojt travande rådjur (skulle tipsat om att det stod minst fem till bakom våra hus!). Eller som när vi cyklade hem en sen kväll och mötte diverse partyprissar och en räv i kvarteret. Partyprissarna visste inte till sig. Fan, såg du, en re-E-E-e-v! Och vi bara; happens every day!



Ja, så är det här, in the Hammarby Heights, urbant värre. Och nu måste jag lägga mig!