krasslig

När man är hemma och sjuk kan man roa sig med olika saker. Se film, spela tetris på mobilen, läsa bok. Eller varför inte baka vaniljbullar, skotta snö eller tvätta soffklädsel? Det kan vara lite svettigt kanske, i alla fall det där med att skotta snö, men när febern har lagt sig knappast skadligt Frisk luft, hälsosamt och stärkande!

Stillhetsvila är svårt. Men nu är jag snart frisk.

Det var nåt mer jag skulle skriva om. Dessvärre försvann det, just nu.. Här kommer i alla fall en bild från gårdagens snökaos. Visst är det vackert?!

//S

uppdatering..

Det har varit en sömnig period för bloggen. Både min egen och andras, vad det verkar. Men nu, dags för uppdatering! Bort med länkar till sovande bloggar, in med nytt, inspirerande! Och så ska jag berätta lite om hösten, den som inte alls varit sömnig utan precis motsatsen.

Jag har sprungit så jäkla mycket! Inget konstigt med det, tänker ni som känner mig. Mycket spring, det har det alltid varit. Men nu är det annorlunda. Inte bara stillsamma må-bra-turer, som förr, utan hårda intervaller och långlånga vändor, för att bli starkare, snabbare, tåla backar bättre.. Och det har gett resultat! Det var knappt jag vågade tro att det var sant i Lidingöloppet, det gick ju så lätt! Jag höll ihop hela vägen; utan kramp, utan stopp (tidigare har jag i princip självdött vid 20km). Helt otroligt! Sluttiden blev 2:39; tjugo min förbättring, och det var nästan så jag ville fälla en glädjetår vid mållinjen. Vilken känsla!

Sedan har det rullat på, med flera smålopp, och, faktiskt, med en och annan placering. En helg gjorde jag och Lars en utflykt till Nyköping. Där var det stadslopp, och vi bestämde oss för att ställde upp. Känslan var inte alls bra innan, jag var seg och trött, men det var bara att köra. Lars blev nia och jag vann! Visserligen utan elit på plats, men ändå! Det är ju något särskilt med att svänga in på upploppet och höra sitt namn ropas ut i högtalarna.. Här kommer så första dam, Sofia Eskfeldt.. i alla fall för mig, som inte tagit en enda medalj sedan finalen i 60m i femman.. Även Hellasloppet några helger senare var en upplevelse; det är vår hemmaskog och således bara att ösa på. Jag blev första dam i motionsklassen! Och tiden, 46 min, på den rejält kuperade banan, säger att nytt pb på slätt underlag finns inom räckhåll. Under 44?

Men. Allt roligt har ett slut! Springet fick ett abrupt stopp nu för nästan två veckor sedan, när jag fick akut ont i min stackars trötta framfot.. Men, skam den som ger sig. Tid hos ortoped väntar och sedan troligen avgjutning för inlägg, förhoppningsvis ska det hjälpa. För springa, det bör man!

Så just nu är det lite småtrist, och just idag ännu mer så eftersom jag är genomförkyld och hemma från jobbet. Men jag ska inte klaga! Har just haft en fin vecka på Kreta, med mor, far och kompis Mallen. Vi har turistat och vandrat (berget Ida, 2456m), badat och ätit gott, varje dag. Mmmm!