polluted

Cyklade just hem. Ikväll, mörker, men ljumt, fint. Fast dofterna som bortblåsta, näsan alltför täppt. Och ögonen alltför röda, näsvingarna alltför snutna. Om man är ute en hel dag, särskilt en torr och blåsig en, så hinner man dra i sig mer än sin dagliga pollendos. Don't I know it?

Men jag ska inte klaga.

Istället kan jag tala om att vi åt grillat vid fästningen, me and the girls, och inte vilket grillat som helst, utan grillad falukorv! Ja, rynka ni näsan; men faktum är att det är riktigt gott! Mycket senap, lite öl och så god sallad till. Ger minnen från pluggår i norr. Mum. Jag åt jättemycket. Sedan cyklade vi till Harrys och jag drack två kaffe Karlsson och en öl på nolltid, slurp. Uppenbart att det rådde viss obalans i vätskesystemet, efter dagens långjogg!

.

Sedan vill jag bara säga att solnedgången, den var tjusig.

Good night!

yeah right

Jag cyklade just hem. En sådan vacker kväll! Grönskan! Ljuset..! Doften! En aning spiréa? Fast någon sådan syns inte till, däremot körsbär och forsythia, vitsippor och knoppig magnolia. Visst är det ljuvligt? Vår, I like!

Fast huvudet spinner vidare, och jag nynnar, som jag gjort hela dagen,

Why can't you see

What you're doing to me

When you don't believe a word I say?

...

Elvis, han har visst ett finger med i spelet hela tiden. Kanske han inte är död ändå, just a bit suspicious? Huh?

I övrigt så är nog allting rätt bra. Det är fredag, klockan är 22 och jag tänker lägga mig.

/S

stora stygga kroppen

Det var en artikel i GP om den, den stora stygga. Kroppen. Hur vi ser på den idag, jämfört med förr. Hur missnöjda vi är, nästan allihop; hur vi fixerats vid ytan.

Det är ju synd. Och jag vill vara tvärtemot, och skrika ut; jagärnöjdjagärprecislagomjagärbra!

För det är jag ju, nästan jämt. Nöjd. Och lagom! Och kanske till och med lite mer än lagomt stark och frisk, vilket väl egentligen är det allra viktigaste.

Men nästa dag så trillar jag dit jag också. Jag försöker springa snabba intervall men det går inte, benen är som trästockar och ändan fladdrar flera meter efter. Hur jag än kämpar och till och med försöker fuska genom att välja medvindsrakan, så stannar klockan efter 200 m på 44s. Jag kan inte springa snabbt, det går bara inte!

Efteråt tittar jag mig i spegeln och undrar, hur gick det till? Vem plockade ihop delarna och ordnade det såhär? Det måste ha blivit fel i leveransen. Det säger sig väl självt att man inte kan foga ihop en överkropp så tunn så tunn med ben i elefantklassen och höfter av afrikansk bredd? Borde man förstå!

Åh vad trött jag blir!

Men jag vill inte vara en sådan där gnällis, det är så trist. Så glöm det här, direkt. Jävla trams.

satisfaction

Jag firade födelsedag i Göteborg, med tjejerna och A Camp. Spelningar är ju alltid kul och denna var i konserthuset. Stiligt och fint, men sittande? Kändes på något vis fel mot bandet, hann jag tänka - innan jag lurade till i mina sköna fåtölj. Å andra sidan hade de väl säkert valt själva, A Camp, alltså. Lokal med sittplatser. Det verkade bara rätt trist att som band få stå inför ett helt stilla folkhav?

Fast i sista låtarna brände det faktiskt till lite; Nina P lockade folk på fötter och en och annan syntes svänga med i takten och till och med sjunga lite.

I GP utdelades många fyrar och fina omdömen. "Råare rock live", eller något åt det hållet. Det låter jättebra, men jag undrar, råare rock? Var vi på samma konsert? I mina öron gick tre fjärdedelar av framträdandet i 60bpm; rena sömnpillret. Men visst, proffsigt och snyggt, och lite imponerad av Nina P blev jag allt. Hon hade faktiskt kraft i stämman, och det lät rent och snyggt. Lovefool-days are gone, jippie!

Men råare rock.. Jag vet inte. Möjligen på den här tiden:
http://www.youtube.com/watch?v=PVl9ndUqRSk

Nja. Fredagens flesta fyrar får, om jag får bestämma, gå till pizzan och strawberryshaken på Fratellis. Yum! Och till lille Ville, förstås, som bar mig upp till storstan - och hem med, för den delen. Han är fin! Och väldigt dammig.

Men varför är jag vaken nu, mitt i natten? Ja det undrar jag med, lite.

Men det är nog att jag varit lite orolig. Han skulle springa stafett, min Lars, Ursvik Ultra. På natten. Men hans ben var så ont, hur skulle det gå? Men han ringde nu, nyss, glad i rösten, det hade gått bra! Benet bar! De femton kilometrarna hade avverkats i rask takt och en och annan placering plockats.. Titta in här under morgondagen för att se hur det gått för laget:
http://teamrockrunners.blogspot.com/

Så, först kunde jag inte sova för jag var orolig.. Och nu kan jag inte sova för att jag är glad!

Och hungrig, lite.

Smörgås och mjölk?

.