plastic fantastic

Jag har fått låna en fin pulsklocka av en arbetskompis, hon är så snäll. Det är en modern en, med många funktioner; så många att det nästan är litet besvärligt. När man använder tidtagningen vill den till exempel gärna räkna baklänges, med start 24:24. Nu är jag ju väldigt duktig på matte så det är inte något problem... men! :-) Well, I will get the hang of it, snart.

Så nu håller jag på och kollar in mina hjärtslag i diverse situationer. Vad sägs om 110 i snitt vid toastäd (kanske inte så mycket för att det var jobbigt utan mera för att jag höll andan..)? 155, cykelturen till jobbet. Kvällens spring; 178. Ska kolla om jag har någon vilopuls med, ikväll, eller imorn bitti. När vi övade EKG-tagning i plugget hade jag 47 i vila och var jättestolt - ända tills klassens elitfotbollsbrud kom med sina 42. Hon var nästan död, gaddämmit! Eller väldigt, väldigt levande. :-)

___________________________

Skulle ju berätta lite om helgens plastparty med. Vi hade riktigt roligt! Störst succé gjorde väl den tejpfria bondagetejpen, latexklänningen, fluffklovarna och sugproppsleksaken. Ju längre timmen led, desto mer uppsluppen stämning; snoppar flög kring våra huvuden, massageolja provsmakades och chokladpennan provskrevs, lite här och där. Uschja, hon var nog trött på oss, den unga försäljerskan. Hur ett så städat sällskap kan stôlla till det så till den grad? Jag undrar.

Sedan var vi på krogen, och, som vanligt när Gbgtjejerna hälsar på, så var det inte på smått vis. Vin beställdes laget runt och stiliga killar pratades upp i brygga. Själv måste jag fått litet för mycket av det goda för innan jag visste ordet av var det stängningsdags. Och där stod jag, visserligen med några vinsthundringar i fickan (praocroupier vid spelbordet!), men utan visakort, vantar, och med en boråsisk sidekick vid min sida. Jestanes. Boråsaren pratade varmt för skedsömn och hotellfrukost, men helt ute på vift var visst inte omdömet ändå - jag vaknade i egna sängen på söndag morgon, om än med huvudet under armen. :-)

Det blev en jobbig dag, söndagen. Jag tog mig till M och ramlade sedan nästan av cykeln, det där med att anpassa fart efter form är inte min starka sida. Även hos M var formen varierande, fast alla var på strålande humör! Tänk, vad litet bekräftelse kan göra! :-)

Men nu är det vardag och kväll, igen. Suck!

overfired?

I'm young and I'm strong

but I feel old and tired

overfired

well, I've been poked and stoked

there's all smoke there's no more fire

only desire

for you

whoever you are

__________________________________

Dystert, kanske. Men Martha Wainwright, hon sätter huvudet på spiken, hon.

.

Igår var det fest med spanskt tema, paella, sangria, por ariba! Många glada flickor. Jag blev mätt. Mätt och trött. Fredagar orkar man inte så mycket, eller jag orkar inte så mycket. Men vi var i alla fall ute en stund sedan, och tittade på folk. M drack vin för 27:50, det var visst såndär happy hour. Kvällen till ära var åldersgränsen 25+, vilket dock innebar att medelåldern raskt travade uppåt femtiofem. Damer i yviga åttitalsmoves barrikaderade dansgolvet och jag hade inte minsta lust att lägga mig i.

Så vi gick någon annanstans. Konstaterade att de killar som är något att titta på snarare är 25- än 25+. Sorgligt att man ska behöva bli såndär äckeltant redan, men killarna kring trettio får fan ta och skärpa till sig. Bukstinna och skepparkransiga (på HUVUDET!)! Jag menar, vad hände?

Idag blir det fest med alternativt tema, tupperware redux, jag säger inget mer men den försigkomne kan säkert räkna ut vad det handlar om. Gissar att det kommer bli ännu fler glada flickor än igår.

Men först måste jag vila middag.

vintern rasat

Tussilagon måste jag missat. Men vitsippsmattor, violer, skilla och maskros! En och annan mygga, en och annan snigel, ett par vackra fjärilar (faktiskt inte citron-!). Ett par vippande sädesärlor.

Våren är här! Och nu känns det faktiskt helt okej. Tänker inte längta snö på länge än.

Vi satt vid fästningen en stund, jag och tjejerna. Tittade på folk och fikade. Pratade strunt. Bland annat om karlar som Försvinner. Och sådana som finns där men ändå inte. Strunt, simply!


För en gångs skull längtar jag till måndag!

sell-out

Har tänkt en del idag. På människor man mött, såna som hälsat på i ens liv; några veckor här, någon månad där. På det där med att ge bort en bit av sig själv.

Det är så lätt. Man kan hinna ge rätt mycket på kort tid, fråga mig, jag har gjort det så många gånger. Det är galet. Man borde passa sig för det - jag borde passa mig för det.

Jag tar ju så illa vid mig varje gång, när de går vidare. Mina Gäster.

Utsidan, den filas, slipas och härdas, men hjärtat. Hjärtat. Det veknar, kryper allt längre ut på kroppen. Det har hänt att jag hållit det i handen, och försökt sträcka fram det. Till någon jag trott varit lämplig.

