måndag 26 maj 2008

ögonblick

En riktig skitdag, skulle det kunnat vara. Allt var liksom bara fel från början. Svårt att vakna. Huvudvärk. Motvind. Och sen, gnäll på telefonsvararen, chefstjafs, för klen matlåda, övertid.. Så mycket fel, på en gång!

Men ändå ganska rätt.

Hemväg; vinden i ryggen och A-ha i öronen, galet jäkla åttiotal.. men tillsammans lyfter vi. Believe me.. the sun always shines on TV! Morten Harket och bästa sydväst, det går i trettio kilometer i timmen minst, till och med i uppförsen. Vi svävar, en liten liten bit över backen, jag och Nishikin, så lätta är vi. Idag.

Och så tankarna på helgen. Vilka dagar! Nya bekantskaper, och gamla. Rosédrinken i Ls trädgård, i gassande lördagssol. Flickfnitter och snedsteg, bara ett glas (eller var det två?), men jordgubbarna, det vet vi sedan förr, de där jordgubbarna. De är som svampar! (Kilsk vetenskap på hög nivå - bjuds det bål, så gräv efter frukten!).

Vi är ju precis som då, bara litet visare. Litet rynkigare. Litet snyggare! Och inte fullt så naiva, bara nästan. Då cyklade vi två mil för att gå på fest. Nu ska vi cykla fyrtio, bara för att.

Och nu ikväll ringer M, hon packar överlevnadskitet, redan. Vad tror du, första hjälpen, magnesiumstål, våtservetter. Tändstickorna i den vattentäta påsen, vi skrattar högt båda två. Påsen är jättevattentät, så tät den kan bli med stansade hål i. Den har varit med förr!


Moments like these!
















Life's good!

onsdag 21 maj 2008

ice ice baby

När det kärvar till sig som allra mest på den ekonomiska fronten, då jag gör mina allra smartaste inköp. Ett år, en vår, listade jag alla inköp jag gjort när pengarna knappt räckte till havregryn ens. Av någon anledning är det visst då som man är i allra störst behov av jeans, sneakers, bälten, bikinis eller, till och med, smycken. Jag som aldrig ens bär blingbling!

Märkligt.

Den här gången har jag i alla fall lyckats hindra mig själv från att boka klipptid och köpa ett par snyggskor som jag var lite sugen på. Men absolut tvungen, det var jag, att skaffa nya löpskor, en Varvstopp, lite cykelgrejer, överdragsbyxor, bad- och scrubkit.. Sedan fyllde jag kylen på värsta pensionärvis. Och toppade det hela med att handla av glassbilen! Jag menar, hur ofta får man tillfälle att handla av glassbilen? Man brukade cykla efter den när man var liten, det brukade man. Isglass! Isglass för hundra spänn! What else do you need?

.

Annars är läget förkylt. Jag höll på att dö nästan idag, det måste vara en riktigt rejält kvinnlig förkylningsbacill, värsta sorten. Ögonen stod still i huvudet, och det gör de förresten fortfarande, det är därför jag sitter här.

I lördags var jag dock på topp, jag och hundra miljoner andra sprang Göteborgsvarvet och det var riktigt roligt! Förr om åren har det varit mest plågsamt men den här gången hade jag en strategi, eller typ nästan i alla fall. Då gick det an.

Sedan var det mat, mat och ännu mera mat, och vin, och nattsudd.. Vissa stannade till och med ute HELA natten! Jag säger då det.


Hejpåer.

torsdag 15 maj 2008

dagens

Igår försökte jag mig på en vilodag, det ska vara bra, sägs det. Inför längre lopp och sådant. Det var jättejobbigt och jag fick ont överallt! Min kropp tål inte vila.

Så idag har jag inte vilat, utan cyklat rätt långt. Och varit på tantpump. Och genast känns allt så mycket bättre! Fast jag stod bakom en tjej på pumpen, hon hade för korta byxor - alltså upptill - och det blev lite jobbigt, även för mig. Jag var den enda som stod bakom och fast jag verkligen tittade åt annat håll hela tiden, så gick det liksom inte undvika hur hon stod hon och försökte dra upp brallorna och få ned tröjan efter varje knäböj. Som extra plus i kanten så var det dessutom modernt mesh (NÄT!) på strategiska ställen i de där tightsen. Är det inte en hoper karlar som designar för Craft, så vet jag inte.

När jag kom hem stod jag näck och borstade tänderna, och upptäckte då att jag kan vifta med bröstmusklerna, som Ricky Brusch i Ronja Rövardotter.. Det är ingen merit att kunna sådant, som tjej. Jag klädde genast på mig.

