shaken not stirred

I GP är det ett helt uppslag om nya Bondfilmen, Quantum of Solace, som visst har premiär snart. Jag är inte så engagerad, Bond är rätt trist, ju. Men det är lite intressant läsning ändå, och en fin bild med, där rynka-pannan-och-pluta-med-munnen-Bond går genom öknen med sin festklädda kvinna, som den här gången heter Camille. Eller egentligen Olga-nånting.

Artikeln säger att det är mera jämställt nuförtiden, även i Bond. Karaktären Camille beskrivs av producenten som en spegelbild av agent 007; självständig och fysiskt stark. Och Olga själv berättar hur hon fått träna stenhårt, en hel månad innan inspelningssstart, och sedan under lediga stunder. Vi får även veta vilken gentleman han är, motspelaren; han frågade alltid om jag gjort mig illa, om vi kunde fortsätta eller om vi skulle ta en paus. Fantastiskt!

Sedan är det även en liten tillbakablicksruta längst ned, Bondbrudar genom tiderna. Mina ögon blir större. Vilka damer! Vilka namn! Eller vad sägs om Lupe Lamora, Domino Derval, Lisl von Schlaf, Octopussy, Honey Ryder..! Och Mary Goodhead! Dr Holly Goodnight! ...PUSSY GALORE!!! (Jag säger bara, Linda Lovelace, släng dig i väggen!) Hahaha!


På wikipedia lär jag sedan att miss Galore i boken Goldfinger är lesbisk, vilket hon sedan inte är i filmen.

Men nu måste jag sova, igen.

/ms Goodnight jr.

söndag morgon

Grannens katt jamar förtvivlat i trapphuset, mjaaaau mjaaau, husse och matte är tydligen inte hemma, eller så är de döva. Eller döda, vad vet jag. Jag tyckte synd om den, katten, och ville säga något snällt. Så jag sa mjau, genom brevinkastet. Den svarade, med eftertryck, mjaaaaaaaaaaaaauuuuu! Nu skriker den oavbrutet utanför min dörr istället, jävla skit. Cats are stupid!

Apropå döda, så trodde jag och M att vi såg två döda människor igår, det var läskigt, och inte så lite heller. Vi skulle cykla hem från krogen, det var regn och rusk och mörkt som i graven. Så när vi svängde upp mot Kvantumbacken var det plötsligt något som inte stämde, något där i vägarbetet, i det grävda diket. Vi tittar till, och tvärnitar. Två orörliga kroppar, med en cykel ovanpå. MEN HJÄLP!!! säger M och jag tänker herregud, ser benet som sitter fast i stängslet och onaturliga vinkeln på hela lilla människan som ligger underst, lever de? Men när vi lyfter bort cykeln så stönar och rör det på sig i sanden, vad hände?? Alltså, vadfan hände?? Jag lossar den intrasslade foten från stängslet och tjej nummer ett sprätter upp, hel och hållen, och sedan reser den andra sig med, mera omtöcknad, men utan så mycket som en synlig skråma. Det var hon som trampat, som kört så fort utför backen och så rätt ned i vägarbetsdiket.. Hon ber om ursäkt igen och igen, till alla oss, mig och M med; förlåt förlåt jag ber så jävla mycket om ursäkt fan vad hände, det var inte meningen, jag skulle ju ta det försiktigt, fattar inte vad som hände.. Och vi hjälper till att samla ihop scarves, handväskor och övriga kringflugna accessoarer, och vi skrattar, dumskrattar, allihop; jag och M av ren lättnad, de levde, de var hela!

Sedan var det rätt skönt att komma hem och krypa ned under täcket! Det var bara en sak som saknades. L, min L. Varför är du så långt borta?

Men nu ska jag låta bli att sitta här och gnälla. Tids nog! Nu är det dags att ställa om uren och låta dagen börja!

Bye for now!

falling

Var ute och sprang på kvällskvisten. Oj vad det blåste! Jag hölls i skogen, för att få lite skydd. Det var en bra idé. Fast många hade tänkt samma; hela den där orienteringsklubben, till exempel. Bitvis blev det riktigt trångt på spåret.

Någon form av farttest höll de på med, orienterarna. I min enfald försökte jag hänga på några långa, skrana, men fan så det gick, jag hade inte en chans! Snabbast av alla var en lång, slank i vitt; långt hår i tofs och långa, vägvinnande steg. Hon sprang snabbare än alla killar och jag var hur imponerad som helst. Jävel!

Men väl så. Jag harvade på bakom en tjockis och en låghalt, det blev väl rätt bra det också. Men sedan sprang de ifrån mig de med, när de gick in för spurten.