Hittills har det bara hamnat i rännstenen.
.

Så blir jag förbannad. Självömkan, finns det något värre? Gnäll! Bitterhet! Tårar?!

Tjafs, tjejtjafs! Jag vill vara kille! Jag vill också inte känna, jag vill skratta mig fram. Lyssna om jag ids, vara nära så länge där finns lust och spänning! Obekymrat dansa vidare när nyheten tappat sitt behag. Just så som jag trott att jag kan, just så som jag inbillar alla andra att jag kan!

Så enkelt.
.

Fast ganska ensamt, kanske.

saturday

Ännu en såndär kväll som gick helt åt fanders. Jag skulle ju vara hemma, räkna matte.. kanske städa litet. Men vad göra.

Telefonen ringer och L och C är på väg nedåt, Vi festar ikväll tjejer, har ni något drickbart? Partyhumöret sprudlar genom telefonluren, käranån, there ain't no stopping them, hur fixa dricka klockan 18 en lördagskväll?! Jomen, söta rara arbetskompisar, visst får vi komma och köpa, sväng inom bara så ska vi se vad som finns i gömmorna. Tack!

Några timmar senare dansar vi fram allihop, vi sjunger och fånar; en värmlandstôs hon kan ta supen som en man.. , det är så patetiskt, så otroligt jäkla löjligt.. Men så härligt och så mycket vi! Och andra skrattar ju med, och kommer fram. Undrar och frågar.

Vid en sväng in på grannstället möter jag storebror A. Har inte sett A himself sedan före jul men blotta åsynen av brodern ger mig flashbacks. De är så lika, men ändå inte! Storebror undrar, vad hände? Jag brukar fråga A varfan du blev av!! Så drar han sin polare intill och presenterar, Det här är As gamla tjej, hon som cyklar.. du vet! Polaren ögnar upp och ned, ler litet.

Jag ler tillbaks, och ser säkert rätt dum ut. A och jag var ingen bra matchning; alltför olika på alla vis. Men, den grannaste av granna, det var han; och det ÄR han. Höga kindbenen och djupbruna ögonen! Visst är jag fortfarande lite smickrad över att han faktiskt diggade vanliga jag.

Men nu är klockan tre på morgonen och jag fryser halvt ihjäl. Kanske jag fortsätter detta menlösa inlägg imôra, kanske inte. Klem.

prochain arrét...

...Chamonix!

En veckas höghöjdssemester, precis vad man kan behöva inför Göteborgsvarv och andra trevligheter. Inte för att jag tränat något precis, men hög höjd har det ju varit. Högre än Varberg i alla fall.

För min del var det allra första gången i chartersvängen och det dröjde en stund innan jag fattade att det där med upprop á la förskola och guidade pub-crawls var på allvar. Tur att M varit med förr. Sedan så kunde man ju faktiskt välja vad man ville följa med på.

Så vi följde inte med på något.

Nu ljög jag, för vi följde faktiskt med på dagsturen till Italien; Courmeyeur. Väl där missade vi sånär både gemensamma lunchen och bussen tillbaks till Frankrike. Så egensinniga var vi! Lunchen var det inte så noga med men smått panikartat blev det när vi insåg att hemfärd var om 20 minuter och vi befann oss på fel sida av fjället.. Whoa. Men det ordnade sig, såklart.

Men för det mesta gjorde vi alltså egna små utfärder. Till det lokala badhuset, till exempel, där vi lekte av oss en eftermiddag. Jag simmade under vattnet och kom upp i ändan på en bister fransos, det var lite skrämmigt. Sedan förskräcktes vi över lössläppta damer i bastun, och, inte minst, så hade vi kapplöpning upp i vattenrutschtornet, med två snobbritter i tioårsåldern. :-) Det var jätteroligt. Ännu roligare blev det sedan när Chamonix' alla retards dök upp från ingenstans och skulle åka rutschkana. En hel drös kastade sig i, med asisstenter och allt, hack i häl på en förskräckt M. Sällan har hon fått sådan fart!

I chartern ingick frukostbuffé och trerättersmiddag varje dag. Så man fick ju lite koll på sina medresenärer, även om jag och M väl inte var de allra mest sociala i ligan. Vadfan då, vi pratar ju med servitrisen i alla fall, typ. Annars fanns det en och annan som var väldigt kontaktsökande, men jag var sval och M var direkt avvisande. Vem fan orkar med en hårig Viking med sexårig son som främsta raggningsknep? Eller Sprätten, Luggen, de Två Utan Huvud (M's definition på skallighet)..? Nä jag menar ju det.

I gänget fanns även Hjärnskadan; han korsade skidorna och störtdök, och fick åka helikopter redan första dagen. Aj aj.

Ja jag säger då det. Men, time flies, och igår kväll landade vi åter i ett regnigt Köpenhamn. Vi tog in på Hilton! Stiligt, lyxigt och svinigt dyrt, men whatthehell. Det gick varken tåg eller bussar, och istället för att sova på en bänk i terminalen.. Så imorse, före tvåhundrakronorsfrukosten, låg jag och njöt i ett av de största badkar som någonsin skådats. Även handdukarna var enorma, och morgonrocken.. För att inte tala om sängen, kuddarna, de fluffiga täckena!

Härligt!

Men nu får det vara nog.