Och nu ska jag genast krypa till kojs. Sovande vila gillas! Men det där med att vila utan att sova, det var för jäkla trist. No more of that!

lördag 10 maj 2008

62 km

Snart är det dags för projekt Cykla-till-Värmland. Det är rätt långt dit, till Värmland, och för att man ska orka, så kan det vara bra att träna. Så idag har vi känt oss lite för, jag och tjejerna. Och en sådan dag det blev!

Först cyklade vi två mil, kastade macka, åt macka, badade.
(Cykling 45 minuter, rast 90).

Sedan cyklade vi en bit till. Stannade vid fårfarmen. Lånade toa, tittade på får och rara små lamm, de bräkte så sött och diade sina mammor så omilt. Aj! Och L trampade på en katt. Aj igen! (Cykling 15 minuter, rast 25)

Vi cyklade vidare, mellan två sjöar. Och mötte sedan denna trio. Visst är de underbara!
(Cykling 20 min, rast 25).















Sedan kom vi till en jävligt lång och brant uppförsbacke, den tog hårt på allas krafter; så konstigt, jag började hyperventilera, liksom.. (M når maxpuls för första gången i vuxen ålder).

Efter denna urladdning blev vi tvungna att söka rastplats igen. Vid en kyrka blev det. Öppen var den, dessutom, så jag smet in. I godan ro satt jag sedan och plinkade på kyrkpianot när någon plötsligt började sjunga bakom ryggen på mig. Jag hoppade ungefär en halvmeter, men det var ju bara L, förstås. Lite lagom lättklädd och drypande våt.. Hon och M hade just spolat huvudena i bevattningen och kunde inte förstå varför jag fick skrämselhicka.



Sedan parkerade vi oss vid kyrkomuren, och träffade då på denna lilla kanalje! Så jättesöt och gullig, men lite rädd för honom blev jag allt. Han pratade och kuttrade så dant, och ville ta sats mot mina ben hela tiden (märk väl att han har väldigt stora händer för att vara så liten!).
(Cykling 40 minuter, rast 90).

Sedan var det bara två mil kvar så då körde vi faktiskt hela vägen hem, utan paus. Fantastiskt!

Men en sådan fantastisk dag vi fick, om än kanske inte så effektiv. :-) Men det ska nog kunna filas till. Det vi först och främst måste ta fasta på, är nog bakfylla not allowed! Inför Värmland, alltså.

Nu är jag skönt trött och lite ömhudad, oj så solen gassade!

Natti på er!

måndag 5 maj 2008

afrikaarslet strikes again

På våren rår man visst inte så mycket över vad som händer och sker, inte ens i egna kroppen. Det märks, både i djur- och människorike! Hittills har jag sett ungefär femton par fåglar sitta på varandra och göra vuxengrejer, ett par högst upp på en lyktstolpe, till och med. Undrar om de fattar själva? :-)

Fast nu skulle jag inte skriva om fåglar, utan om mig själv. Inte för att jag håller på med sådana där otäckheter, men lite hormoniskt, det är det allt. Eller, mycket! Ena veckan är det som vanligt men sedan är kläderna plötsligt för små och kroppen öm och gnällig. Det går inte att ligga på mage och den redan runda ändan antar afrikanska proportioner. Otäckt!

Mest otäckt är det när man är ute och springer. Idag fick jag rygg på en grön tröja men blev illa tvungen att springa om. Snygg var han med! Han vände sig om precis när jag skulle passera; rena turen jag hann rätta till svullkinderna och smila tillbaks lite ansträngt! Sedan var det bara att skubba förbi, ändan fladdrandes flera meter efter. Han måste blivit sjösjuk. Baggy pants, baggy pants, imorn är det jag som köper baggy pants! mässade jag, i huvudet. Eller kjol till och med, kan man springa i kjol?!? Detta går ikke an!

Var är mitt beskedliga, periodiska system? I want it back!

Även andra saker är ur led. Pulsklockan, till exempel. Efter sex minuters lugn lubb visade den 210 slag/min! Nästa gång jag kastade ett öga, 236! Flimmer? tänker ni, och det tänkte jag med, för en sekund. Sedan drog jag åt klockarmbandet ett snäpp och vips dök mera bekanta värden upp. Den vill visst inte hänga och skaka lite behagligt löst, den där klockan. Synd!

Avslutningsvis vill jag bara säga att det, trots allt, var väldigt behagligt att springa under mjukt, ljusgrönt tak i bokskogen.. och längs havet, med vinden i ryggen. Plötsligt längtade jag efter ett piano och psalm nummer någonting - ja, ni känner ju till den, den som börjar en vänlig grönskas..

Ni hör ju, helt sentimental och grejer.

Had better go to bed! Och hoppas att imorgon, då är allt som vanligt. Precis som vanligt!