Så jag joggade runt mitt sista varv och kände mig rätt värdelös, alla hade sprungit ifrån mig! Men så kom den långa slanka i vitt igen, på nedjoggsvarv, och den här gången hann jag se att hon inte alls var inte en hon utan en han. Då kändes allt plötsligt lite bättre! Killar får faktiskt vara bättre, ganska mycket bättre, till och med. Jag står ut med det.
.

I helgen har jag varit i Stockholm. Vi har klättrat, sprungit och trivts, jag och finL. Det är han, det är L; det är vi! :-) Han är lika fånig som jag, och det är kul, nästan hela tiden. Inte just när han firar ned mig från klätterväggen i 120 km/h, men annars så. Annars! Och hjärtat kom ju ned det med, bara en stund senare.

Nu, sova.

Natti!

flyga drake

Idag skulle jag vilja skriva något smart om Livet. Fast jag har inget smart att säga.

Vi har ju bara passerat tid, idag, jag och kompis M. Promenerat, beundrat himmel, hav, drakar; ätit och solat. Sett tramsig dvdfilm och ätit gott.

Och Längtat.

Eller, jag kan bara tala för mig själv - JAG har längtat! Efter han; han som kanske ska vara Min. Min man!

Jag vet, säg inget! Helt sinnessjukt! Men fan. En dag! En dag kanske jag också kan använda såna uttryck utan att känna mig helt dum.

Kanske.
__________________________________________________

Igår var det knuttefest. Det var den tôligaste jävla knuttefesten jag varit på. Inte för jag varit på så många, men! Knuttarna var ovanligt knuttiga, musiken ovanligt dålig, och allt var bara så o-roligt det kunde bli. Knutt hit och knutt dit. Skägg här, skinnväst där, eller både- och. Så vi tog varsin öl, mat, snapshottade oss själva på en fatboy eller vad den kan kallas.. and then we were off! Lika bra.

Förresten, se månen ikväll! På väg in från tvättstugan lyste den, starkt, vitt, nästan full; med en skinande aura! Och gråtunga moln, snabbt förbijagande, på väg till Borås eller Jönköping eller kanske rent av Göteborg, fan vet.

Kram godnatt, hoppas ni har det bra, och är glada. Som jag.

Ps. Missa förresten inte http://collegecallgirl.blogspot.com, hon har en fantastisk hand med orden. I'm quite amazed.

I won't crap out

Varberg är rätt så fint för att vara Varberg. Eller i alla fall för att vara Varberg i en rätt så dyster årstid.. Eller är bara jag som är ovanligt nöjd? Så kan det vara.

Från en ganska så tyst och händelselös sommar har jag nämligen ramlat rakt in i något svallande och intensivt, fan vet vad det är. Men härligt, spännande, skrämmande..!

Det är han - det är L!

Och, vet ni. Jag känner mig inte det minsta osäker, utan bara glad!

Den här gången ska jag fan inte fega ur. Sådetså.

.S.
I won't crap out är för övrigt en rätt bra låt med Iggy P.

lidingö

Såhär såg det ut när de rusade iväg, C och de andra, i grupp fem. Tjugo minuter senare var det min tur, och gissa om adrenalinet pumpade! Desto mer frustrerande blev det då, när det visade sig inte alls gå att springa på; inte på första halvmilen! Min tänkta upplägg grusades alltså direkt - och inte blev det direkt bättre av att vi sprang fel! De allra snabbaste i grupp 7 hann ända fram till femkilometerspasseringens vätskestation innan misstaget uppdagades.. 5km på 5:05 minuter! Eat shit, Mustafa! ;-)

Komiskt, men rätt frustrerande där och då.

Sedan lunkade det på, och var väl egentligen rätt så småtrevligt. Fina stigar, fin skog, rolig publik på sina håll.. Underhållande medlöpare. Vissa föll som furor, andra haltade sig fram, någon sluddrade och raglade, stödd på sjukvårdare, någon kom med käcka tillrop. Fast sedan fick jag kramp och då var det inte alls roligt längre. Sista sex-sju km var det jogga sakta - stanna och stretcha - jogga sakta - stanna och stretcha som gällde. Omåomigen.

Men nästa år! Då ni!

På kvällen; efter öl, chips och århundradets kanske mest välförtjänta dusch (...), blev det middag och vin, och mera vin. Gissa om det smakade! När jag sedan reste mig upp efter typ tre h till bords var jag så stel att jag knappt kunde stå - och dessutom apfull! På något vis hamnade jag ändå i säng och på finL's arm, och sedan sov jag säkert en hel halvtimma i sträck, innan jag var tvungen att ändra läge på min stackars ledbrutna kropp. Aj.

Sedan vill jag bara säga att L, han är snabb han, jävligt bögig men snabb. 2:09 sprang han på, 48 minuter snabbare än mig, jag säger då det. I wish I was more like him, eller kanske inte. Fast jag är väldigt glad! I honom!

Natti!