bitch 2011

Var för ovanlighetens skull inloggad på msn och träffade där på en ur Karlstadgänget, han hann dock inte säga mycket mer än hej och hejdå för han var just på väg till gymmet. En fast kropp är inget som kommer gratis nu när man är 33! som han sa. Känns igen! sa jag, varpå han frågade om röven ramlat ned.

Vilket den väl kanske inte riktigt gjort.. men riktigt som förr är det förstås inte, med den fysiska statusen. Om det beror på ålder, samboliv, höstens springuppehåll eller kanske en kombination, är svårt att säga. Men jag jobbar på det!

Med en hel månad fri från förkylningar och sånt strunt så har träningsminuterna nu äntligen ökats, och det är ju så kul! Jag har tänkt "vilodag" flera gånger de senaste veckorna men det har inte lyckats, särskilt inte sedan jag fick häng på två startplatser till Vasaloppets Öppet Spår! För även om till och med jag fattar att det är lite sent att börja med långpass nu, har jag ändå velat vänja kroppen vid själva grejen. Längdåkning! Hah! På måndag står vi där på startlinjen, både jag och Lars.

Jäjä. I'm on a roll! Lagom till beach 2011 kanske jag är mig själv igen, beach-bitch-me! :-)

Men först, en vilokväll! Nu och här!

fredagsmys

Det är så mycket prat om fredagsmys. Det måste ligga i tiden? God mat, dessert och vin, film och godis till barnen.. det är mycket fredagsmysprat bland ungar och vuxna på jobbet, man blir nästan lite trött.

Å andra sidan brukar vi också mysa, hemma hos oss, nästan varje kväll. Och igår myste vi väl alldeles särskilt, med ett kvällstempopass på skidor. Snön nyfallet dunig och gnistrande i månskenet, spåret hårt i de många kallgraderna - och knappt en människa ute! Fantastiskt! 9,15km på 42 är nog mitt snabbaste på skidor någonsin, och jag var väldigt nöjd... även om Lars förstås var "värre" med sina 12,2km på 45 min!

Efter denna urladdning fortsatte myset med hoptrasslade långben och varsitt glas vin i badet, sedan Larsgjorda hamburgare och efter det.. hrm.. somna till American Gangster på tv (jag). Jaja. Mysigt var det iaf, alltihop, riktigt fredagsmysigt! :-)

Och idag förstås lördagsmysigt, med snöjogg i solskenet och nu fix inför 50-årsfest! Hoppas få ihop stassen (sommarklänning som förhoppningsvis funkar i sällskap med stövlar, tjockare strumpor och kort kavaj). Yeah! I'd better get goin'.

So long!

/S

greppet direkt

Han övningskör, fästmannen, och i helgen har vi haft en fin liten Ford att träna i. Särskilt passande i och med det härliga snöfallet i fredags - gissa var vi styrde kosan på lördag morgon? Jomen; Lida friluftsgård, för några sköna mil; först i bil, sedan på skidor. Vilken dag! Och, som ni ser, lill-sport ger fint tioitvå-grepp, även på ratten. :-) Turligt, eftersom vi senare under dagen också fick göra en snödrivefickparkering de Luxe, vilket verkligen krävde verkligen säkert rattande. Men så är det ju en duktig elev också!

Vroom!

Skidåkningen var skön men ovan, och jäklars så mycket folk i spåren! Som att åka Vasaloppet, ungefär. Jag tycker om att vara lite för mig själv sådär i skogen, men det var inte att tänka på i Lida. Nåja. Spåren var fantastiskt fina, alldeles nydragna. Och solen!

Någon som kände sig ensam i spåret, däremot, var en svartvit liten jycke som verkade kommit vilse. I full galopp kom han mot oss, för att sedan tvärnita, yla sorgset, irra hit och dit, trava med oss en bit, stanna och yla igen.. ja, det var ett rop på hjälp. HUSSE, MATTE, VAR ÄR NI?? Ja man undrar hur det gick, vi led med den lilla kraken.

På kvällen var det släktkalas och idag bestämde vi oss för en favorit i repris. Lidas långspår igen, fast vi klev på i Brantbrink i stället för Lida, för att slippa ifrån bilkö och parkeringskaos. Ett smart drag! Men spåren var rätt sönderkörda och kroppen mör, så det blev ingen snabbtur precis: 18 km på 1:29. (Ja, Lars hann förstås några km till på den tiden.. orättvist, är vad det är!).

Efter lunch och vila blev det så ytterligare biltur (börjar få ischias av allt sittande - ouch!), sedan lämna bilen till hyrstället och jogga hem. Det var åtta minus och minst sagt bitande vind.. 25 raska minuter fick räcka för mig medan Lars, som vanligt, avverkade några km till (hrm. Det är en viss obalans i detta förhållande - jag orkar för lite, helt enkelt!).

Men nu ser jag fram emot läggdags, nöjd och trött efter skön helg. G'night!

/S

inte alltid som man tänkt..

Förkylt är det här! Inte jätte-, men tillräckligt för att inte kunna springa. Tråkigt!

Så under helgen har jag underhållit mig med att kolla in andra som motionerar. Längdåkare i dåliga spår vid Ågesta. Joggare, lite varstans (eller snarare överallt!). SM-tävlanden på tv. Läst träningsbloggar och hejat på Lars (som just nu avverkar helgens längre pass). Vi har förresten också varit ända ute i Bromma och tittat på sportgrejer på XXL! Är inte jätteförtjust i såna där megastores men det var ju kul att kolla. Och bra var det, förstås, att man kunde köpa springstrumpor för en femtiolapp! Sedan köpte jag ett snyggt linne också, i mera vanlig prisklass. Ska testa det på pump imorgon! Visst, jag e förkyld, men lite stå-på-stället styrka ger väl knappast TWAR iaf.

Apropå sjukdomar och andra farligheter så mötte jag i fredags morse Anorektikern. Hon rör sig längs min cykelväg någon gång ibland, på morgonen. Man ser henne på långt håll, en liten figur, ett skelett, som rör sig i en långsam jogg. Tights som fladdrar och ansiktet vitt, så vitt, under stora mössan. Hon ser förskräckt ut, flyttar sig långt ut i kanten, blicken alltid ned.

Tänk att bli sådär koko? Och att inte kunna bli kvitt det, kanske inte någonsin?

Fifan. Genast släpper jag tanken på att bli lite lättare och kunna springa lite fortare [hon verkar ju inte kunna springa fort alls!] Hrm, hoppsan. Men allvarligt! Jag är glad ändå över att vara av stadigare sort och äta all god mat och lite till. Och orka massa grejer! Det vore väl trist annars.

Men nu måste jag skölja ur hårfärgen som jag nästan glömt.. Ooopsi Daisy, danki waahl!

//S